prs yehet & kkaebsong

Jo, den äldre kommer säkerligen vilja ge igen efter det här, men det får Joshua helt enkelt ta itu med senare. Efter att ha fixat stygnen, sett till så att de sitter bra och fixat med den brutna foten, låter nittonåringen sin kropp falla ner mot soffan. Med en gäspning drar han två par filtar, medan Simba klättrar upp över honom, mysigt.

Bara Zihao kunde bli lurad till att hälla i sig en massa konstiga saker och sova gott. Nåja, nu hade han ju inte direkt någon aning om att Joshua lurat i honom någon form av sömnpiller eller något liknande, men när han väl vaknade så skulle han defintivt ha det. Tjugoåringen avskydde att inte veta vad som skedde med hans kropp eller vad som hände över huvudtaget. Och det gjorde han ju självfallet inte i en stund som denna, när han låg och sussade sött.

Joshua ligger där mitt i natten, fyra på morgonen med tre lurviga katter om sig. Han leker med en liten lampa, vilket får katterna att vilja hoppa efter den, medan mordern family spelas på netflix med väldigt låg volym. Nej, han vill inte väcka Zihao, och inte resten av huset heller. Dock så finns det konstant en gnagande känsla hos honom, faktumet att han inte kommer kunna se på det med Samuel någon mer gång... fy fan.

Det dröjde åtmsintone några timmar innan Zihaos ögonlock slutligen for upp. Tjugoåringen hasade sig upp i sittande ställning och gjorde en liten grimas, även om allting helt plötsligt kändes en aning bättre än vad det gjort innan han somnat. Herregud, Joshua hade verkligen magiska krafter. Inte på det sättet som han själv hade, utan nittonårigen måste helt enkelt vara någon slags gud..
”Du är läskig ibland..vet du det?” Mumlade han och kikade försiktigt bort mot den andre.

Nittonåringen höjer sin blick mot sin fästman innan han gömmer sig hos katterna.
"Känns det lite bättre? Nu behöver du inte oroa dig att stygnen ska gå upp i någon form.." Berättar Joshua med ett litet leende innan han flyttar närmre Zihao. "Är du arg på mig?'

”Väldigt, väldigt arg och rädd på samma gång”, knorrade Zihao och kröp längre bort från Joshua, när denne började förflytta sig mot tjugoåringen. Jo, att droga sin egen fästman var kanske inte det mest förtroendegivande som nittonåringen någonsin gjort. Förhoppningsvis skulle det dock ta ledningen för gott, så att han inte fick för sig att göra någonting ännu värre i framtiden. ”Du kan förvänta dig att bli slickad i ansiktet hela den kommande dagen och att jag kommer gnaga på dig. Och ja, det är min hämnd.”

Skamset sjunker Joshua ner i soffan med rynkade ögonbryn.
"Jag visste att du inte skulle gå med på det Zihao.. ville inte bryta dit förtroende men ditt sår skulle bara bli värre och sträcka ut sig om jag inte gjorde något." Mumlar nittonåringen ursäktande, och ställer sig upp från soffan medan han böter sig hårt i underläppen, kanske han inte borde ha gjort något. "Om det är din hämnd så kan jag nog stå ut med det." Medger han och tar upp den lurviga Sammie i sin famn. "Jag tänkte fixa mat till katterna.. vill du ha något?"

Ett litet bistert leende letade sig över de smala läpparna och tjugoåringen kunde inte hålla sig från att skratta till.
”Så nu är jag alltså i samma kategori som katterna också? När de får mat är det lika bra att slänga fram en skål till mig också? Sorry to break it to you, men jag äter faktiskt inte kattmat”, påpekade Zihao och himlade lite med ögonen. Självklart förstod han att det inte var vad Joshua menat, men han var fortfarande lätt uppretad över att ha blivit drogad mot sin vilja. ”Alltså du är skyldig mig så många kyssar och så sjukt mycket gos, hoppas att du inser det.”

Joshua stirrar på den äldre och släpper ner Simba i knät på tjugoåringen.
"Jag frågade dig för att jag ändå ska till köket, och för att din mage kurrade. Men jag ska sluta tänka på din hunger." Muttrar han och rör på benen mot köket, struntar i att serien spelar på teven. Visserligen har Zihao all rätt att vara lite tjurig på honom, men Joshua hade endast gjort det för att Zihao inte ska dö. Nej, Joshua vill faktiskt inte att Zihao ska dö.

”Jag driver med dig..nästan”, ropade Zihao efter Joshua och började dra fingrarna genom kattens mjuka päls. ”Joshua drogade mig och nu är han sur på mig”, muttrade han och höll upp Simba framför sig. ”Men du är inte arg på mig, eller hur? Nej, man kan inte vara arg på någon med så gulliga öron som mig.” Jadå, nu satt han och pratade med ett av djuren igen. Det var inte ens något konstigt längre. Speciellt inte eftersom han gjort det i flera år vid det laget - men många av dem var ju så fluffiga och söta.