The cold in our bodies [PRS]

Hon drog en djup suck innan hon slöt ögonen.
"Jag kommer från en by av endast kvinnor. Vi är häxor och jag är dess ledare." Hon kämpade med det och svalde.

Några sekunder av tystnad fyllde rummet. Vampyrerna bytte blickar mellan varandra. Vad betydde det? Alice... ledare?
"Häxa?", sa Maurice tillslut och kikade mot Ivan. Han hade ju haft en känsla att kontakta en av häxorna i deras bekantskap. Men så visade det sig att det var Alice som var en.
"Se. Det där var ju inte så farligt!", utbrast Rion och skrattade kort nöjt. Ivan såg inte lika förtjust ut. "Vad är du för en slags häxa? Gör du oss illa?", frågade han istället.

"Häxa är det ni skulle kalla oss." Hon sågg på honom och kallsvetten rann ner och hon skrek mu i ren smärta. Hon gick i båge medan hon verkade säga något lågt.
"Ivan?" Cecilia såg på Ivan med orolig blick

Alices plötsliga beteende fick hela sällskapet att flämta. Olivia var först fram till bädden för att se närmare på Alice. "Vad är det som händer, Alice?!", utbrast hon oroligt och försökte lugnande ta tag i hennes händer, men det var svårt när hon rörde sig så.
"Vad händer?", sa Ivan likadant och gick fram ett steg. Men Maurice var snabbare. Han hade trots allt sett till Alice innan. Han ville se vad som försiggick. "Hon har ett anfall tror jag. Bäst att vi inte pressar henne mer. Fort- finns det något att kyla henne mer- chocken kanske kan lugna henne."

Hon skrek bara och försökte ta sig upp. Men smärtan fick henne bara att slänga sig.
"Snälla elden dödar mig!"

Det var svårt att slita sig därifrån. Oron förstelnade Olivia ett ögonblick, men tillslut verkade Maurices ord nått henne. De var tvungen att hämta vatten! "Vatten!", flämtade Olivia och fick fart iväg ut från rummet för att bara ögonblicket senare återvända med en karaff i händerna. Det skvalpade när hon gick, hon spillde på golvet. Men händerna darrade så. Hon brydde sig inte om det just nu.
Hon räckte över en trasa åt Maurice och han doppade den i det kalla vattnet. Försiktigt gick han fram till Alice och placerade trasan på hennes panna. "Såja, Alice. Känner du kylan?", försökte han för att få henne att tänka på något annat.

Hon hade slutat att skrika och fläkte omrking. Det gjorde bara ont och hon grät nu. Det hade uppstått nu stora hämska blåsor på hennes kropp och hon darrade.
"Ja." Viskade hon. Hon var som utslagen vid nuläget.
Cecilia såg på Ivan.
"Detta är hemskt."

Maurice undersökte Alice närmare genom att ögna henne uppifrån och ner och sedan försiktigt, försiktigt röra vid de uppenbarade blåsorna. "Det gör henne illa.", mumlade han och drog handen tillbaka. "Alice, fokusera på kylan. Du är trygg här.", förklarade Maurice lugnt och stillsamt samtidigt som han lade märke till hennes panik. "Jag kan ge dig något lugnande om du behöver.", sa han sedan och funderade ett ögonblick till innan han bestämde sig. Han ursäktade sig för att gå iväg och hämta medicinen.
"Ha, det var inte det här ni hade väntat er när ni fick en inbjudan till slottet- eller hur, Cecilia?" Rion flinade.

Hon hade dragit ihop sig och slöt ögonen. Hon höll transan mot sig och skakade av smärta.
"Jag... dö-" Viskade hon och kände hur magen ville kasta upp allt som fanns men hon såg nu mot väggen.
"Du ska vara tyst Rion. Ser du inte att hon lider och du skrattar åt henne? Om det ska vara så så köper jag henne av Ivan. %5 Guldmynt."

"Hon är inte till salu.", började Ivan och skulle tillägga något mer om att Alice var hans ägodel. Men längre än så hann han inte. Maurice hade kommit tillbaka. Han höll en kanyl i ena handen. "Såja, Alice."
Olivia reagerade starkt- hon trodde att han skulle göra Alice illa. "Vad är det för tortyrredskap du har med dig?!", fräste hon och ställde sig ivägen för Maurice när han försökte gå fram till sängkanten.
"Det är ingen fara, tjänarinnan.", han visste inte namnet på Olivia. "Det är lugnande och kommer att hjälpa Alice.", förklarade han lugnt. Ett litet varmt leende skymtades på hans läppar. Olivia verkade överväga hans ord, men bara någon sekund. Sedan flyttade hon sig åt sidan så att han kunde komma fram till bädden.
"Såja, Alice.", viskade han och koncenterade sig på att hitta ett bra ställe att pricka in nålen på. Han kände på hennes överarm och gjorde sedan en snabb rörelse för att nåla henne. Vätskan från kanylen tömdes när han tryckte på den. "Sådär.", sa han igen. Fortfarande lika lugn.