The cold in our bodies [PRS]

Hon hade återvänt till sit rum och låg nu i sängen. Rödgråten såg hon på dörren och snyftade till.
"Kom in Olivia.." Sa hon grötigt och satte sig upp. Såg på sina händer och såg sedan bort.

Hon kände på handtaget och dörren öppnades. "Jag tog med mig lite nybakat bröd och sylt..Men vad har hänt?" Hon stannade i dörröppningen när hon fick syn på Alice. Hon lade ifrån sig brödet och sylten på nattduksbordet och slog sig ner i sängen bredvid Alice. Fattade hennes händer i sina. "Alice, vad har hänt?"

"Den där Maurice slickade sig i mitt blod. Jag bad honom att inte göra det. De säger vi ska rea hemtill min by. Men jag kan inte. Inte med någon med mig." Hon åg på henne.
"Jag är.."

Olivia satt tyst medan Alice berättade vad som hade hänt för henne. När hon var klar skakade Olivia på huvudet. "Det var dumt av honom att göra det. Han borde inte ha gjort så. Även om det var för att se om du tillfrisknat, eller vad du då sa." Hon viftade med handen. "De gick för långt. Ingen av oss tjänare ska vara ett byte för vampyrerna. Ivan har aldrig gjort någon av oss andra illa så. Vad hade de ens för anledning?" Olivia suckade. "Men du ska få resa. Det kanske kan muntra upp iallafall?"

"De ber mig igår med. Jag vill inte vara intressant för dem. Jag är ingen." Hon såg på henne
"Ja då kan jag tala med..." Hon avslutade meningen och såg nu bort.
"Om dom är kvar.'

Olivia såg en aning förvånad ut över kommentaren att hon inte var någon särskild. Men om Alice var så säker på det, så ville hon också tro henne. "Vilka dom?"

"Mitt folk.." Sa hon och blickade på henne.
"Jag vet inte om staden finns.." hon såg på sin hand.
"Snälla hjälp mig till stallet. Jag ger mig av."

"Ditt folk? Vilket folk?", frågade hon och ville veta mer.
När Alice bad om hjälp för att rymma skakade Olivia på huvudet. Hon släppte taget om Alices händer. "Jag kan inte hjälpa dig där. Det fungerar inte så.", sa hon en aning skrämd. "Jag tror du få lita på greven som vi andra gör. Jag tror faktiskt inte att han vill dig något illa." Olivia tyckte synd om Alice. Om det fanns något hon kunde göra.