PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew log lite.
"Vi hade inte så bra tekniker för madrasser förr i tiden", sade han ärligt, slog sig ner intill henne.

"Det märker man." Hon lade sig med huvudet i hans knä-
"Matthew? Saknar du din familj? Hur var det att ha en?"

Matthew log lite, lade armen om henne.
"Jag saknar dem varje dag. Det spelar ingen roll ifall det så går ett sekel, man saknar dem alltid lika mycket. Och man saknar den där tryggheten med det, att alltid ha någon", sade han.

"Jag förstår vad du menar." Hon såg på honom och nickade.
"Jag kände mig aldrig trygg på barnhemmet och jag saknar min familj för mycket."

Matthew nickade lätt.
"Man saknar den där tryggheten", sade han.

"Klart man gör. Jag fick aldrig den." Hon såg upp mot honom och sträckte ut sin hand och smekte hans kind. Log och slöt ögonen.
"Finns det någon balsal?"

Matthew log lite mjukt mot henne.
"Det finns det", svarade han snällt.

"Gör det? Varför ser vi inte på den nu?" Hon satte sig upp och hade stora ögon som såg ivrig ut.

Matthew skrattade till och reste sig.
"Mot balsalen då", sade han roat, gick ditåt.

Hon tog hans arm och såg sig om.
"när du är här vems rum tar du?" Hon såg in i ett rum och pekade.
"Badrum?"