prs yehet & kkaebsong

"Behövde du verkligen ta upp det?" Muttrar Joshua lätt roat, nej att tjugoåringen inte fortsätt tänderna gör det inte fräschare. Men han tänker inte tänka för mycket på det. "Du är ännu mer underbar." Viskar nittonåringen och lutar sig mot soffryggen medan läpparna rör sig i takt med Zihaos, jisses vad han saknat det.

”Mhm, jag var tyvärr tvungen att ta upp det”, konstaterade tjugoåringen och tryckte bryskt ner Joshua mot soffan. Kanske aningen hårdhänt för den andres smak? Men det hade ju varit så förbaskat länge sedan de kysst varandra ordentligt. ”Ska vi återuppliva lite gamla minnen och förstöra din töja? Eller alltså den är ju egentligen min, men det är du som har på dig den”, förtydligade Zihao och rodnade blekt. Bra där, nu blev han generad över sina egna ord utan någon som helst anledning.

Joshua skrattar till tyst av tjugoåringens ord medan fingrarna begraver sig i de mörka, nytvättade lockarna.
"Det får faktiskt du bestämma, har beslagtagit lite för långa av dina tröjor redan." Svarar han och lämnar små kyssar över Zihaos käkben, för att sedan pressa dem mot de beroendeframkallande läpparna igen. "Men jag säger inte nej."

Jo, nittonåringen hade ju trots allt blivit en riktig liten tjuv under de senaste månaderna tydligen. Men det var inte något konstigt direkt, med tanke på att Zihao bokstavligen försvunnit från jordens yta under en svindlande lång period.
”Wow, det är väldigt konstigt att du låter mig ta sönder kläder utan att säga ifrån”, skrattade tjugoåringen och gled smidigt tillbaka in i kyssen, trots att det kändes väldigt ovanligt och udda. Sedan lutade han sig tillbaka för att betrakta fästmannen med glittrande ögon. ”Det känns så perfekt men samtidigt extremt konstigt..”

"Vi kommer behöva köpa nya kläder till dig oavsett." Påminner Joshua, jo tjugoåringens kläder har blivit väldigt för stora för honom. Huvudet faller lite på sniskan när Zihao drar sig tillbaka, och låter händerna kupa sig om de skarpa kinderna. "Jo.. Jag vet." Det måste vara väldigt konstigt för den äldre.. stackarn. "Vi kan sakta ner lite."

”Vi måste inte köpa nya kläder!” Protesterade Zihao och slöt ögonlocken när Joshuas fingrar slöt sig om kinderna på honom. ”Jag kommer att gå upp i vikt förr eller senare, nu när jag får äta ås mycket jag vill igen.” Med rynkade ögonbryn slog han upp ögonlocken och nickade lite för sig själv. Jo, han skulle defintivt bli frisk och kry igen. Nåja, så frisk och kry som en Zihao nu kunde vara. Tjugoåringens kropp fick ju redan stå ut med en hel del skit som det var.

"Jo, jag vet.. Men du kanske vill ha kläder som passar dig nu?" Frågar Joshua och lutar huvudet mot soffryggen medan han stryker tummarna över kinderna. "Jag antar att du kan göra det." Nittonåringen sätter sig lite upp, och ser Zihao i ögonen innan han sträcker sig lite efter tröjan.

”Men det är ju bara samma sak som att slänga pengarna i sjön, om jag ändå kommer att gå upp i vikt inom en snar framtid”, påpekade tjugoåringen och vilade pannan mot den yngres. ”Och nu kan jag ju gå ut och äta maskar också..kommer du ihåg det? Jag skämtar inte ens när jag säger att maskar är som gelégodis, förutom att de inte smakar varken sött eller gott”, mumlade han sedan och mötte tvekande den andres blick.

"Jag kommer inte ge dig några kyssar om du äter maskar." Påminner Joshua och drar en filt över sin kropp, osäker. "Om det nu inte är gott finns det väl ingen anledning att äta det? Inte när det är äckligt, och de kryllar med bakterier."

”Det spelar ingen roll om de kryllar med bakterier och förresten så är konsistensen bra. Brukade gräva upp maskar och äta dem när jag försökte smälta in med resten av naturen du vet..när jag saknade godis och så”, förklarade Zihao med en putande underläpp och lade armarna i kors över bröstet. ”Testa att leva utan sötsaker i två år så kommer du att du nog att förstå”, snäste han därefter och kom ännu en gång upp på fötter, för att därefter marschera bortblåst mot hallen.