prs yehet & kkaebsong

Kanske det varit en riktigt dum ide att sätta sig gränsle över den äldre, och Joshua ångrar sig på direkten.
"Förlåt.." mumlar han innan han rynkar på ögonbrynen mot Zihao igen, och himlar med ögonen. "Du får inte äta upp dem! Över min döda kropp Zihao."

Det retsamma flinet som verkade ha vuxit fast över läpparna på Zihao, blev bara ännu bredare. Herregud vad han saknat det här - att vara en komplett idiot som både är lätt obehaglig och irriterande som en mygga. Underbart.
”Men du, vi kan göra såhär..du får skaffa hur många minigrisar du vill om du låter mig äta upp åtmsintone tjugo procent av dem?” Föreslog han med ett litet skrockande och blickade nyfiket upp mot nittonåringen.

Med blängande ögon slår Joshua löst den äldre på hans biceps.
"Du får inte äta någon av dem." Muttrar han och lutar sig mot Zihaos ansikte. "Skulle du vilja att jag åt din ödla, Arnold var det va?"

”Alltså om du nu verkligen vill äta Arnold..” började Zihao fundersamt och såg sådär ruskigt fundersam ut. ”..så antar jag att du får det, om han nu ser oemotståndligt smaskig ut. Tvekar dock på att du faktiskt skulle kunna äta en ödla”, fnös tjugoåringen och masserade armen där Joshua slagit till honom. ”Varför slår du på mig för? Det är ditt fel att du vill skaffa en hel drös med en massa vandrande bacon, inte mitt.”

"Ödlor ser inte smaskiga ut!" Gnäller Joshua och faller ner mot madrassen, bara för att blänger på den andre."och grisar är inte vandrande bacon! Skulle du äta Haru, eller katter? Zihao grisar är oskyldiga, och väldigt gosiga. Du. Får. Inte. Äta. Dem."

”Men åhh, vad du är tråkig”, stönade tjugoåringen och gömde ansiktet bakom en av kuddarna. ”Klart jag aldrig skulle äta upp dina grisar, även om de troligen kommer se ruskigt goda ut. ”Och tror du på riktigt att jag någonsin skulle göra Haru eller katterna illa? Blir fan sårad”, fortsatte han sårat och sänkte kudden. Usch, bara tanken fick Zihao att må riktigt jävla illa.

Joshua låter blicken vila på tjugoåringen i tystnad, då får han helt enkelt vara tråkig då.
"Nej, jag tror inte att du skulle äta Haru eller katterna, men grisar är precis lika mycket djur som dem. Jag jämför bara, varför är det okej att äta grisar men moraliskt fel att inte äta hundar?" Muttrar nittonåringen och ställer sig upp på svaga ben, bara för att bästa upp nallen i sin famn. "Jag tror jag går ner lite, kanske det är lättare att somna där." Mumlar han och börjar tassa ut ur rummet.

Jadå, nu hade Zihao råkat säga någonting jävligt dumt igen. Det var inte underligt att Joshua blev less på honom, speciellt eftersom han både var en djurvän och vegetarian. Och så kom tjugoåringen där och babblade om hur gott det var att äta små grisar till mellis. Fy fan.
”Förlåt, jag ska inte prata om att äta upp dina grisar igen..men kommer aldrig att kunna göra dig helt nöjd genom att bli vegetarian eller så, hur mycket jag än vill det”, knotade han och slängde benen över sängkanten. Nej, han ville inte bli lämnad ensam i Samuels rum.

"Jag förväntar mig inte att du ska bli vegetarian Zihao.. inte alls. Och egentligen vet jag ju att du skämtar... Jag vill bara att minigrisarna inte ska vara rädda.." mumlar Joshua tyst och tuggar försiktigt på nallebjörnens stora, fluffiga öra. "Följer du med ner?"

”De kommer vara rädda för mig oavsett”, påpekade Zihao tjurigt och höjde det skadade benet från golvet. Bra, nu skulle han få hoppa nerför trappan, perfekt. Det hade sett tillräckligt sorgligt ut när han hoppade på tre ben, men nu skulle han få dras med att bara hoppa på ett. ”Hoppas att det här benet blir bra förr eller senare, annars kommer livet att bli jävligt jobbigt faktiskt.”