PRS Emma07 och wolfy

Sophie ropade till lite när han lyfte upp henne, något som dock övergick till ett skratt och ett brett leende då han satte ner henne igen.
"Jag har misstänkt det bara i några dagar, men det är först nu jag är mer säker på det", sade hon ärligt. Nu när hon redan varit gravid en gång innan kände hon igen tecknen lite mer än vad hon hade gjort första gången.

Han nickade långsamt. Då hade hon åtminstone inte hållit det hemligt för honom länge. Inte för att han skulle ha blivit sur om så varit fallet, han kunde ju förstå att hon ville vara säker på sin sak. Bättre kände hon igen kroppens tecken också än vad han gjorde.

Sophie log mjukt mot honom, uppriktigt väldigt glad över att vara gravid igen. Hon älskade ju barn, och hon kunde verkligen inte ha någon bättre pappa till sina barn. Hon älskade Caspian något otroligt, och likaså Keena. Bara tanken på att snart få ännu en liten fick mungiporna att dras uppåt.

"Jag har ett till möte jag måste gå på nu, men det här behöver vi fira på något sätt ikväll." Caspian kysste mjukt Sophie på läpparna innan han gav Keena en liten hejdå-kram, därefter lämnade han kammaren för att gå iväg mot salen där nästa möte skulle hållas. Hur han skulle kunna koncentrera sig på det efter den här roliga nyheten visste han inte.

Sophie log mjukt och nickade.
"Definitivt", svarade hon instämmande, besvarade mjukt hans kyss och såg efter honom i tankar och med ett leende på läpparna. Hon drog sedan uppmärksamheten till Keena, som hade återgått till att undersöka leksaken hon hade där. En stund senare hade en tjänare, en kvinna Sophie litade helt på som brukade passa Keena när Sophie behövde iväg på annat, tagit Sophies plats lite och passade Keena medans Sophie behövde iväg för att ordna med ett par saker.

Putt!

~~~~

Sophie hade varit iväg själv och ordnat med några saker, när plötsligt en adelsman kom för att tala med henne, berättade att något hade hänt med Keena. Oroligt försökte hon genast fråga ut honom om vad som hänt, men han svarade inte riktigt ordentligt utan bad henne bara följa med. Orolig som hon var följde hon bara med mannen, det var först när de gått en stund som hon upptäckte att de inte alls var påväg till deras kammare utan påväg ut ifrån slottet.
"Vart är vi påväg?", frågade hon skarpt mannen, ropade förskräckt till när han istället för att svara lade en hand emot hennes mun och gav henne ett hårt slag i huvudet som fick allt att bli svart.

Det var först någon timme senare som hon vaknade till, fanns sig själv i en cell med lilla Keena intill sig. Kvar på slottet fanns inte mycket spår utav dem, mer än ett brev där det förklarades att dem hade blivit kidnappade.

Ingen hade sett till varken Sophie eller Keena sedan tidigt på morgonen. Caspian kände sig väldigt fundersam. Var det kurragömma de lekte? Han började i såfall bli trött på leken, han ville att hans fru och dotter skulle komma fram. En tjänare kom snart springande med ett brev i handen. Caspian slet åt sig brevet, läste det flera gånger men kunde inte begripa det han läste. Det kunde inte vara sant. Det hade varit bog med hemskheter redan. Thomas varven sak men hans familj? Nej. Nej, det här gick inte gör sig. Förtvivlat drog han en hand genom sitt hår.

Sophie lyfte upp lilla Keena till sitt knä, dottern verkade något lättad och glad över att modern var vaken, samtidigt som hon mest verkade tycka det var spännande med vad det här var för ställe. Sophie själv var rädd - hon hade ingen aning om vart de hamnat eller varför de var här, även om hon hade sina misstankar om att det hade något med kriget att göra. Men hon hade ingen aning om vad de ville med dem, och det skrämde henne väldigt.

Dagarna gick och blev till veckor. Caspian blev allt mer frustrerad, ängslig, orolig och arg. Ingen hade några nyheter om hur det var med hans älskade fru och dotter, de hade inte ens hört något mer från personerna som låg bakom kidnappningen. Han sparkade ilsket till en stol innan han lämnade kammaren, började med långa och snabba kliv gå längs med korridoren. Han ville prata med någon, vem som helst, och se till att soldaterna inte bara satt på sina rumpor och latade sig. Han ville se resultat!


Alysia satte fortfarande vid middagsbordet. Maten hade svalnat och kallnat för länge sedan. Men Thomas hade fortfarande inte dykt upp trots att han genom en tjänare låtit henne få veta att de skulle äta middag tillsammans ikväll. Hon hade knappt sett röken av sin älskade under den senaste tiden. Hon förstod att han var upptagen, speciellt med tanke på att Sophie och Keena var borta, men det betydde inte att hon inte saknade hans sällskap och att kunna prata med honom. Hon började bli väldigt trött på det här.