PRS botillia1 & Lupple

Han ryckte till och reste sig upp ur sängen, vad höll hon på med egentligen?
- Amelia, vad fan håller du på med? Jag är trött sa han och drog sig undan när hon försökte skölja av hans ansikte. Han grimaserade av smärta av alla rörelser och vände blicken mot henne.
- först skulle jag ligga och sen nu när jag vill sova så får jag inte sa han.

" Älskling det är nått fel." Utbrast hon förskräckt och såg de där kolsvarta ögonen och backade några steg ifrån honom.
"Dina ögon." Viskade hon snyftande och höll vattenstrålen skarpt riktat mot honom.
Hon hatade att han var i smärta men det kändes absolut inte säkert för honom att sova.
Hon behövde ta honom till ett sjukhus. Det var det enda rimliga.
"Sjukhus." Mumlade hon förtvivlat och nickade. Precis det var dit de behövde åka. Hon kunde inte köra. Men hur svårt kunde det egentligen vara? Dessa tankar snurrade så snabbt i hennes huvud att hon nästan blev yr.

- Jag behöver inte något sjukhus, vad menar du med att något är fel sa han och svalde hårt, hade inte sett sina ögon.
Theodors ena syster kom in i rummet.
- vad håller ni på med? Ni skriker genom hela huset sa hon irriterat och la armarna i kors över bröstet.

" De är svarta. " Viskade hon förskräckt och pekade mot hans ögon och mot spegeln.
Hon var väl inte helt galen? De var svarta. Hon såg det.
Hon hoppade högt av hans systers kommentar och stirrade på henne.
" Vi behöver åka till ett sjukhus. Ordna det." Sa hon upprört och stirrade mot systern och sedan mot sin älskade Theodor.

Han såg mot spegeln och såg på sina ögon, helt ärligt visste han inte heller vad som hände med honom. Hans syster granskade honom och man såg även på henne att det var något konstigt och fel.
- inget sjukhus, men jag ska hämta några andra. Ta in honom i matsalen sa hon och försvann ut från rummet.
- jag kan gå själv muttrade han trots att han grimaserade för varje steg han tog.

Amelia höll trots hans muttrande ett fast grepp om hans midja och ledde honom nedåt mot matsalen.
Väl där tvingade hon ned honom på en stol och såg på honom.
Men tårfyllda ögon.
" Du är jättesjuk älskling." Viskade hon oroligt och satte sig på stolen bredvid honom.

Han suckade lågt och smekte hennes kind mjukt.
- det löser sig älskling, okej? Sa han och bet sig i läppen. Man kunde tydligt se smärtan i hans ansikte. Hans syster kom tillbaka med en lite äldre kvinna som drog av sig en jacka.
- okej, kan någon berätta vad som hänt sa hon.

Amelia såg på kvinnan som kom in och studerade henne en stund innan hon tog ett djupt andetag.
" Okej så min älskling gick iväg för att jobba och blev attackerad av någon kniv som uppenbarligen är förgiftad. Han har ont och se såren- så jag beslutade att vila är bäst. Han drack blod och sådär, det var kanske en timme sedan om inte mer sedan han fick dessa skador och nu är han trött och har svarta ögon. " Sa hon upprört.
"Nått är fel. Snälla göra nått. " Bad hon oroligt och såg på kvinnan.

Kvinnan nickade sakta och gick fram till Theodor och började undersöka såren och kolla på hans ögon och liknande.
- okej det första vi måste göra är att lägga dig på en säng så jag kan rengöra såren ordentligt, och ja, det kommer att göra ont eftersom jag kommer behöva ta ordentligt. Sen får jag se vad vi gör efter det sa hon. Theodor nickade irriterat, hatade att det var så mycket människor som skulle försöka ta hand om honom. Men han följde med till rummet och la sig på sängen. Kvinnan knäppte upp hans skjorta och tog fram stora tussar bomull och någon form av vätska. Hon dränkte bomullstussarna i vätskan innan hon noggrant började rengöra det ena såren. Theodor slöt ögonen av smärta och av ren reflex puttade han bort kvinnan från sin kropp.

Amelia nickade sakta. Hon verkade väldigt smart. Ordentligt. Det lugnade henne. Hon följde efter in i sovrummet och såg på sin älskling som uppenbarligen var i smärta och så puttade han bort henne.
Amelia förstod att han kände sig för uppvaktad och omhändertagen men hennes älskling behövde bli frisk.
"Inte så. "Viskade hon och tog hans händer i sina och kramade dem sakta.