Skriva av sig-tråden

Jo, min bästa vän fick diabetes, och hon fick först sprutor, sen fick hon en kanyl, så slapp hon sticka sig hela tiden, och sen så fick hon en pump förra hösten tror jag

Man får ju göra de bästa av de

jo, precis

Elliee
fannyy
trevor

Tack för stödet igår. ♥
Hur som helst så känns det bättre idag.

Mår allmänt piss. Vet inte vad jag ska göra, alla tjatar på mig dag och natt om att jag måste höra av mig och jag måste göra det och det. Här hemma tjatas det om att jag måste packa klart allt att allt ska vara klart innan middagen att ingen vill hålla på och stressa imorrn m.m. Jag vill inget mer än bara få det överstökat nu. Jag vill bara åka iväg, jag vill att året ska gå superfort och att jag är tillbaka snart. Det känns bara allmänt konstigt och dumt.
Vill jag verkligen det här?

Vad synd att du mår ... inte så bra. Jag skulle faktiskt inte heller må så bra om jag var i samma situation. Hoppas det blir bättre!
Bra fråga, jag tycker du ska fundera lite djupare gällande det och absolut göra det du vill. Man ska inte behöva göra det motsrävigt. Kram!

Det kanske är förändring som skrämmer dig. Du ska liksom bosättas i en helt ny miljö i under (eller över?) ett år, och det kan vara skrämmande. Men du borde iallafall se om du trivs där, för du kommer säkert passa i perfekt! ♥

OKEJ.
Nu ska jag berätta en liten historia.
Som det är allmänt känt på min skola mådde jag piss i höstas, blev inlagd på psyk mm, men, jag började en ny skola då.
På den här skolan så hände följande:
"Ja, så ska vi se, är dessa elev på plats? *läsa upp massa namn* Emlie-Johanna?"
Jag:
"Hm, jo, men jag... eh, jag kallas Cailine"
"Åh, vi har som regel att inte kalla våra elev smeknamn"
"Eh, ursäkta, men vad sa du att du hette? Kjälejneeee?"
Jag:
"Uhm, nej, Kaj-Linääää"
De:
"HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAH VILKET FULT NAMN HAHAHAHAHAHAHH"

Asså det här var väl inte så farligt, men jag mådde som sagt dåligt, så jag överreagerade och berättade för min mamma.
Hon sa att hon inte ville skicka dit mig igen.
Det hela blev i alla fall jättestort och lärarna skällde mycket på de här tjejerna, och det slutade med att jag låg hemma utan undervisning i 2 veckor, tillslut fick jag byta tillbaka till min gamla.

Så, sen dess har allt gått jättebra och jag fick massor av vänner och bla bla bla.
Ni fattar.
Iförrgår stötte jag på "Julia" och "Tova", de två elakaste, och de ropade:
"KJEJLLINNÅÅÅÅÅ FÖRLÅÅÅÅÅÅÅT ATT VIIII MOBBADE DIG HAHAHAHAHAHAH"
Jag mådde piss efter det.
Och idag när jag kommer till skolan:
"ÅH, TJENARE CALLIE, HUR ÄRE? JA, JAG BLIR KVAR HÄR I ÅR OCKSÅ, HÖHÖHÖHÖH, HUR MÅRU?" (Björn, världens bästa lärare)
Jag:
BJÖÖÖÖÖÖRN JAG HAR SAKNAT DIG!
Björn:
"Åh, jag är väldigt glad att du lever och mår bra, i alla fall, har saknat dig också!"
Jag:
"VAD ÄR NYTT FÖR IÅR? DDD"
Björn:
"Wilma (världens sämsta lärare som får mig att gråta) har blivit sparkad, Grimm (en lärare som bland annat stoppat ner pennor mellan vi tjejers skinkor) har gått i pension och Marie-Louise (världens tristaste lärare) ska inte ha er mer"
Jag:
DDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDd

Sen kommer jag, Kalle, Dita, Vinci och Louise upp till klassrummet.
Så sitter hon där.
"Julia".

Hon ska börja i min klass.

Så eh ah. Kan jag få lite stöd? :c

Cailine: ÅÅÅÅÅÅÅH, vilken ångest du måste ha. Men tänk på att du har dina vänner där, hon kan inte göra något. Dina vänner kommer stå vid din sida och inte låta henne göra något mot dig. Och om du nu verkligen inte vill gå i samma klass som henne. Prata diskret med en lärare om att du verkligen inte kan gå i samma klass som henne. Be strong girl. ♥

Cailine
Precis som CallmeDude sa så har du ju dina egna vänner där, de kommer att stötta dig, jag förstår hur du känner. Men det finns en chans att hon har förändrats, ge henne en chans att förbättra sig.
Du kanske känner dig "underlägsen" framför henne för det som hände men om hon nu skulle vara pure evil så ska du inte ta åt dig.
Tänk på att hon börjar en ny klass (villket är jobbigt, som du mycket väl vet) så du ska ju så klart inte varta elak mot henne.

Prata med en lärare om hon faktiskt är lika taskig som förut, eller om du vågar: prata med henne, så att hon vet hur du känner.

Hon kanske inte alls beter sig så när hon inte har "stödet" från sina kompisar.

Det är faktiskt inte ok att göra som de gjorde och du har all rätt i världen att vara både arg och ledsen.