prs yehet & kkaebsong

"Är det inte kul hur du bortser från faktumet att jag försökte rädda dig? Du skulle ha dött pågrund av din rädsla för nålar." Påpekar Joshua, som mycket riktigt hört Zihaos förbannade ord. Han ställer ner skålar med kattmat och vatten, och Mimmi och Sammie börjar med ens att äta. "Men ja, förlåt att jag förstörde ditt förtroende, men jag skulle göra det flera gånger om även om du skulle bli sur."

”Men bara för att jag hade ont betydde det inte att jag var döende. Innan? Visst, då var jag döende. Men efter det?” Undrade han med rynkade ögonbryn och drog upp benen under sig. ”Äsch, det känns ju faktiskt bättre..men nästa gång du tänker droga mig, snälla ge mig någon slags förvarning”, fortsatte Zihao och pillade lite med fotleden, som kändes betydligt bättre än vad den gjort innan. Nej, tjugoåringen kunde inte fortsätta tjura över att den yngre gjort någonting omtänksamt gentemot honom.

"Zihao, om stygnen sträckt ut sig så skulle du ha kunnat dö, ibland tänker jag i förhand förlåt." Mumlar Joshua och sätter sig ner i soffan.. han har förlorat två av sina bästa vänner, sin enda bror och nu bråkar han med tjugoåringen. "Jag gjorde det Zihao, men du ville inte hur många gånger jag än förklarade." Påminner han och drar filten över sin kropp på andra sidan soffan, blicken fäst på teven.

Tjugoåringen beteddesig verkligen som ett litet barn ibland - och nu var defintivt en av de gångerna. Med en skamsen blick, fann han fäste med fötterna på golvet och reste sig upp.
”Förlåt, jag blev bara lite förskräckt, okej?” Mumlade han och drog några fingrar genom det mörka håret. Även om kroppen fortfarande värkte på alla sätt och vis var det betydligt bättre än innan. Nu kunde han ju till och med stödja på foten igen, vilket han defintivt inte kunnat göra förut. ”Förlåt..”

"Det är inget att be om ursäkt över.." mumlar Joshua och stirrar in på teven medan han börjar spreta upp sina nagelband. "Jag borde inte ha gjort något du inte velat."

”Jag beter mig som en idiot, det är visst någonting att be om ursäkt om”, knotade Zihao och vandrade iväg mot ett av fönstren där han stannade till för att stirra ut i natten. ”Kanske inte är mer än fem år mentalt, börjar nästan fundera på om det skulle kunna vara så”, mumlade han efter ett litet slag och vände sig om mot Joshua med ett litet leende på läpparna. ”Du borde sova..antar att du inte har fått dig en blund på åtmsintone ett dygn.”

"Jag var en idiot som på bedövning i din mat.." mumlar Joshua och klappar på platsen bredvid sig. "Du är verkligen inte en femåring mentalt, sluta. Kom hit... Jag vill ge dig kyssar." Lägger nittonåringen till och drar täcket in till sig, blicken fäst på Zihao med stora ögon. "Nej det har jag inte.. somnade lite förut men fick mardrömmar, det var därför jag gick till Samuels rum. Jag vill verkligen inte få en till."

En liten stund stod Zihao oxh betraktade Joshua på avstånd, men snart därefter tassade han fram till soffan och slängde sig ner bredvid den yngre med ett litet tjut.
”Hm, du får ge mig hur många kyssar du vill..men du borde verkligen försöka sova”, sade han och rynkade lite på ögonbrynen. ”Tror du det blir bättre om jag håller om dig hela tiden? För det kan jag göra. Eller agera täcke om du fryser, det har jag heller ingenting emot.”

Joshua kan inte hindra sig själv från att skratta till, och slingrar armarna om den äldres nacke.
"Jag orkar inte sova.." mumlar han, lite konstigt? Kanske. "Det behöver du inte göra.. " nittonåringen drar Zihao intill sig och lämnar en kyss, och en till på hans läppar.

”Ursäkta? Hörde jag verkligen rätt nu? Du orkar inte sova?” Tjugoåringen log blekt och lät fingrarna glida upp mot de puffiga kinderna, när Joshua fick för sig att det var en bra idé att kyssa honom. ”Hm, låt oss glömma det faktum att jag inte har borstat tänderna på extremt länge”, mumlade han och började dra fingrarna igenom de mjuka lockarna istället för att dras över kinderna. ”Du är väldigt underbar”, fortsatte Zihao ännu tystare och tillät sig själv slutligen att dras in lite djupare i kyssen.