PRS botillia1 & Lupple

Han kunde inte låta bli att lågt skratta innan han besvarade kyssen mjukt medan han mjukt smekte henne över håret. Herregud vad han älskade henne och hur fantastisk hon var. Han hoppades verkligen att deras barn skulle ärva det mesta från henne och så lite så möjligt från honom.

Kyssarna blev mer och mer intensiva tills hon tvingades att dra sig bort.
Hon klev försiktig och ganska klumpigt av honom för att börja gå runt i rummet. Smekte sig sakta över magen.
Det var så intensiva smärtor. Hon höll ögonen hårt slutna och andades djupt och de började avta ganska snart.

Han såg på henne och satte sig oroligt upp trots smärtan.
- vad händer älskling? Har du ont? Frågade han och med ansträngning reste han sig upp och la handen på hennes mage.

Hon såg på honom när han reste sig och skakade på huvudet.
"Åh älskling, du borde inte." Viskade hon men hans hand på magen var otroligt lugnande.
"Jag behövde bara ställa mig lite." Sa hon och gav honom ett ansträngt leende.

- Men du hade ont älskling sa han envist och smekte mjukt hennes mage och kysste hennes kind.
- du är mycket viktigare än jag Amelia sa han tyst och tog lätt en slinga av hennes hår som lagt sig fel och la den rätt.

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Du har ont." Sa hon och försökte så varsamt hon kunde tvinga honom bakåt igen och ned i sängen.
" Älskling. Jag vill inte förlora dig." Sa hon allvarligt och såg på honom.

Han suckade lågt och satte sig ner på sängen igen.
- du hade faktiskt också ont, jag har levt så här länge så då klarar jag mig säkert lite till sa han och la sig ner på sängen och slöt ögonen, kände plötsligt en enorm trötthet komma över honom.

Hon såg på honom och ville säga något men tröttheten verkligen syntes på honom och en enorm oro slöt sig över hela hennes kropp.
Hon kände några tårar.
"Älskling vad händer?" Viskade hon och kände på hans kropp. Han kändes varm.(?) Det kunde inte vara ett bra tecken.

Han höll ögonen slutna och drog täcket om sig.
- jag vet inte, jag tror jag behöver sova, jag är så fruktansvärt trött sa han tyst och öppnade sakta ögonen för att se på henne. Hans ögon var inte längre mörkbruna som vanligt utan var i princip kolsvarta.

Hon skakade på huvudet i ren panik.
"Du ska inte sova." Sa hon allvarligt och ryckte undan täcket men såg sedan hans ögon och det skrämde henne.
Hon tvingade upp honom ur sängen, med all sin kraft och tvingade in honom i badrummet för att skölja av honom med kallt vatten. Allt för att hålla honom vaken.
Hon behövde hjälp men kunde inte komma på en endaste person som skulle kunna hjälpa.