Vems död var värst för er?

Jag tycker Hedwig för jag älskar ugglor!
Jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på det... han är med i alla böcker och alla filmer förutom dödsrelikerna del 2.
(snyft)

Fred, Lupin, Tonks, Dobbys och Snapes grät som ...

jag tyckte att läsa Dumbledores död var så mycket värre än filmerna... Men de värsta för mig var nog Sirius, Freds, Tonks och Lupin....Jag grät floder :'(

Sirius, Dumbledore, Fred, Lupin och Snape. De borde fortsatt att leva, det var de värda.

Sirius och Fred! Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det..

Fred, sirius, dobby...bara några av dom... usch måste säga att det inte går o välja, så många bra karaktärer som dör... blir bara less av o sitta o tänka på vilken jag blir mest less över...

Jag kan inte välja för allas död var så olika.

Sirius gjorde mig så ledsen för att jag hade verkligen trott att de skulle lyckas frikänna honom så att han kunde få det bliv han förtjänade. Dessutom var det väldigt tungt eftersom Harry var så ledsen över hans död i sjätte boken. Man kände verkligen sorgen själv.

Dumbledore blev jag så chockad över. Ända sedan första boken hade han alltid funnits där med sin vishet och kunnat hjälpt Harry ur svåra situationer och så dog han. Man förstod verkligen att det var på allvar då.

Hedwig... Hon var kanske "bara" en uggla, men hon var en god uggla. Det faktum att de aldrig hittade henne gör fortfarande ont inom mig.

Dobbys död gjorde mig panikslagen att läsa om. Bilder i huvudet om en stor kniv som genomborrade hans lilla kropp... Det var hemskt. Jag fick verkligen panik, "Dra ut kniven, Harry, dra ut kniven och rädda honom" var det enda jag kunde tänka.

Fred, jag kan bara säga så att jag har fortfarande inte fattat att han är död. Jag läste det för fyra år sedan och det har ändå aldrig sjunkit in. Kanske för att man aldrig riktigt fick följa karaktärernas bearbetning av hans död som man fick med t.ex. Sirius. Jag kan bara inte föreställa mig en George utan en Fred...

Lupin och Tonks. Jag skriver dem som en eftersom det var så de dog - tillsammans - och det var så tragiskt. När de låg där hand i hand. Speechless...

Snape... Det var en så konstig känsla. Jag hade verkligen varit arg på honom sedan bok ett och så fick jag veta hur allt egentligen var. Att allt jag trott var fel. Kanske förklarar inte hans historia att han varit så till synes dum mot Harry - ett barn som faktiskt inte kan ansvara för vad hans föräldrar gjort -, men ändå. Det han gått igenom. Hans mod. Hans livslånga kärlek till Lily. Att han offrat sitt liv för att göra det hon skulle velat att han gjort fast att hon aldrig kommer att få reda på det.
Sedan det ögonblicket har jag lärt mig att inte dömma någon utan att veta allt. Snapes död var så... den nådde till något inom mig jag inte visste att jag hade. Jag vet inte om det var den jag blev mest ledsen över, om inte så är det i alla fall den som jag tänkt mest på i efterhand. Åh, Snape...

Lilys, när Snape grät och kramade henne!
Tårarna forsade!

fred och sirus

jag tycker inte om Lavender Brown's död. så sorglig.