Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Det får du gärna göra för min del”, mumlade Zihao med ett litet skratt och satte en hand på artonåringens huvud. ”Kanske borde försöka städa rummet innan också? Just nu ser det tyvärr ut som skit”, erkände han sedan och bet sig löst i läppen. Äsch, det var väl bara att plocka fram en dammsugare, några trasor och kanske en dammvippa? Därefter var det bara att torka av alla ytor och se till så att allting var rent. Så svårt kunde det ju inte vara, eller hur? I värsta fall skulle han väl få fråga Euijin om hjälp. Eller Wan. Ellee CW. Det fanns faktiskt tre stycken medlemmar som var hyfsat renliga och ordentliga av sig. Faktiskt. Och så fanns det ju tyvärr en stycken Zihao, en stycken Jun, en Chai och en Lee. Tyvärr.

Det är väldigt rart av Zihao att ta sig tiden att städa undan i rummet så att Joshua kan ha ett ställe att sova på. Speciellt när den äldre är så angelägen om sitt otycke för städning.
"Det behöver du inte göra.." Mumlar han och sluter ögonlocken. Kanske det är nyttigt för honom att försöka sluta med sina tvångstankar och panikattacker, eller ja, lättare sagt än gjort. Men ta det lugnt, andas. Det är det han måste göra. Dock vet han att Zihao egentligen inte vill göra det, och det får en miss mängd av skuldkänslor att stryka sig över ådrorna. "Jag kanske kan göra det när jag kommer och hälsar på? Kanske kan städa hela lägenheten.."

Nittonåringen kunde verkligen inte hålla sig från att himla med ögonen. Joshua behövde verkligen ta och lära sig någongång att lita på andra.
”Du, jag lovar att ta hand om det innan du kommer..lita på mig så ska du se att allting kommer vara skinande rent”, lovade Zihao och drog lite på munnen. ”Skinande rent enligt mig i alla fall, sedan får ju du tycka precis vad du vill”, rättade han snabbt därefter och skrockade. Det skulle defintivt inte förvåna den äldre om artonåringen inte alls tyckte att hans städning dög. Varken Euijin, CW eller Wan tyckte det heller. Men allt som spelade någon roll var väl att han försökte? För det skulle han faktiskt göra.

Antagligen kommer lilla Joshua inte tycka att rummet är skinande rent, det är väl rätt uppenbart att han och Zihao har annorlunda syn på det också. Tycka vad du vill.. precis som vanligt fångar hjärnan upp ord och meningar att överanalysera. Joshua vill inte vara det freaket han är, han vill inte ha alla tvåmhstankar, han vill inte få panik på dörrhandtag, papper, - listan är lång. Det förstår väl Zihao ändå? Om artonåringen kunnat bestämma skulle han vara likadan som alla andra, kanske en perfektionist för han gillar att ha det rent, men inte nödvändigtvis alla ångest tankar och nedvärderingar.
"Tack." Mumlar Joshua med ett svagt litet leende, bestämmer sig för att inte dela med sig om de kvävande tankarna. "Du kan verkligen vara omtänksam du."

”Well, så länge du är nöjd så är jag nöjd. Kommer defintivt att göra mitt bästa och kanske lite däröver”, lovade nittonåringen, meat för att övertyga sig själv. Fan, hur svårt kunde det vara egentligen? Att få alla ytor att skina, att torka bort all smuts och göra allting fräscht. Någonting sådant skulle väl ändå någon så gammal som Zihao klara av? Right? Jodå, ifrågasätt det inte nu. Sålänge Joshua förvarande den äldre så slulle allting defintivt gå vägen. Och så skulle han ju också hinna laga en stor, god måltid. Allting skulle bli alldeles perfekt i slutändan. ”Nu blev jag typ taggad över att du ska komma..”, knorrade nittonåringen och putade med underläppen. ”Jag har ju inte ens lämnat din lägenhet än!” Och det skulle nog kunna dröja ett ganska bra tag. Zihao hade ingen som helst lust att lämna det varma vattnet eller sin pojkvän. Nope.

Än en gång måste Joshua påminna sig själv om hur lyckligt lottad han är, att Zihao ens tar sig tiden att tänka på att städa åt honom.. Tja, visst har andra gjort det innan, men nittonåringen framför honom låter mer än angelägen.
"Önska nästan att jag kan stänga in dig här.." mumlar han tyst och begraver ansiktet i Zihaos varma, välkomnande och bekväma nacke. Armarna slingrar sig om den starka överkroppen och näsan drar i doften som påminner honom om ett hem. Så jävla fantastiskt. "Men det skulle vara kidnappning.. och jag vill inte hamna i fängelse, inte än iallafall."

Inte än? Vadå? Hade Joshua planerat att hamna i fängelse någon gång i livet eller? Hm, av någon anledning hade Zihao väldigt stora problem med att se det framför sig. Han kunde inte ens föreställa sig den situationen.
”Du? I fängelse? Vad skulle ditt brott vara? Att du låst in din pojkvän i din lägenhet? Tja..det är inte ett brott om det inte är mot min vilja, vet du”, påpekade nittonåringen och flinade till, för att sedan låta fingrarna glida upp mot den andres bakhuvud. ”Helt ärligt skulle jag inte ha någonting emot om du låste in mig..men Euijin skulle nog bli ganska förbannad”, fortsatte han med en liten grimas. Ganska förbannad? Underdrift. En väldigt stor underdrift.

Självfallet hade de påmanande orden endast varit skämt, Joshua skulle nog aldrig klara av en miljö som fängelser oftast ger. Kriminell är han inte heller, förutom lite små saker som vissa engelska ungdomar dragit med honom på, men bortsett från det finns det inget. Nej, Joshua är faktiskt väldigt duktig och renlig av sig.
"Men polisen kanske ser det annorlunda.." påpekar han tyst, ögonlocken slutna och andningen lugn, långsam. Med ansiktet begravt i Zihaos nacke, och armarna om den starka överkroppen, känner han sig ytterst säker. Som att inget kan göra honom illa, och det var länge sedan han känt något sådant. "Hmh.. jo Euijin skulle nog bli lite arg. Han skulle nog få en ny bild av mig om det visar sig att jag kidnappar dig.. Men det låter frestande, att alltid ha dig här."

”Det kanske slutar med att jag kidnappar dig, vem vet? Någon kväll kanske jag kommer och bryter mig in”, sade Zihao och pillade förstrött med Joshuas blöta hår. ”På så sätt slipper du en arg Euijin och fängelsestraff”, förklarade han trevande och såg sådär finurlig ut. Jodå, det var absolut så att nittonåringen helt ärligt funderade över om det hela var en bra eller dålig plan. Vem som helst annars hade nog sett det hela som väldigt bristfälligt och dumt, men i hans egna ögon lät det ju alldeles perfekt. Men å andra sidan var den äldre inte speciellt klok av sig många gånger, så det var defintivt allt annat än klokt - rent faktamässigt. ”Men du..kommer du att vara ensam här under hela tiden? Eller kommer din bror tillbaka?”

"Jag skulle inte ha något emot det, alls faktiskt.. bara du låter mig gå ut." Viskar Joshua trött, fingrarna gör små mönster över Zihaos starka rygg. Gud vad han känner sig hemma, säker och välkommen. Som att nittonåringen aldrig skulle vända honom ryggen oavsett vad han gör. Även om Joshua får fnatt och blir helt hysterisk i takt med paniken, så skulle Zihao kunna lugna ner honom. Som ett mammalejon.. "Men du vill ju inte heller ha en arg Euijin eller fängelsestraff.. Vad säger du om att bara åka bort istället? Utan att berätta för någon?" Det låter vettigare, kidnappning är ju helt sjukt att skämta om egentligen, vilket Joshua vet när han är klar i huvudet. Men nu är han alldeles dåsig, av Zihaos närhet och perfektion. Ögonen öppnas sakta, bara en aning, och han lutar sig tillbaka för att se på Zihao. Granska ansiktet, Gud vad han är stilig, hjälpsam. "Min bror, mamma och en kompis kommer om en vecka.." en kompis, jo det är det enda sättet att beskriva honom, iallafall så att Zihao inte ska få i sig några dumma tankar.