Yehet och Kkaebsong [PRS]

Var det ens möjligt för Joshua att gå för långt? För Zihao kunde verkligen inte låta bli att fundera över den saken, och samtidigt komma fram till ett svar som löd nej. Sure, det fanns väl vissa saker som var att gå för långt, men han tvivlade ganska så starkt på att det var något sådant artonåringen hade i tankarna. Däremot kunde han ju inte vara helt säker på den saken. Relativt, visst, men inte hundra procent.
”Tror inte att det är möjligt att gå för långt när det kommer till oss”, erkände nittonåringen med ett skratt och drog på munnen, så att läpparna sprack upp i ett genuint, roat leende. Shit, de var verkligen fåniga. Så extremt, jävla fåniga. Det var nog bra att de inte befann sig i lägenheten tillsammans med de andra medlemmarna. Jun och Lee hade säkert smällt av bara av något så simpelt som att de två turturduvorna badade tillsammans. Japp, det hade de definitivt gjort. ”Klart jag lovar att ringa dig varje dag”, konstaterade Zihao sedan, efter en lång stunds tystnad, och knäppte till Joshua i pannan. ”Det jag menade var att du måste svara..”

Inte? Kanske, men Joshua är fortfarande orolig över vad den äldre tänker och tycker om ämnet.. han hade ju inte direkt svarat genuint, eller svarat på artonåringens funderingar och kvävande tankar. Men kanske det är bäst så? På så sätt slipper de bägge två att bli onödigt sårade.
"Klart jag kommer svara, vad tror du om mig?" Frågar artonåringen och skakar roat på huvudet. Han tvingar sig själv att inte tänka dessa dumma tankar, att tvivla på deras förhållande och konversationer. Nej, Zihao är den första han någonsin älskat på det här sättet. Joshua tänker inte slösa förhållandet på sina överanalyserande tankar. "Vattnet börjar bli kallt.. vill du gå upp?"

”Egentligen inte, för när jag väl gått upp kommer jag behöva klä på mig och dra..” mumlade Zihao och klamrade sig fast ännu mer vid Joshua. ”Och den tanken är inte direkt trevlig. Skulle hellre stanna här med dig, men är rädd att Mr Song kommer börja bli arg på mig, precis Euijin redan är”, förklarade han och gjorde en liten grimas. Dock så var ju kallt vatten inte sådär jätteskönt att bada i. Det tänkte ju däremot nittonåringen inte erkänna. Nope. Just nu var allt som spelade roll att stanna sålänge med den yngre som möjligt. Även om det betydde att de skulle bli tvugna att plaska omkring i det svala vattnet lite längre. Just den lilla aspekten var ju obetydlig.

Även om Joshua borde se det hela som en komplimang och rart, - hur Zihao vill stanna med honom, - så kan han inte riktigt gå med på det.
"Men du, är det inte bättre att sticka innan Mr Song får reda på att du är borta? Då slipper du åtminstone hans vrede.." Jo, pojkarnas manager kan vara snäll, avkopplande och förstående, men han kan också bli riktigt jävla arg. Och de alla vet att det inte är något roligt att se. Dock vill ju inte Joshua att Zihao ska sticka heller, och klamrar därför fast i Zihao som den koalabjörn han är, innan han ställer sig upp från det tidigare varma vattnet, och virar en handduk runt höfterna. "Om det hjälper dig att få fötterna upp ur vattnet, så kan jag berätta att jag känner för Disney maraton. Gillar du det?"

Disney maraton? Sure, om det var vad Joshua ville ägna resten av förmiddagen åt, så visst. Zihao följde därför den yngre exempel och reste sig upp, för att dröjande linda en fluffig handduk omkring de hyfsat markerade höftbenen. Däremot var de inte alls lika markerade som artonåringens. Inte ens i närheten.
”Visst, ska vi ha popcorn och chips också? Kanske varsin kopp med te? Har redan druckit upp mitt”, svarade han och drog fingrarna genom håret några gånger, försökte få det att ligga bakstruket på huvudet. Egentligen tyckte nittonåringen verkligen inte om att ha håret på det sättet, men när det var blött kändes det bara obehagligt att ha det hänga ner i ögonen. Fy fan för att ha en massa hårstrån i ögonen, munnen eller näsan. Sådant var extremt obehagligt. ”Jag vill se på Frozen, låtarna är underbart klyschiga!”

Med stora ögon granskar Joshua den dömande blicken i Zihaos ögon.. jo kanske det inte är vanligt för en artonåring kille att gilla disney filmer, men sen när har Joshua varit vanlig? Aldrig. Det är något med äventyren, som får Joshua att lyftas till en annan värld även om hans egna liv är medelmåttig i jämförelse. Filmatiseringen är alltid så fin. Och medan folk tycker att det är urlöjligt med alla glada slut, men det gör Joshua lättad.. att det kanske finns en utväg, en lycklig sådan och att det finns lyckliga slut i hans egna liv.
"Jag trodde att det skulle skrämma iväg dig... Zihao, jag kan inte hålla dig kvar här för evigt." Påpekar Joshua som nu känner sig som en riktig liten koala. Han vill mysa, spelar ingen roll om Zihao är blöt och kall. Nöjt gräver han ser ansiktet mot Zihaos bröstkorg och slingrar armarna Om honom. "Men om du kan tänka dig att kolla med mig vore det fint.. annars kan jag kolla med katterna."

”Jag skulle verkligen inte ha någonting emot att kolla på en massa Disney filmer med dig, de är ju jättemysiga!” Utbrast Zihao och skakade på huvudet. Hade Joshua verkligen fått för sig att något så trevligt skulle skrämma bort nittonåringen? Det var ett väldigt dåligt försök i vilket fall..herregud. Ville den yngre bli av med sin blöta, långa pojkvän, skulle han allt få ta till med mer skrämmande metoder. Typ att neka honom mat eller te..dock skulle han säkert ha stannat även om de metoderna vidtagits. Men, men. Det var i alla fall en teori. ”Du..jag vill verkligen inte dra”, gnällde Zihao och putade med underläppen, samtidigt som armarna kvickt virade sig omkring artonåringen. ”Kunde de inte ta och ge oss lite semester någon gång? Kommer att bli utbränd om det fortsätter såhär. Och får jag inte se dig minst en gång om dagen kommer det att bli en verklig katastrof”, fortsatte han knorrande och vilade hakan ovanpå de ljusa, våta lockarna. Hur kan någon dofta så gott? Var det ens fysiskt möjligt? Nej, det kunde inte vara det..men ändå doftade Joshua lika ljuvligt som en ros. Patetiskt kär much? Harkel.

Med putande läppar sluter Joshua sina ögonlock, vilar kinden mot Zihaos våta bröstkorg. Gud vad mysigt. Dock verkar det som att artonåringen inte är värst duktig på att skrämma bort den andre, men det kvittar helt och hållet. Visserligen kanske han kommer klandra sig själv lite senare, men just nu vill han verkligen ta vara på ögonblicket. Zihao och han började inte på något bra ställe, de bägge två praktiskt taget avskydde varandra. Men nu? Nu älskar Joshua nittonåringen på något sätt som han aldrig gjort innan, och helt ärligt är det rätt läskigt för någon som Joshua. Med tillits problem och allt, det är ett vidunder att Zihao fortfarande stannar med honom även om han är medveten om det faktumet.
"Vi borde nog berätta det för Mr Song... jag menar, jag förlorade kontrollen för att vi tränade så mycket och kunde inte sluta, om du går igenom samma sak.." mumlar Joshua grubblandes och biter sig i underläppen medan han höjer blicken mot Zihao. "Jag får prata med honom om det, borde inte vara så svårt. Tror verkligen att ni alla kan behöva en välförtjänt pause." Ja, definitivt. Om Zihao känner att han kan bli utbränd i en snar framtid, så är hela planeringen deras managers gjort helt sjuka. "Vill du veta en sak dock?" påbörjar han och stryker fingrarna över Zihaos magra, men starka bröstkorg innan han vänder sig om för att dra till sig sina kläder. "Jag tror aldrig jag varit så lycklig som jag är med dig, det är nog viktigt för dig att veta det."

Skillnaden mellan Zihao och Joshua var att den förstnämnde aldrig skulle ha viljestyrka nog för att gå igenom samma sak som artonåringen. Visst kunde han vara envis som en åsna och tvärt vägra att lyssna på andra, men maten kunde han aldrig släppa taget om. Som sagt, det smakade gott och fyllde magen. Både smaklökarna och kroppen blev nöjda av det hela, med nya smakupplevelser och energi. Enligt nittonåringen själv var det ett väldigt praktiskt utbyte, som han aldrig skulle kunna sluta med. Nej, så långt skulle det aldrig få gå - och det var någonting som han i princip kunde lova Joshua. I princip lova? Han kunde faktiskt defintivt lova Der hela!
”Om du känner dig bättre till mods av att prata med Mr Song får du väl ta och göra det? Men jag kan lova att aldrig gå igenom samma sak som du precis gjort..gör..och det, Joshua, är ett löfte”, började Zihao långsamt och drog lätt på mungiporna, innan han började dra på sig sina egna kläder. ”Däremot skulle det ju sitta ganska så fint med lite extra semester! Tänk, vi skulle typ kunna åka till havet och gå omkring på stranden..äta och dricka gott, bada, sola...” mumlade han drömmandes och slöt ögonlocken för en kort sekund. Jo, det där lät väldigt härligt. Fan, nu skulle nittonåringen aldrig kunna få den där underbara bilden ur hjärnan. Typiskt. Det var inte hans fel att den var då nedrans perfekt, med Joshua i Zihaos egna armar, under ett palmträd vid ett turkost hav som glittrade i solskenet. Vacker bild, minst sagt.

Bättre till mods? Hmh jo, Joshua skulle definitivt må bättre om deras manager förstår vilken press hela industrin sätter på ungdomarna. Visserligen förstår nog Mr Song det redan, med tanke på den yngsta medlemmens mående, men det skadar väl inte att förklara? Antagligen försöker deras manager att göra det bästa han kan, men i slutändan har det inte varit tillräckligt.
"Spelar ingen roll om det är med mat eller inte Zihao.. att gå in i väggen kan du mycket väl göra, eller bli alldeles utbränd." påpekar artonåringen tyst och pillar lite med sina fingrar, Joshua är väldigt orolig för Zihao, för alla medlemmarna. Han är inte där hos dem, han kan inte se hur de mår, vad de gör. Han kan inte vara där för dem, och det tär väldigt mycket på den nätta ungdomen. Med den lena polotröjan över kroppen, och kostymbyxor över benen rör han sig återigen mot nittonåringen. De blonda lockarna är krulliga av vattnet, får hans ansikte att se än mer puffigt ut, vilket behövs.. ansiktet har blivit rätt magert på sistone. "Det låter fantastiskt." De bägge två skulle nog behöva det, åka till stranden och ta det lugnt, utan några sociala medier. Alldeles perfekt.