The cold in our bodies [PRS]

Hon öppnade ögonen och kunde se Olivia och såg sedan Maurice med nålen. Drog sig undan först men hennes arm fångades in. Med ett svagt kvidande såg hon på honom och kände sticket och föll snart till söms.
"Vad är det där? Är det något nytt du hittat på?" Cecilia pekade på kanylen.

"Ett lugnande medel.", förklarade Maurice för Cecilia. Men tanke på tonen i hans röst så skulle han inte förklara sig mer. Maurice vände sig till Ivan. "Nu låter vi henne vila ett tag. När hon har vaknat så ska jag se till henne. Och är hon redo för att svara på fler frågor då så kan vi ställa dem. Men, Ivan, bara om hon är redo- förstår du?" Maurice lät säker på sin sak. Så säker att Ivan nickade till svar. "Som du vill, Maurice.", sa han och kastade en blick åt Alice på bädden innan han vände sig om för att gå ut från rummet. Rion stod roat kvar med det fåniga leende på läpparna. Leo såg mest osäker ut med en bekymrande rynka i pannan.
"Jag stannar hos henne.", sa Olivia och drog en pall åt sig för att sätta sig på den vid sängkanten.

Cecilia nickade och såg oroat på Alice. Hon ville stanna med men hon skulle inte få för Ivan och hon såg på Rion och lade huvudet på sned.
"Vart har du ditt slott Rion? I närheten av hennes by?" Frågade hon.

"Det är bäst att vi går och lämnar Alice ifred att återhämta sig. Hon är trygg här med..", han vände sig om för att se mot Olivia. "Olivia.", fyllde Olivia i när han sökte hennes namn. Han nickade. "Javisst. Alice är trygg med Olivia. Seså, rör på er." Han visade med händerna att resten av vampyrerna skulle gå därifrån. Rion höjde en aning på ena ögonbrynet åt Cecilias fråga. "Vad har du i kikaren, Cecilia?", frågade han istället och undvek att svara på hennes fråga.
Tillsammans lämnade vampyrerna rummet med Alice och Olivia kvar där.

Hon gick ut och såg på honom.
"Du verkar förtjust i henne. Hon är kaxig. Du har aldrig varit såhär tidigare så något är det." Hon lade huvudet ppå sned.
"Så om vi åker till England för det var väl där hon pekade? Iallfall om hon kommer närmare hem så kanske hon blir bättre?"

Rions flin svalnade något. Cecilia hade kommit åt en svag punkt. För hon talade ju sanningen. Rion var förtjust i henne och faktiskt så kände han inte helt igen sitt egna beteende. Han brukade inte släppa på garden för någon annan.
"Hm.", Rion drog på ena mungipan. "Home is where the heart is." Han pustade ett skratt. "Jag tror du är något på spåret, Cecilia." Rion log brett igen. "Jag påminner Ivan att göra förberedelserna klara för att ge oss av. Så fort Alice är i skick för det."

"Om hon inte blir det då? Då måste vi ändå ge oss av. För jag vill gärna se hennes by. Varför ingen man finns där."

Rion stannade i steget och vände sig tillbaka till Cecilia. "Du har rätt. Vi måste ändå ge oss av. Jag är säker på att det är Ivans mål det också."

Hon nickade och såg över axeln.
"Vi letar rätt på honom. Genast och planerar- Hon får ta samma vagn som Maurice. Även om hon inte vill." Sa hon.

Rion svarade inte. Cecilia lät säker på sin sak. Men var hade drivet kommit ifrån att ta med Alice hem till sin by? Förutom att Cecilia så gärna ville se den? Rion trodde att Cecilia trivdes bra här i slottet. Ivan tog alltid väl hand om sina gäster.
"Vi går.", höll han med sedan och tog täten för att leta reda på Ivan.