PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

”Varför inte,” sa Juliette och såg sig omkring. Hon hade aldrig sett oraklet förut, men hur läskigt kunde det vara?

Ana log mot Juliette, hon verkade modig.
"Okej, då går vi då," sade Ana och log. De började gå mot det stora huset, Ana gick först med Juliette tätt bakom.
"Du är ganska ny på lägret va?" frågade Ana för att fylla tystnaden

Juliette följde efter tjejen som hette Ana mot det stora huset.
”Aa, kom för några veckor sedan” svarade hon.
”Men du har varit här länge eller?” frågade hon samtidigt som de närmade sig stora huset.

"Jag kom hit för första gången för.. sex år sedan. Men sedan så tog jag en fyra år lång paus från lägret, kom tillbaka förra sommaren," sade hon. Hon undrade ifall tjejen, Juliete, var fransk. Det var hursomhelst en lättnad att inte vara den enda som hade en brytning på ett annat språk. Ana fortsatte gå, till sist stod dem utanför dörren. Ana kände på den. Låst.
Hon tog ut ett hårspänne ur håret och böjde ser ner. Smidigt så dyrkade hon upp låset, och dörren gled up. Ana log nöjt, hon var verkligen en mästare på att bryta sig in.

”Snyggt,” sa Juliette som förundrat sett på när Ana smidigt och vant dyrkade upp låset. Det var mörkt i huset och tyst, förmodligen var det ingen dör.
Juliette gick in genom dörren och kollade i de närmsta rummen, tomt.

"Jag tror.. oraklet är på övervåningen," sade Ana och blickade mot den smala vindstrappan. Den enda anledningen till att hon hade gissat på det var att det såg ut som att den var förbjuden att beträda, och Ana gissade på att oraklet var undangömt.

”Okej.. då får vi ta oss upp dit,” sa Juliette och gick fram mot vindstrappan. Den såg inte ut att användas särskilt ofta, den var smal och täckt av ett lager damm. Juliette tog ett att och sedan ett til och fortsatte så tills hon nådde toppen.

Ana följde tätt efter. Dörren in till vinden var upplåst, vilket gjorde henne både förvånad och besviken. Hon slank ner hårnålen i sin jeansficka och klev in på vinden. Det första som slog henne var den unkna, ruttna doften. Det andra var mumien i hörnet. Det var en kvinna, som säkert varit vacker en gång i tiden men nu var död, och ruttnad. Ana stirrade förfärat.
”Okej, oraklet är läskigt. Dem skojade inte,” sade hon med en grimas

Juliette rynkade på näsan. Det luktade verkligen inte trevligt här uppe.
"Hon ser lite... död ut," kommenterade Juliette samtidigt som hon tog några steg in i rummet.

"Jo, hon ser död ut," sade Ana och gick in i rummet och ställde sig bredvid Juliette. De stod i tystnad några sekunder och stirrade på mumien.
"Hur... sätter man igång den?" frågade Ana. I samma ögonblick såg hon någonting hända med mumien. Dess ögon öppnades och sken i grönt. En grön rök spred sig i rummet. Ana trodde stanken skulle kväva henne.