Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon ryckte på axlarna och började laga frukost. När hon var klar stack hon ut huvudet.
"Det är frukost." Hon såg på dem och log.
"God morgon kapten."

Ethan sträckte sig så att armarna pekade högt mot skyn. Han sänkte de genast när han hörde Kiliahs stämma. "Hm?". Han snorde runt och fick syn på henne. Ett leende syntes på hans läppar och han nickade åt hennes håll. "Kom, hörni. Frukost.", sa han till de andra och klappade Roy om ryggen när han passerade honom för att sedan gå ner till den lilla matsalen.
"Det doftar gott, Kiliah.", sa Ethan och log fortfarande. han drog ut en stol och satte sig sedan ner på den. De andra i besättningen slog sig ner runt bordet de med och fattade sina bestick för att ta av maten.

Hon log och satte ner grytan och slog sig ner.
"Jag är helt slut från igår fortfarande." Hon skakade på huvudet och log mjukt.
"Jag var så rädd att någon av er skulle fråga vart vi skulle, om båten var nära."

Roy och de andra började att ta från maten i grytan. Efter en tugga kollade Roy frågande på Kiliah. "Det där om igår..", började han och svalde. "... vad var det med den där ön egentligen? Kändes som att den hade magiska krafter eller något. Varför var du rädd att vi skulle fråga om det?". Ethan bytte en blick med sin bordskamrat och båda flinade. Roys var den enda i gänget som uttryckte sig mer verbalt än de andra. Ställde mycket frågor och så. Men Ethan kände detsamma och hans flin övergick till en nyfikenhet och han såg på Kiliah för att lyssna på hennes svar.

"Ön var magisk. Jag sa det igår. Ön ändrade sig. Sa man vart man skulle kom man inte fram. Kartan ändrades och så vidare." Hon skakade op huvudet.
"Jag var rädd att fastna på ön och aldrig se havet igen."

Ett mummel och viskningar spred sig i rummet. De visste inte vad de skulle tro. De tittade misstänksamt på Kiliah. Kapten John upptäckte deras misstänksamhet och drämde i bordet med sitt glas så att alla genast stannade upp och tystnade. De tittade på kapten John. "Jag är säker på att det finns en logisk förklaring över vad som hände igår..", började han och sneglade på Kiliah för att sedan se på de andra igen. "..men glöm inte er och hennes plats. Vi går inte emot varandra på det här skeppet. Är det någon som har något emot det.. får en gå på plankan.", sa han med en bestämd röst och allvarlig blick. Alla nickade, sänkte blicken och återgick till att äta upp resten av frukosten.
"Ju fortare vi kommer hem igen, desto bättre. Vi har slut på rom.", sa John och drog lite på läpparna i ett leende i försök att lätta upp stämningen lite.

"Du vet att det är sant kapten. Du såg kartan ändras." Muttrade hon och reste sig,
"Ska bara hämta en sak." Hon kon tillbaka med en whiskyflaska och flinade.
"Den som spar han har," Hon tog några klunkar och flinade mot honom.

"Åh, men den som är kamratlig delar med sig..", sa John och knuffade över sitt glas åt hennes håll för att sedan flina åt henne. Han menade såklart att hon skulle hälla upp åt honom, dela med sig av drycken. "Låt oss glömma det förflutna, vi lever bara här och nu.", sa han och sneglade åt Ethans håll som verkade upptagen att diskutera något med de andra sjömännen, förmodligen något vad eller en lek.
"Säg mig, Kiliah, vad skulle du vilja göra när du kommer i land?", frågade John och lutade sig tillbaka. Han tänkte på de förmögenheter de hade samlat på sig och nu var möjligheterna många. "Finns det något som du önskar?"

Hon hällde upp och räckte över glaset.
"Jag vill att du köper rom så jag kan ha min whisky ifred." Hon log och skakade på huvudet.
"Köpa en klänning till. Jag vet att jag är mer som en pojke på skeppet men jag vill ändå ha en klänning." Hon såg ner och suckade.
"Jag vill prata med Nish och säga att vi var på ön."

Kapten John tog emot glaset och smakade av drycken. "Det står överst på min lista, Kiliah.", skrattade han och nickade. "Självklart ska du få en klänning. Vi har mer än vad vi kunnat tro, en klänning är ingenting i jämfört med de andra i besättningens drömmar. Jag lovar, Roy, vill ha ett semsterhus- har aldrig hört talas om det tidigare..!". Han höjde en hand över munnen för att visa att bara Kiliah kunde höra. "Nish blir säkert glad att höra från dig igen. Vi lägger snart i hamn.", sa han och och höjde glaset i en skål för att sedan smaka av den igen.