PRS Emma07 och wolfy

Thomas log lite mjukt mot henne, strök också han försiktigt bort några tårar ifrån hennes kinder. Han började försiktigt förklara allting som hänt, allt ifrån att han blivit överfallen under striden tills att han hade lyckats rymma ifrån fängelset och tagit sig tillbaks hit.

De tårblanka ögonen blev gradvis allt mörkare ju mer information hon fick av Thomas. Åh, hon ville så gärna se att fienderna skulle få betala för det här. Hon tänkte se till att det hände om det så var det sista hon gjorde. Ingen skulle tro att de kunde komma efter hennes älskade, hennes själsfrände utan några som helst konsekvenser.

Thomas avslutade snart sin berättelse, såg på sin älskade. Även om det hade varit mycket värre för dem som hade trott han var död hade han ändå hunnit bli väldigt orolig, med att inte veta hur det hela skulle sluta, ifall han nånsin skulle ha fått se någon av dem igen. Men nu var han tillbaks hos dem igen.
"Men nu är jag åtminstone tillbaks", sade han mjukt.

Caspian letade upp Sophie. En tjänare hade meddelat honom efter ett möte att hon frågat efter honom. Naturligtvis blev han nyfiken om det var något speciellt hon hade på hjärtat eller om hon bara ville ha en kram. Ibland blev det ju så om dagarna att de inte hann se mycket av varandra förrän om kvällarna, eftersom han var upptagen på sitt håll och Sophie med Keena. Han öppnade dörren till deras gemensamma kammare och kikade in i hopp om att hon var där.

Sophie var i deras kammare med Keena, deras älskade lilla dotter som verkligen hade växt snabbt. Just nu satt hon på golvet med dottern framför sig, som var i full gång med att undersöka en leksak. Tänk att de snart, om allt gick vägen, skulle få ännu en liten. Sophie hade blivit allt säkrare på sin sak så tänkte avslöja det för Caspian. Hon såg upp då dörren öppnades och sprack genast upp i ett leende då hon fick se sin älskade komma in. Också Keena fick direkt se sin far och sken upp, kom med sin mors hjälp lite ostadigt upp på benen och gick med en ettårings stapplande steg fram emot sin far med armarna mot honom.
"Pappappa", sade hon glatt.

"Pappappa?" upprepade Caspian med ett skratt och satte sig ner på huk för att lyfta upp Keena i famnen. Han pussade den lilla flickan på kinden innan han riktade sin uppmärksamhet mot Sophie. Det var ju henne han egentligen kommit för att prata med, att lilla Keena också var där var ju bara ett stort plus. "En tjänare kom fram och sa att du ville mig något?" Han höjde frågande på ögonbrynen.

Keena fnittrade glatt till och nickade instämmande, uppenbarligen väldigt nöjd med att få komma upp i pappas famn. Sophie log mot de båda, det var väldigt gulligt hur söta de båda var ihop. Hon reste sig upp från golvet, gick fram och gav sin make en snabb puss och även Keena fick en puss på kinden.
"Ja, jag ville prata med dig", sade hon ärligt, såg snabbt ner. Alltid skulle hon bli lika nervös när hon skulle avslöja sånt här, även om det väl egentligen inte fanns mycket anledning till det. Hon såg på Caspian igen med ett litet leende.
"Du ska bli pappa igen", sade hon mjukt.

Ögonbrynen åkte verkligen upp i pannan nu över Sophies avslöjande. Hade han hört rätt? Skulle han verkligen bli pappa igen? För en andra gång?
"Är det sant?" var det första han frågade, precis som om Sophie hade anledning att skämta med honom. Han släppte försiktigt ner Keena på golvet innan han omfamnade Sophie med ett lyckligt leende som spelade på läpparna.

Sophie log brett åt hans reaktion, eller egentligen både för det och för att hon var väldigt glad över att vara gravid igen.
"Ja, jag är gravid igen", svarade hon mjukt med samma breda leende. Hon var väldigt förväntansfull över att få ännu ett barn, dock med en viss nervositet dessutom inför förlossningen, men det borde gå bra. Enligt läkaren brukade den första förlossningen vara den värsta. Hon lade genast armarna om Caspian då han omfamnade henne.

Han lyfte upp Sophie i famnen och snurrade runt henne några varv innan han släppte ner henne på golvet igen.
"Hur länge har du vetat om det?" frågade han och placerade sina händer mot hennes mage. Man kunde knappt skymta att den ens var rund så hon kunde inte vara särskilt långt i graviditeten än.