prs yehet & kkaebsong

"Men jösses Zihao," muttrar Joshua och ser på den äldre i tystnad, innan han skakar på huvudet. Han som gått för att kolla hur den äldre mått. "Okej, om du nu vill ligga naken på golvet får du väl det, ät så många maskar du vill, men jag vill inte ha några." Han lägger sig ner i soffan igen, med Sammie lägger sig över hans mage.

”Vadå? Får jag inte sitta här utan kläder om jag så vill?” Ylade Zihao och vände upp ansiktet mot taket i samband med att han brast ut i ett förskräckligt tjutande. ”Du tycker bara att jag är konstig och äcklig och jag vet inte var jag ska ta vägen”, fortsatte han klagande och ryckte till lite när benen knakade till inom kroppen på honom. ”Och nu kommer det att bli ännu värre.” Jadå, han var absolut en riktig barnunge trots sin ålder och längd.

"Klart du får, visserligen är det underligt, men jag har aldrig sagt nej till det eller hur?" Joshua suckar djupt, klander kommer säkert väcka hela huset. Särskilt nu när Zihaos ylande fick igång Haru. Jösses. "Zihao, jag älskar dig och tycker inte att du är det minsta äcklig. Sluta."

Gud, att ha en Zihao i huset var ungefär samma sak som att ha en väldigt olydig hund. Han bet i saker, gjorde sönder lite allt möjligt, ville alltid ha mat och skulle jämnt och ständigt ställa till med en massa problem. Det var som Haru men ungefär tusen gånger värre. Tjugoåringen tystnade tvärt och känt ihop händerna av smärta, när kroppen vägrade att lyda honom. Usch och fy.
”Men du älskar inte att jag gillar daggmaskar”, stönade han och vilade pannan mot det svala golvet.

"Kanske jag inte gillar daggmaskar, men jag älskar dig, och kommer alltid att göra det." Påminner Joshua och gömmer sig tätt intill sina katter med en liten gäspning. Usch vad han är trött, men han vill inte ha mer mardrömmar.

Nåja, det var ju i alla fall positivt att Joshua alltid skulle älska Zihao, vare sig han pt daggmaskar eller inte. Tjugoåringen slappnade slutligen av i kroppen, då det inte var någon idé att kämpa emot. Däremot slöt han ögonlocken, då han tvärt avskydde att se ben som bröts eller liknande. Det var bättre att blunda och låtsas som om allting var helt normalt, vilket det på sätt och vis var i hans ögon. När han sedan fann att han inte frös längre, så var det något slags tecken på att skiftningen var klar. Nej, att benen slutat knäckas var ju absolut inte ett minst lika bra tecken, nej nej. Med en liten suck sträckte han på sig och ruskade ut havet med fluff, för att sedan trava in i vardagsrummet och hoppa upp rakt på Joshua.

Joshua gör inget bra jobb med att gömma det kvidande lätet när Zihao skuttar upp över honom. Aj.
"Kunde du inte tjuta som förvarning..." mumlar han, men slingrar armarna om den äldre med en liten gäspning. "Du är så gosig..." viskar han och gömmer ansiktet i den mjuka, fluffiga pälsen.

Hm, jag vet. Det är någonting du typ inte ens måste tala om för mig. Zihao satte sig nöjt i den yngres knä och stack sedan upp nosen i ansiktet på honom. Enligt tjugoåringen själv så var hans sliskiga pussar de absolut mysigaste och gosigaste i hela världen. Ingen kunde slå dem, förutom Joshuas då, men han räknades inte. Med stora ögon, välte han därefter omkull i knät på nittonåringen och lade sig till rätta. Den andre behövde verkligen sova, punkt slut, nonnegotiable.

Med rynkad näsa låter Joshua sina fingrar stryka sig över den tjocka pälsen.
"Jag vill verkligen inte somna igen, vill inte ha fler mardrömmar." viskar nittonåringen och gömmer sig i den tjocka pälsen med en liten suck.

Men om du inte sover så kommer du att bli sjuk förr eller senare, tänkte Zihao för sig själv och började nafsa Joshua i håret. Utan sömn så får kroppen inte någon vila, och utan vila blir kroppen utmattad vilket kan leda till att man faktiskt blir rejält sjuk. Tjugoåringen gav den yngre en lång blick efter en stund, när han slutligen lagt ner med sitt evinnerliga bitande. Jag vill inte att du ska bli sjuk, Joshua. Och det tror jag helt ärligt inte att du vill heller..