prs yehet & kkaebsong

Med rynkade ögonbryn ser Joshua efter den äldre, vad fan?
"Jag frågade bara varför Zihao, du får göra som du vill." Mumlar han och lägger sig tillbaka mot kudden och blicken glider upp mot teven. Han saknar redan Zihaos närhet, jisses.

Tjugoåringen gjorde en liten grimas över Joshuas ord och slet upp ytterdörren. Och så vandrade han helt enkelt ut i den svala natten. Först när han nådde fram till kanten av skogen, med andra ord skogsbrynet, stannade han till och satte sig på huk. Fingrarna grävde utan några som helst problem genom den lätt våta jorden, förbi barren och kottarna. En mask, två maskar, tre maskar..det fick duga. Med ett belåtet leende över läpparna vände han sig sedan om och klampade tillbaka över gräsmattan, in genom ytterdörren och tillbaka in i vardagsrummet.
”Du kan inte säga någonting innan du har testat.”

När Joshua får syn på den äldre puttar han löst bort honom från sig, och skyndar sig till andra sidan soffan.
"Zihao!" Utbrister han och rynkar äcklat på näsan. "Jag äter inte djur, inte kött eller kryp." Påminner han och skakar på huvudet. "Du får äta vad du vill, jag kan inte tvinga dig att sluta även om det är dåligt. Precis som du inte kan tvinga mig att äta kött."

Med en ytterst korkad blick, stirrade Zihao ner på maskarna som kravlade omkring över händerna på honom. Just ja, han hade inte tänkt på att maskar var djur, hur dumt det nu än lät. Klart de var djur, herregud.
”Okej, okej..men vågar du hålla i en då? Eller kanske två?” Undrande han nyfiket och släntrade bort mot Joshuas sida av soffan, med ett rost flin på läpparna. ”De är inte farliga precis, plus att de är väldigt viktiga för att naturen ska fungera”, fortsatte han stolt och sköt ut hakan. Jösses.

Förtvivlat stirrar Joshua på den äldre, innan han springer över soffan bort från den andre.
"Jag vet att de är viktiga gör naturen men.." nittonåringen gömmer ansiktet bakom filten, och låter bara ögonen kika fram. "De är äckliga, smutsiga och bakterifulla!" Påminner han tjutandes och slänger sig mot soffan för att skydda sig.

Joshuas ord fick Zihao att brista ut i ett kacklande skratt som fick benen att vika sig under honom.
”Men herregud, de är varken äckliga eller fulla av bakterier”, kved han och höll upp maskarna framför näsan på sig själv. ”De är små och gulliga, kryper omkring utan att veta vad de håller på med”, kuttrade han sedan och betraktade sina små nya husdjur med kärlek i blicken. Tjugoåringen älskade verkligen alla djur, förutom björnar - de var läskiga.

"Zihao," utbrister Joshua än en gång och blänger på den äldre. "De lever i jorden, där massvis med bakterier finns, de äter skräp, "Du får inte behålla dem ska du veta.. Nej usch och fy. De är inte gulliga.. "

”Hm och jag som trodde att du gillade djur”, fnös Zihao och kom upp på fötter. ”Får väl släppa ut dem i rabatten eller något”, knorrade han sedan och travade tillbaka ut genom ytterdörren där han släppte ner maskarna i blomrabatten. Lite snabbt borstade han av de skitiga händerna på byxorna och släntrade tillbaka in i huset. Försiktigt drog tjugoåringen igen ytterdörren bakom sig och sjönk därefter ner på golvet med en liten suck. Och han som verkligen ville ha en bunt med maskar..

Joshua himlar med ögonen åt den äldre, nej han orkar verkligen inte med den konversationen. Han älskar djur, men han har alltid varit smått rädd för kryp, maskar, spindlar.. Men han tänker verkligen inte äta dem. Med en djup suck sjunker nittonåringen ner i soffan, och gömmer sig under filten.

Nu var Zihao sådär barnslig och tvär igen. Dock var det ju mest på skoj, men ändå. Tyst gled han ur kläderna och vek ihop dem till en prydlig liten hög som han placerade uppe på hatt hyllan, innan han ännu en gång sjönk ner på golvet med putande läppar. Kläder, det var onödiga och okomfortabla saker det. Han hade verkligen ingen kärlek gentemot några slags kläder, vare sig de satt löst ett tight, var mjuka och sköna eller snygga och flashiga. Blä för kläder. Maskar däremot, det var bra grejer det. Daggmaskar alltså.