Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Kanske vill ha en parfym till. Jag glömmer nästan bort att jag är kvinna ibland." Hon log och nickade.
#Men jag har det från min egna sparing. Jag är glad att jag får vara med er." Hon log och såg sedan ner.
"Tack."

John höjde glaset igen åt hennes håll för att sedan svepa innehållet. "Vi är glada att du är med oss, Kiliah, du håller oss på jorden, eller vad säger jag, på vattnet..!". Han skrattade och drämde glaset i bordsskivan. "Självklart får du en parfym. Är det möjligt att du försöker imponera på..", han sänkte rösten. "..Ethan?". Han drog lite på läpparna i ett leende och lutade sig framåt så att bara Kiliah skulle höra. "Jag förstår att han gillar dig".

Hon rodnade. Hon hade inte tänkt det på det viset och såg ner och mulade något.
"Jag vet." Hon såg pp och bet sig på läppen och lade huvudet på sed.
"Ska vi äta ute ikväll?" Hon log och såg sedan på Ethan och log svagt

"Ute ikväll?", sa Ethan och kilade sig i bakhuvudet. Han kikade åt Johns håll för att läsa av vad han tyckte. "Ehm..Ja, varför inte?". Han såg på sina med-pirater och flinade. Alla gillade idén. "Vi äter ute ikväll!", sa Ethan sedan och höjde sitt glas med det lilla rom som fanns kvar åt Kiliahs håll. Han drog på ett litet leende och nickade åt hennes håll, som för att visa att han hade sett henne. I en tiondels sekund drog han sig till minnes av den kväll som de delat en älskvärd stund tillsammans. Lika fort försvann bilden.
"Vi lägger i land nu.", sa John och ställde sig upp, vilket fick de andra att också ställa sig upp. De var trogna sin kapten och följde varenda steg han tog. "Sätt ankar, vi går i land strax.". Genast satte sig alla i rörelse.

Hon log och drack upp sitt och reste sig.
"Jag hjälper tlil. Säg åt mig vad jag ska göra."
Hon hjälpte till och snart klev hon av båten. Hon såg en älde man sitta och fiska oc hon sprang fram.
"Nish!" Hon log stort.
"Vi bar på ön." Hon såg ner.
"jag vet att du sa åt mig att aldrig någonsin gå på ön."

De lade till vid hamnen och snart var de alla ivriga att gå i land. Och inte minst Kiliah. Alla såg på när Kiliah rusade iväg för att möta sin vän. En del log åt synen, andra gick vidare, för att det fanns andra saker som lockade. "Kiliah! Vi går mot stånden!", ropade kapten John åt hennes håll och kände vid kanten av sin hatt för att ge tecken om att han sett henne. De började gå längst piren mot byggnaderna och det som liknade marknaden. "Kom när du känner för att handla en klänning, jag vill inte välja en åt dig!", ropade John igen när han fortfarande i tillräcklig lång sträck ifrån Kiliah för att ropa åt henne så att hon hörde. "Vi kommer säkert gå till baren..", mumlade han sedan och såg fram emot sitt glas rom.

Hon såg över axeln och suckade och sa hej då till Nish och sprang till John.
"Jag kan välja en själv. Jag kan även betala den." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Är du inte förtjust i någon Kapten?" Hon log och gick lätt på den bara kullerstenen med de bara fötterna och log. De var så varmt och skönt.

"Du var snabb, min vän. Självklart kan du det, jag ville bara visa min kamratlighet.", sa John och skrattade. Han nickade åt de andra när de visade sig vilja gå till baren det första de gjorde när de kommit i land. "Förtjust i någon? Jag förstår inte vad du menar, det har jag aldrig känt.", sa han och borstade bort något osynligt från sin kavaj. ".. Jag har inte älskat någon på länge", mumlade han sedan. ".. Men du och Etan... ni skulle vara ett fint par, inte sant?"

"Han kommer och pratar med oss i kväll-" Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Så ingen? " Hon nickade och blev sedan blossande röd i ansiktet.
"Ehm jo jag." Hon såg ner och såg sedan bort.
"Tycker du det? Jag vet inte av sådant. Jag har bara varit gift med min kusin."

"Du och Ethan skulle vara ett väldigt fint par. Men vad vet jag, jag är bara en gammal man..", sa Kapten John och skrattade. "Här har de fina klänningar och tyger. Du kanske hittar något här som du gillar?". John hade stannat upp vid en affär, en egen byggnad som låg precis vid stånden, i solljuset. Dit sökte sig de lite mer förmögna. De lite mer med pengar. "Kom, vi går in."
Han hoppades på att hon inte skulle fråga igen om hans kärleksliv. Det hade inte varit så rikt. "..Jag har inte träffat någon på länge. Inte någon lika likasinnad som jag iallafall."