In the dark PRS Vidomina & Medi

Sakta kom Isabelle efter sin make och höll hans hand.
"Markal du såg inte det vi såg. Halo..." Hon kunde knappt säga det.
"Halos blod är speciellt ja men det ska inte bli som en skräckfilm för henne." Hon såg på Ivan.
"Den här Helios hade ett medel som förökade smärtan. Varför skulle han ha det? Det är bara sjukt."


Ruby slog sig ner och såg mot Gian.
"Gick du inte på Lockheart high school?" Hon såg sedan mot Marcus och sedan Cecilia.
"er ve jag att ni gör." Hon log välit och tog snart av maten.
"ph tackar vännen. Jag hoppas det ska smaka." Hon log och slog ihop händerna.
"Men jag tycker vi fortsätter. Sedan kan ni ta mötet. Som mamma brukade vilja ha det." Hon pratade om sin svärmor Franscesca och log stort.

Markal teg. Iakttog de båda i tystnad. Ivans ögon blev större. Sakta med säkert klarnade det hos honom. "Du vet..! Du visste om, helatiden.. Helatiden visste du.. Inte sant, Markal?"
Ivan knöt ena näven av vrede. Vad hade han gjort?
Markal tog god till på sig innan han svarade sin vän.
"Jag hjälper bara en vän. Och som ni såg.. vi skrev ju ett kontrakt."
"Det är ingen ursäkt!", klippte Ivan av med höjd röst.
Markal behöll lugnet. "Ivan.. Ivan.. sätt dig. Du med, Isabelle. Låt mig berätta det jag kan säga."
Han såg menande på Ivan och Ivan gjorde motvilligt som han blivit tillsagd och slog sig ner i en av fåtöljerna runt bordet.

Adelaide tog litet av maten som blev serverad. Men en menande blick av Cecilia tog hon lite mer. Hon ville inte på något sätt förolämpa dem. Blev de bjuden på det, ja, då skulle de smaka. Hon ville inte ta reda på vad som annars skulle hända.
Matteo skrattade kort nöjt och slog sig ner bredvid Camille igen vid bordet. Plockade upp sina bestick och fortsätta tugga av maten.
"Just precis, min sköna. Nöjen först. Vi blandar inte nöje och arbete.", fortsatte Matteo.
Leo bytte en blick med Adelaide. De verkade tycka samma sak om situationen.

Isabelle knöt händerna. Hon ville slita honom i stycken. Skrika eller kasta ut någon i soken.
"Det är ingen ursäkt att tortera ett barn!" skrek hon nästan och hon backade.
"Jag ska aldrig släppa Halo igen. " sa hon och såg på Markal.

Ruby såg på Matteo och såg sedan sig om.
"Ni bor verkligen vackert. Har ni bott här länge?"
Hon gav dem ett leende och såg en man komma in.
"Åh Vincent kom och ät med oss!"
Camille log stort och nickade.
"Vi har bott här i så länge. Men jag är så glad att ni gillar det." Hon nickade mot Matteo.

Markal såg besvärad ut när han rynkade pannan. "Ni verkar inte alls förstå..", mumlade han och skakade på huvudet. "Det är ju det vi har sagt. Helatiden. Vi vill bara förstå, Markal. Och. Hjälpa Halo. Inser du inte vad fel det här är?", sa han och kände osäkerheten slå emot igen. Han hade så länge hyst sådan respekt för Markal. Det kändes inte rätt, inte naturligt iallafall, att ifrågasätta honom.
Markal såg från Isabelle till Ivan. "Säg vad ni vill ha. För att lätta smärtan.", föreslog han med en lättare ton. Ivan rynkade pannan. Var det ett test? En kuggfråga? Hade han någon agenda bakom?
Han sneglade åt Isabelle för medhåll.

Matteo åt upp och lät besticken vila på tallriken. Han pustade mättat ut.
"Bra bra.", sa han och såg från gästerna till Camille med ett leende. Glad över att de alla kom överens så bra.
"Jag märker att det ni vill är brådskande. Låt oss inte dra ut på det mer då. Kom med, vi går till arbetsrummet. Dags för affärer.", sa han och böjde sig över till Camille för att kyssa hennes kind igen. "Ursäkta, älskling.", sa han och reste sig för att gå före mot arbetsrummet. Gian och Franco reste sig med. "Tack, mamma, det var jättegott.", sa Franco och Gian nickade instämmande. Sedan gick de tillsammans efter sin far.

"Vi vill att detta slutar. Helios har ärrat Halo för livet. Hon kommer.." Hon såg på Ivan.
"Hon kommer hata hela vampyrsläktet tror jag." Hon vände sig mot Ivan.
"Markal säg varför hon är här. Inga omvägar."

Ca,ille såg på sin make och suckade.
"Du har hastat i dig maten älskade. Men även jag vill samtala med dig sen. Om något jag såg.." sa hon tyst.
Hon blickade upp på sina söner.
"Älska er alla."

Ruby såg mot Rion.
"Jag stannar här. Jag var tydligen väldigt hungrig."

Markal synade Isabelle och nickade åt henne att hon kunde sätta sig ner hon med. Men när hon inte gjorde det drog han ett nytt andetag för att fylla lungorna.
"Nåväl.", började han och Ivan lade märke till att han spände sig av nyfikenhet. Skulle de få veta nu? Förstå?
"Som jag har sagt.. flera gånger.. så kommer Felina använda Halos blod. Hur hon får tag på det.. det är bara doktor Helios som vet." Han sneglade åt Isabelle. "Men av ditt ansiktsuttryck att tyda så verkar det som att ni redan har sett doktorn arbeta."
Han gav ifrån sig en fnysning till skratt och pausade.
Ivan var inte road.
"Felina känner inte Halo mer än prästinnan. Halo är ingenting för henne." Ivan lyssnade med spänning.
Markal tog god till på sig innan han kraxade vidare med sin berättelse.
"Hon vill använda hennes blod. Och det är med doktorns hjälp som hon får tag på det. Mer än så kan jag inte säga."
Det dröjde ett bra tag innan någon sa något. Ivan var först.
"Vad i helvete. Hon är väl vampyr? Det är väl bara att hugga i sig blodet? Varför.. har hon sett vad han gör med henne?!"

Matteo visade de in till arbetsrummet och gick fram till skrivbordet för att dra ut en byrålåda. Där fiskade han upp en flaska whiskey och höll upp den som ett erbjudande till sina gäster. Rion nickade. Leo med. Verkade spela med. Rion verkade veta vad han höll på med. Och eftersom Leo inte hade någon annan plan gjorde han inget mer än att hålla med och följa hans steg.
Adelaide skakade på huvudet. Det var inte till henne.
Matteo hällde upp i varsitt glas till de tre och lämnade flaskan på bordet. Gian och Franco slog sig ner på varsin stol. Som medlemmar i gruppen var de deras plikt att närvara och skydda sin boss.
"Nå, låt höra då. Vad har ni på hjärtat?", började Matteo lugnt och höjde glaset för att smaka på drycken.

Hon korsade sina armar och såg på honom.
"Han skar upp henne. Inte nog med att han stal hennes blindtarm. Han stal även något från henne jag aldrig han skule göra. hennes äggstockar. Du skulle inte vara lika lugn om du såg vad han gjorde med henne. Markal snälla försök att lyssna på oss. "

Ruby såg på de som satt kvar och såg sedan mot Cecilia.
"Så Cecilia är skolan sig lik efter alla lärare slutade?" Frågade hon försiktigt.

Markal harklade sig. "Jasså. Det.", sa han eftertänksamt och sänkte blicken. Ivan såg oförstående ut. Visste han alltså vad Helios hade gjort? Hade han sett honom arbeta, så att säga, stycka Halo?
"Jag är säker på att han sätter ihop henne sedan. Halo är ingenting för Felina. Och hon var tydlig- bara blodet. Helios är en dåre om han tänker gå emot ladyn i huset."
Markal försjönk i tankar och sänkte blicken igen.
Ivan såg inte nöjd ut. Vad var det för förklaring? Skulle det kännas bättre nu, eller?
"Isabelle.. du.. du kanske borde prata med Felina? Jag tänker.. hon verkade ju tycka om dig?", försökte han, desperat att komma på en plan.

De fortsatte deras diskussion inne i Matteos arbetsrum. Och sedan, tillsammans med vampyrerna gick Matteo och hans äldsta söner från rummet för att göra sällskap hos de andra inne i matsalen.
Lugnt gick Matteo runt bordet, till Camille igen. Han böjde sig fram för att viska i hennes öra. Alla behövde inte veta vad som hade sagts eller blivit bestämt.
"Vi måste hjälpa våra gäster. Vi har blivit kallade." Han rätade på sig och talade i normal talvolym. "Vi dröjer inte länge." Han pausade. "Jag ska kalla på förstärkning. Camille, om du vill, hör av dig till dina systrar. Du skulle gilla sällskapet tror jag.", sa han och kramade om hennes axel med sin ena hand.

Hon suckade. Markal verkade inte höra på men hon såg på Ivan och nickade.
"Jag får väl göra det. Men låt mig bara pifa till mig. Jag ser inte klok ut." Hon såg in i Ivans ögon.
"Vill du gå med mig. Jag vill inte stöta på Helios själv." Hon såg på honom.

Camille såg på sin make och nickade.
"Ja gör det. Men de är sent redan men kommer du hem tills jag ska sova?" Hon var orolig och suckade. Bytte till Italienska så barnen inte skulle höra.
"Jag såg något hemskt med prästinnan idag. Skulle du bli arg om jag bad Vincent om sömntabletter om du inte är hemma tills jag ska sova?"

Ivan funderade samtidigt som han nickade. Vad var det smartaste att göra egentligen? Det var fruktansvärt att de på hur de gjorde illa Halo, men samtidigt så kunde han inte låta bli att vara nyfiken över vad Felina ville mer Halos blod. Han visste ju själv, av egen erfarenhet, att prästinnans blod var det godaste, det en suktade efter mest. Men det måste vara något mer, än att vilja smaka av hennes blod. Men vad?
"Okej.", sa han och reste sig från fåtöljen. Han kastade en sista blick åt Markals håll som verkade lika oberörd igen. Vilket irriterade Ivan den här gången. "Vi går."
Sedan gick han före Isabelle mot hissen för att åka upp till deras våning igen.

"Jag vet inte, käraste.", svarade Matteo på italienska och mötte sin hustrus blick. "Det här verkar vara stort. Allvarligt. Jag är skyldig att hjälpa till. Vi har ett kontrakt."
Matteo såg en aning orolig ut över Camille. Hoppades på att hon skulle klara sig. "Ring dina systrar. De kommer nog om du frågar.", försökte han igen och rörde vid hennes kind. "Gör det som känns rätt för dig." Han lutade sig närmare henne för att placera sina läppar mot hennes panna i en kyss. "Jag måste ringa de andra nu."