PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew lyssnade och log snett.
"Vi får se", sade han snällt.

Hon såg sig om.
"Kan vi gå in?" Hon log och sträckte på sig.
"Så vem tar hand om huset? Så ingen har brutit sig in?"

Matthew log mot henne och nickade.
"Såklart", sade han snällt.
"Jag åker hit så ofta jag kan, men jag har också en gammal vän här som har ett öga på allt. Han bor några hus härifrån", sade han och skakade lätt på huvudet.
"Nej, det skulle vara i princip omöjligt för någon. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt, men det är väl liknande som en förtrollning över huset som jag ordnade", sade han.

Hon nickade och lade huvudet på sned.
"Det är så vackert och jag hoppas vi kan bo här längre än tio år." Hon såg drömmande ut.

Matthew log mjukt mot henne.
"Jag vet", sade han, kunde inte annat än att hålla med.

Hon klev in och lade armarna om sig.
"Finns det el och rinnande vatten?" Hon vände sig mot honom.

Matthew nickade lite.
"Ja, vi lade in det för en del år sen", sade han.

"Så vilket rum var ditt?" Hon tog hans hand.
"Visa mig." Hon log snällt och pekade på en tavla.
"Vem är det?"

Matthew log.
"Det är längre bort här", sade han, såg på tavlan och log lite.
"Min mamma", sade han mjukt.

"hon var riktigt vacker." Hon beundrade tavlan och såg på sina kläder.
"Jag önskar att jag fick träffa dig när du var människa."