prs yehet & kkaebsong

Blicken glider upp mot teven med kinden lutad mot Zihaos lurviga huvud.
"Sov lite du.." mumlar Joshua endast. Nej, han har inte ätit och inte sovit. De på våra dåligt, men han orkar inte bry sig om det. "Jag får sova extra nästa natt.."

För det första, jag behöver inte sova..har sovit sjukt mycket idag trots allting som hänt. För det andra, det är inte så saker och ting fungerar. Du kan inte låta bli att sova en dag och sedan försöka ta igen det nästa natt. Zihao gav Joshua en frustrerad blick och knuffade på honom med nosen, för att sedan dra tungan över de puffiga kinderna. Hur skulle han kunna övertyga den yngre att stänga ögonlocken och låta kroppen vila? För just nu verkade det fan omöjligt.

"Zihao, min kropp fungerar lite som den vill. Jag vill inte sova pågrund av mardrömmarna, snart kanske jag kan sova utan dem." mumlar nittonåringen med blicken fäst på sin fästman, innan den glider tillbaka mot teven. "Jag vill kolla lite på modern family.. vill du ha någon snacks?"

Zihao fortsatte att betrakta den yngre med världens mest anklagande och sorgsna blick, innan han slutligen gav med sig och lade sig tillrätta över nittonåringens ben.
Jaha, skit i det då. Men klaga inte om du blir dålig senare. Med buttra ögon och suckar som återupprepade sig om och om igen, stirrade tjugoåringen dystert bort mot tvn. Han orkade inte riktigt följa med i handlingen och ögonlocken blev bara tyngre och tyngre, men han tänkte inte somna.

Det verkar som att Joshua slagit till en liten nerv. Självfallet vet han att Zihao vill hans bästa, men han kan inte godkänna det. Han vill inte sova, det finns ingenting nittonåringen kan göra åt det direkt.
"Bli inte sur Zihao." mumlar han tyst och sjunker ner i soffan innan han drar filtarna över sig. Med ett bittert leende lägger han sig ner på sidan, och stirrar mot teven. Jisses vad dåligt han mår.

Arg? Snarare orolig till den punkten att han verkade arg. Men egentligen ville tjugoåringen bara att Joshua skulle må bra, även om det kanske var omöjligt med tanke på allt som hänt.
Äsch, jag är inte arg..är bara orolig, dumbom. Diskret sneglade Zihao bort mot nittonåringen ett slag innan han bestämde sig för att rulla ihop sig bredvid honom, med huvudet i hans knä. Där låg han allt bra, och där skulle han stanna resten av natten samtidigt som han skulle försöka hålla ögonlocken öppna.

Uppenbarligen är Zihao oerhört trött han, vilket får nittonåringen att känna sig illa till mods.
"Du kan somna, jag klarar mig själv vet du." berättar Joshua med ett leende, och börjar försiktigt klia den äldre bakom öronen. Jösses vad pälsen blivit len och lurvig, han har verkligen saknat den.

Du klarar dig inte alls själv. Vem vet vilka konstiga teorier du kan koka ihop i din hjärna och därmed vilka dumma beslut du kan ta? Känner att jag helt ärligt låste sitta barnvakt. Men även om Zihao kände sig aningen bister över det faktumet, så älskade han verkligen att ligga där bredvid Joshua, med huvudet i den yngres knä samtidigt som den andres fingrar kliade honom bakom öronen. Det var väldigt gosigt - ett faktum som han inte kunde bortse ifrån.

"Nu vet du hur jag känner." Mumlar Joshua aningen roat medan huvudet faller på sniskan i soffan. Ögonen är fästa på teven, känner hur skuldkänslorna bubblar upp när han får lust att skratta. Han kan inte finna allt kul längre. "Oroa dig inte, jag klarar mig."

Så Joshua menade alltså på att han var tvungen att sitta barnvakt för Zihao jämnt och ständigt med andra ord? Tjugoåringen slängde en vresig blick upp mot den yngre innan han satte sig upp. Okej, dags för hämnd. Med en lika butter blick som innan, började han gnaga i nittonåringens käkben, för att sedan röra sig upp mot kinderna. Det var ju inte direkt så att han bet den andre speciellt hårt, men åtmsintone tillräckligt bestämt för att det skulle kittlas rejält.