Yehet och Kkaebsong [PRS]

Grönt chai te..hm, varför påminde de orden om Chai? Herregud, sluta, din humor är verkligen så dålig att du borde skämmas. Jävligt mycket.
”Yes, det är påväg”, svarade Zihao som nyss värmt upp vattnet och slängt ner två tepåsar i vardera kopp. När han sedan hällt upp det heta vattnet i respektive kopp, upp till bredden, plockade han upp dem coh rörde stegen mot badrummet. Badrum? Va? Det där var ju snarare ett minispa. ”Vad fan är det här för en lägenhet?” Utbrast nittonåringen med munnen på vid gavel. ”Vad i helvete, Joshua..” fortsatte han gnällande och ställde ner de två kopparna ovanpå det lilla bordet. ”Den här lägenheten är ju helt sjuk!”

Oskyldigt ser Joshua upp mot den äldre, granskar det förvånade ansiktsuttrycket med ett svagt litet leende. Jo, hela lägenheten är rätt fantastisk, men badrummet är en annan nivå. Samuel tog verkligen sin brors ångest seriöst och gjorde det så avslappnande som möjligt. Riktigt snällt faktiskt.
"Jo.. badrummet är nog det bästa rummet över hela lägenheten." Berättar han med ett magert leende och drar av sig tröjan över huvudet. Lite som ett minispa är det faktiskt. När artonåringen fått av sig respektive kläder sjunker han ner i det heta vattnet och sluter ögonlocken. "Du kan få massage om du vill, är faktiskt väldigt duktig på det. Bara du släcker lampan."

Släcka lampan? Zihao höjde på ett av de märka ögonbrynen och lirkade av sig underkläderna, innan han följde den yngres anvisningar och släckte lyset. Det var förvisso betydligt mysigare när de skarpare ljusen försvann och lämnade de ensamma kvar med eldslågorna, men ändå. Långsamt gled även nittonårongen ner i det varma badvattnet, utan att släppa Joshua med blicken. Inte ens för så mycket som en sekund. När huden slutligen vant sig vid hettan, gled han ljudlöst över mot den andre och lutade sig över honom. Så jävla smidig.
”Det känns ju allt annat än bra att veta att två personer delar på ett sånt här badrum, medan vi i lägenheten får dela på en dusch”, muttrade han och började leka med en blond hårlock. ”Men just nu, näe det bara är vi två..hm, det är ganska fantastiskt faktiskt”, erkände Zihao och log blekt, för att sedan försiktigt pressa läpparna mot Joshuas. ”Du doftar gott.”

Nej, när Zihao förmedlar det sådär kan artonåringen inte undgå att känna ett stickande i hjärtat. Joshua är allt annat än rik, nej hans mor klarar sig och sina barn, men det är knappt. Och ändå har de ett flertal djur. Det är ett under att Samuel fått tillgång till det.
"Jag antar det.. Samuel bor här själv mest av tiden vet du, jag bor fortfarande hos er.. " mumlar artonåringen med rynkade ögonbryn och ett bittert leende. Ögonen faller ner till sina fingrar, som gömmer sig under de sött doftande bubblorna. Dömde Zihao honom? Tror han att Joshua bara är ett bortskämd litet barn? Helt ärligt skulle det inte förvåna honom, det är ett vidunder att modern kunnat ta hand om dem ensamstående. Men det är inte direkt värt att påpeka. "Jag bor fortfarande hos er." Upprepar han svagt, innan han besvarar kyssen.. läpparna mot hans känns så jävla fantastiskt. "Jag har mina knep." Påpekar Joshua med ett lätt litet skratt.

”Jag vet att du bor hos oss”, mumlade han och rynkade lite på ögonbrynen. ”Det har jag faktiskt inte glömt”, försäkrade han sedan och skakade lite på huvudet. Hur skulle han någonsin kunna glömma det? Joshua var liksom hans stjärna, hans hjärta oxh allting däremellan. Zihao älskade helt enkelt männsikan som satt framför honom. Så jävla mycket. ”Usch, jag får typ panik av att vara så nära dig utan kläder”, knorrade nittonåringen och bröt därmed den lilla tystnaden som glidit emellan dem. ”Sa ju att det här var dålig idé..” fortsatte han klagande och slingrade armarna om den yngre. ”Men det är fan ditt fel, precis som det är ditt fel att du är så jävla underbar. Ja..så är det faktiskt.” Bra resonerat, helt jävla faktastiskt som vanligt. Fanns det något pris att få i att vara pinsam? Helst en stor summa pengar eller så. Host.

Åh... rodnaden stiger som kanoner över kinderna av Zihaos dumma ord. Jo, att vara så nära den äldre spritt språngande naken är faktiskt aningen.. vad ska man kalla det? Påfrestande? Ja, väldigt påfrestande.
"Det är ju inte bra." Påpekar Joshua i en låg ton och låter sina händer finna de markerade kindbenen innan han lämnar små kyssar över nittonåringens ansikte. "Du kommer antagligen behöva vänja dig vid det, panik kan du ju inte få." Joshua skakar på huvudet åt sig själv, känner hur han vill glida ner under alla bubblor och gömma sig. Han sträcker sig efter tekopparna och ger den ena till Zihao. "Tack."

Jo, förr eller senare skulle han väl slutligen lyckas vänja sig. Kanske om hundra år eller så? Femhundra? Tusen? Tja, det återstod väl att se, även om han knappast skulle leva längre än hundra år till. Och det var liksom max åldern.
”Eller så hade vi faktiskt kunnat göra någonting åt det”, knotade Zihao, vars ansikte ännu en gång blivit rätt rosa av de små kyssarna. ”Men tydligen inte..får väl lida ett tag till antar jag?” Konstaterade han och gled ner bredvid artonåringen istället, med tekoppen kupad mellan händerna. Jodå, nittonåringentyckte absolut jättesynd om sig själv. Så pass synd att han göed djupare och djupare ner i vattnet. Vilken liten barnrumpa han var, suck.

Joshua granskar ansiktet framför sig med ett förundrat litet leende på de fylliga läpparna.. Jisses.
"Du är väldigt söt du." Påpekar han medan han tar några klunkar av sitt te, och sträcker på benen under de tusental bubblorna. "Göra åt vad? Zihao, det är fullkomligt förstående, det vet du ju själv." Med ett litet mumlande och Joshua glider ner i vattnet för att vara i jämnhöjd med den andre. "Tänker du åka tillbaka idag? Euijin kommer nog inte vara så glad, tyvärr."

”Hm, ja..” började Zihao fundersamt och smuttade lite på sitt te, innan han ställde ifrån sig koppen på det lilla bordet igen. ”Han är nog redan skitförbannad på mig, så det är väl lika bra att åka tillbaka så snart som möjligt”, fortsatte han tyst, med en grimas. Även om han inte riktigt brydde sig om om Euijin var förbannad på honom eller inte, så var det nog bäst trots allt. Han kunde ju hälsa på Joshua någon annan dag, senare i veckan. Eller hur? Så svårt var det ju faktiskt inte.Det var ju bokstavligen bara att packa en lätt väska och sätta sig i en taxi. Svårare än så var det absolut inte. Och som tur var visste nittonåringen hur man beställde och satte sig i en taxi.

Än en gång börjar den stackars hjärnan att analysera de till synes oskyldiga orden. Zihao hade varit fast besluten att stanna i morse, men nu.. nu efter han sett det glassiga badrummet tänker han inte extra på det. Jösses, Joshua är verkligen patetisk, försöker hitta fel överallt.. för vem fan är förälskad i honom? Visserligen har den lätta artonåringen haft ett tidigare förhållande, men det var bara vänner med.. Tja vissa fördelar? Med Zihao är det annorlunda, helt annorlunda. Han älskar ju honom.
"Jo, det är nog bäst så. Då kanske jag ser sjukt jävla bra ut när du ser mig nästa gång!" Påpekat Joshua med ett leende. Kanske han kan gå upp i vikt? På tillbaka sina runda, söta kinder och välformade, lyxiga ben? Jösses vilken beskrivning, men det är ju sant. "Ska du åka under förmiddagen eller eftermiddagen?"