Voldemort vann (Roll för alla)

Jag ser Leonora försvinna till en annan då Snape kommer fram till mig. "så miss Lestrange, vem ska du få jobba med?" säger Snape elakt. Jag tittar fram på honom och glömmer fågeln för tillfället. Jag rycker på axlarna. "då så. Du får jobba med Neon Karlberg!" sa han och puttade iväg mig till en stor kille som satt i anndra ändan i klassrumet. "staven miss Lestrange!" Jag räcker fram staven till Snape och han rycker den ur min hand. Jag sätter mig framför Neon och bara hoppas på att han inte är så duktig på vad han gör. "Hej" säger han med en mörk röst. "hej" svarar jag.

Namn:Alex Lovegood
Mor:Luna Lovegood
Far:James Lovegood(Mugglare)
Ev syskon:Inga.
Blodstatus:Halvblod
Utseende:
Ålder (15, 16 eller 17 år) :15
Årskurs (5, 6 eller 7 året) :5
Elevhem:Rawenclaw
Personlighet öt,Snäll,Smart,Kvicktänkt
Intressen:Trollformellära,Magiska drycker.
Övrigt:Alex är väldigt blyg,Han vågar knappt prata med lärarna.
Användare atronusBlue

[en till ]

Aily springer efter Phil. Då snubblar hon på något. Siri katt Arcana. Bakom katten står Siri själv.

" börja!" skrattar Snape argt. Jag ser hur Neon viftar på staven och utalar några ord. Jag känner smärtan samtidigt jag hör hur Leonora inte fått något över sig en. Jag rammlar av stolen och inhåller gråten och skriket. Jag öppnar ögonen och ser att alla flinar åt mig. Jag blundar igen och bortsätter att kvida.

( PatronusBlue du är med )

Leonora hör Tains skrik och vänder sig snabbt om, men fälls genast till marken av en formel från Markus. "Ligg kvar" flinar han elakt och höjer staven hotfullt och uttalar crusio över henne ickeverbalt precis som Snape ville. Han ler nöjt, och Leonora vrider sig i kramper men biter ihop. Hon tänkte inte ge någon, det nöjet att höra henne skrika av smärta, nej aldrig att de ska få höra det.

Jag ser i ögonvrån att Leonora nu också ligger ned på golvet, jag tittar krampaktigt runtomkring mig i rummet och ser då att det är bara killar som får öva den här gången. Alla tjejer ligger på golvet och gråter eller skriker eller som jag och Leonora är tysta för att ingen ska få skratta åt oss. Han säger det en gång till med extra smärta i rösten. Det sprutar upp smärta i kroppen och jag kan inte låta bli att fälla en tår. " sådär ja! Gråt på flicka!" skrattar Neon åt mig. Snape ler ett elakt flin.

Leonora hör tjejernas skrik och killarnas skratt. Är det verkligen såhär det skall vara, vad lär man sig genom att plåga andra? Smärtan sköljer som vågor genom kroppen. Men snart hör hon klockan ringa långt, långt bort som i en dimma. Hör hon killarna och Snape packa ihop och lämna klassrummet, med de mer eller mindre medvetslösa flickorna liggandes på golvet.

Jag hör hur klockan ringer och tittar upp. Jag ser hur alla ligger utslagna. Jag tittar på Leonora som ligger två meter ifrån mig. " Leonora....hur-hur gick det?" stammar jag fram. Och fäller enu en tår. Jag kämpar upp på fötterna och går sakta fram till Leonora. " Leonora?" viskar jag och försöker att ställa henne upp.

Leonora bara föll ihop då Tanis försökte ställa henne upp. Hon flämtar till, hela hennes kropp smärtar. Markus utalade förbannelser över henne icke verbarlt, vem vet vad han sa? Hon strycker bort blodet från ett litet sår i pannan och ser på henne. "Jag vet inte." säger hon och försöker andas normalt. "Du då?" säger hon undrande med tårar i ögonen.

Jag ser på Leonora och hoppas att Markus inte gjorde något annat en att göra crusio på henne. " kom igen Leonora du klarar det!" sa jag och lyfte upp henne. Jag tar fram staven och utalar några ord. Leonora blir som gott som ny igen. " bra tack" sa jag halvhjärtat när jag tittade in i Leonoras ögon. " bättre nu?" frågar jag och kollar på Leonora.