In the dark PRS Vidomina & Medi

Helios skrattade torrt och log mjukt.
"Nej det var jag inte. Jag var på annat håll. Men du ska inte behöva berätta det." Han såg mot Isabelle och log.
"Så vacker. Men jag ska bara hämta några papper som sagt." Han gick lugnt fram och tog en bunt papper.
"Och jag skulle inte rekomendera att snoka mera. Lady Felina gillar inte det."
Han rätade på sig och gick sedan ut.
"Och trotsa aldrig Lady Felina eller mig någonsin."

Hon stönade mot Rion.
"Men åh." Hon lutade sig mot Adelaide och slöt ögonen.
"Det verkar som det. Det är ju en stor familj väl?" Hon såg på Adelaide.
"Ser jag okej ut? Jag ar säkert smink i hela ansiktet."

Ivan förvånades över att Helios inte verkade göra något för att stoppa de. Han verkade heller inte ge något tecken på att han skulle skvallra till Felina. Han ville först fråga honom om det, för att försäkra sig, men beslöt sig ändå för att avstå. Helios verkade inte göra något motstånd.
I tystnad såg han på då han plockade på sig sina saker för att sedan lämna rummet. Det gick flera sekunder innan han såg mot Isabelle igen och pustade lättat ut.
"Kom nu, vi hittar Markal. Jag tror jag måste prata med honom ändå. Trots allt.", suckade han och gick ut från rummet för att ta sig bort till hissen.

De klev ur bilen. Adelaide gick runt för att ställa sig bredvid Ruby. "Äsch då, du ser helt okej ut." Hon vände sig mot henne för att granska hennes rödsvullna ansikte. "Här, låt mig hjälpa dig." Hon placerade varsin hand om hennes ansikte för att med tummarna torka bort det värsta runt Rubys ögon. "Sådär, nu ser det bättre ut.", log hon och nickade sedan. "Kom. Vi följer efter."
Rion gick först mot byggnaden. Han ringde på stannade lugnt utanför i väntan på att någon skulle öppna dörren åt de.

Helios såg på dem och log. Åh han skulle minnsan ha det trevligt med Felina.
Han åtevände till salen och harklade sig.
"Lady Felina jag har kommit tilbaka." Han räckte över bunten och slog sig ner.
"Jag trode jag såg något på ditt kontor bara. men jag kan ha sett i miste."

Hon log tacksamt och nickade.
Hon ställde sig intill Rion och såg på dörren. Huset var enormt. Vackert och det doftade underbart från blommorna.

"Älskling kan du öppna dörren?" Camille såg upp och lade ner gaffeln. Hon såg mot sin make med ett svagt leende och såg sedan ner. Hon kände sig trött efter dagen men hon skakade sedan bort tankarna och såg på Gian.
"Hur har dagen varit?"

Felina hade precis avslutat ett samtal på telefon då hon såg Helios visa sig inne i rummet. Hon såg upp på honom med en blick av trötthet. Vad ville han nu då? "Jaja, det är bra. Tack, doktorn. Jag antar att allting är i sin ordning då? Jag har inte tid med trams."
Felina suckade över kommentaren om något eller någon inne på hennes kontor. "Är det någon, så finns det videoinspelat. Jag är säker på att det inte var någonting. Mina värdesaker förvarar jag ju. någon annanstans ändå.", mumlade hon lite. Hon skulle ju inte berätta för Helios var de sakerna var.

Matteo gjorde ingen ansträngning till att resa sig upp från bordet. "Ingen fara, Gio tar hand om det. Gio?" Matteo såg upp på den väldige mannen, stor som ett berg, då han rörde sig mot dörren. Redo med pistol i ena handen ifall det var fienden som väntade på andra sidan dörren. Med honom följde två andra av vakterna därinne.
Han tryckte ner handtaget och såg förvånat på Rion och de andra vampyrerna i dörren. För att sedan se less ut, en aning besviken. Vampyrer. Inga märkvärdiga. "Vad gör ni här?", brummade han och Adelaide svalde. Kände sig en aning osäker. Tack och lov att Rion tog till orda.
"Vi vill prata med din boss. Matteo. Är han här?" Gio såg inte imponerad ut. Först rörde han sig inte. Som om han inte hade hört orden. Men så suckade han besvärat och vred på huvudet för att se mot matsalen. "Jag tar det, Gio. Tack, gå tillbaka till din post." Matteo torkade sig om läpparna och reste sig ur stolen. "Ursäkta, älskling.", sa han och böjde sig över till Camille för att kyssa hennes kind. Sedan gick han till dörröppningen för att se på gästerna sina.
"Rion! Leo. Hej. En sådan trevlig överraskning- vad kan jag hjälpa er med?"

"Det är ju självklart. Jag går tillbaka till Labbet innan jag drar mig till mitt rum." Han bugade sig och försvann. Han gick ner och såg att Halo sov och han gick in. Kontrollerade att inget stod illa till och lämnade sedan rummet. Han skulle fortsätta om bara några dagar.

Hon gav Matteo ett leende och åt sedan vidare och hajade till. Matteo verkade livlig.
Men hon sedan på Maruc.
"Hur var skolan idag?" Marcus såg från Ceccilia till sin mamma. De hade pratat om Halo på skolan.
"Jo det var bra." Han hade ändast sett lite av vad Helios hade gjort och han tyckte allvarligt synd om henne.
Han vände sig om och såg mot hallen.
"Ska jag hämta tallrikar kanske mamma?"

Felina återvände till sina uppgifter i papperform och på skärmen framför sig. Uppslukad och upptagen av de. Hon arbetade fokuserat och noggrant, verkade inte skynda på, men heller inte slöa. Målet var tydligt för henne, det gällde bara att Helios levererade resultat.
Ivan hade försvunnit från Felinas arbetsrum för att leta reda på Markal. Fortfarande var han omskakad efter porträttet på Zoltan. "Han borde vara här någonstans..", mumlade han halvt för sig själv, halvt till Isabelle.

"Vi vill prata med dig om Halo. Får vi komma in?", frågade Rion, fortfarande lugn. Matteo såg oförstående ut, lite paff. Hade inte varit beredd på detta. Men när han insåg att det verkade handla om allvarliga saker nickade han då. "Ja, javisst." Han pausade och rättade till skjortan. "Middag först. Är ni hungriga?"
Adelaide verkade vara först att bli en aning irriterad på värden framför de. Han, som verkade vara någon slags boss över de, ville bjuda de på mat?! Vid den här tiden? När Halo behövde hjälp?! Det var akutläge ju, inte tid för trevligheter.
"Ja, tack.", svarade Rion då, till Adelaides förvåning. Men förstod också att det var ett sätt att ställa in sig hos de. De skulle inte förnärma Matteo, speciellt inte i hans hem.

Isabelle synade sin make och såg sig sedan om.
"Varför gjorde du om det älskade? Du verkade så nere redan första gången.." Hon tog hans hand, kysste den ömt och såg mot honom.


Canille såg mot Marcus med ett leende.
"Ja hämta tallrikar." Marcus log och gick mot köket och kom sedan ut med tallrikar, knivar och gafflar.
"Ska bara hämta glas sen är allt klart." Han log och gav sin mamma en lätt puss på huvudet.
"Är det något du vill ha mamma?"
Camille skakade på huvudet.
"Nej det är bra...."

Ivan hörde inte på. Han var upptagen med att hitta Markal. Så många frågor. Han hoppades på att få någon slags förklaring av honom, så att det var lättare att förstå.
"Här. han är nog i biblioteket..", funderade Ivan högt och svängde bort till det enorma rummet. Också samma tema, i vitt. Doftade rengöringsmedel. Och fullt av böcker. I hyllor, på borden, på fönsterbräderna. Taklamporna därinne var en aning mer dämpat än i de andra rummet. Det fick utrymmet att se välkomnande ut och stämningsfullt.
Det dröjde inte länge förrän Ivan fick syn på sin vän, sjunken i en fåtölj med näsan i en av böckerna.
"Markal..", började Ivan och steg närmare honom. Markal verkade inte ha hört, eller valde att ignorera Ivan. För han rörde sig inte.

"Rion, är du..", började Leo som också, som Adelaide, kände att de hade lite mer bråttom. Men en blick från sin bror teg Leo och svalde frågan.
Tillsammans klev de in i det väldiga huset och svängde in i matsalen. "Godkväll.", sa Rion och stannade en bit från de andra vid middagsbordet. "Ursäkta att vi stör i era festligheter. Vi är här på affärer, det ska inte dröja alltför länge.", förklarade Rion lugnt och såg mot Camille och hennes familj.

Isabelle kom efter sin make och såg sig om i det stora biblioteket.
Det var så mycket att ta in så hon hann inte reagera på att Markal satt där. Hon hoppade till av Ivans röst innan hon tog tag i hans hand igen.

Camille log svagt, lite ledsamt ch nickade. Hon kände väl igen dem. Det var Halos vänner så hon nickade bara.
"Jag tror jag vet varför ni är här." Hon såg på sin make med en sorgesam blick. Hon själv hade sett på tv när programmets bröts ut och byttes ut till Halos så kallade 'undersökning'
"Men ät först. Det är god mat och jag tror ni behöver något mättande."

Ivan kände frustrationen komma krypande. Lite motvilligt gick han fram. Insåg att det var han som skulle få slita för att få några svar. Markal verkade inte anstränga sig för att hjälpa till på traven.
"Markal.", försökte Ivan igen och den här gången stängde Markal igen boken och lade ner den på bordet intill sig för att sedan se på Ivan med en likgiltig blick. Ivan gillade inte det, men svalde innan han skulle säga något förolämpande åt sin äldre vän.
"Markal, vem är Felina? Hur känner du henne? Vet du vad hon gör? Med Halo, menar jag?"
Markal suckade djupt och sträckte sig efter käppen sin för att vila händerna på dess handtag. Slöt ögonen.
För ett ögonblick trodde Ivan att Markal skulle somna där han satt. Men så drog vampyren ett andetag och öppnade ögonen igen. Såg mot Ivan. "Halo.. Halo har blodet. Det speciella, det goda.", sa han eftertänksamt och Ivan kände vreden. Var det det bästa Markal kunde komma med? Skulle det vara någon slags förklaring? "Markal.. Det Felina gör.. det är fel. Tänk på hur det gick för..", det tog emot att säga hennes namn. "..Alice."

Rion svarade inte Camille. Utan slog sig istället ner på stolen, den plats han blivit erbjuden vid bordet. Adelaide och Leo följde efter och gjorde detsamma. Lite osäkra ännu. Men de var lättade att Rion verkade ta täten. De litade på honom, även om de kanske föredragit någon mer drastisk metod.
"Vad fint ni har det här.", lyckades Adelaide få fram och log lite tveksamt åt Camilles håll. Sneglade på Cecilia som hon kände igen från skolan. "Vad snällt att ni bjuder på middag.", tillade hon sedan.