PRS Ginerva2003 & Emma07

Nathan såg på henne och suckade lite, han var väl skyldig en förklaring.
"Mike blev ganska förbannad så han tog min ring. Så jag kan inte ta mig dit", sade han.

”Oj” sa Kim.
Hon kunde inte låta bli att tänka att det var hennes fel.
För det var ju hon som hade gåt den där genvägen.

Nathan såg på henne, grimaserade snabbt till då det började svida mer, såg snabbt ned på sin arm och såg hur man kunde börja se hur huden började svedas bort.
"Vill du komma in?", frågade han, han skulle inte klara att stå där hur länge som helst.

” ja tack” sa Kim.
” Mike är väll inte hema”

Nathan skakade på huvudet.
"Nej. Kom in", sade han och flyttade på sig så hon kunde komma förbi.

Kim gick in och tittade på Nathan.

Nathan stängde dörren, drog snabbt ned ärmen över den brända armen och såg snabbt på henne.

”Oj det där ser inte bra ut sa Kim.

"Det läker snart", sade Nathan, smått undvikande. Sanningen var den att sådana skador, mer självvållade, läkte långsammare än andra men ändå långt snabbare än någon människa - nästa dag skulle inte synas ett spår av det.

” okej” sa Kim.
Sen så kramade hon om honom.