Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara såg p åhonom lurigt bara
-du kanske tappade den när du bar allt?
fårgade hon lurigt och höll den bakom ryggen, hon gick aldrig in och snokade i hans mobil och det visste hon han kommer förstå hon aldrig skulle ögra. Bara snoka i melindas och hans sms inget mer. Hans arbete låg inte i hennes ansvar.
Hon var på sådant humör att retas lite med ohonm det var hennes sätt att testa honom ibland utamana honom lite men inget elakt, nu ville hon bara se vad ahn kommer göra mot hennes lilla knep.

Lucas lyfte frågande på ögonbrynet.
– Så det säger du.. Nåväl. Antar att den kommer fram till slut.
sa han med en röst som avslöjade att han inte trodde på ett ord. Han gick till Saras sida av bordet och drog artigt ut stolen åt henne. Att låta Sara ta hand om telefonen visade på vilket förtroende som Lucas utvecklat för henne sedan de först träffades.

Sara såg på honom envist bara och tänkte lite grann, hon kolalde på honom snabbt och gick tyst fram och la mobilen i hans innerficka och lgo till
-bara för vara snäll
sa hon artigt och satt sig nsart på stolen och satt upp håret lite så det slapp komma ivägen. tyst såg hon på Lucas nabbt-
-snokar inte i din mobil för du snokar inte i min
sa hon lugnt ,hon hade varit ett steg för e sin pappa då hon visste atth an kommer försöka spåra henne gneom mobilen såhon hade lämnat sin mobil hemma köpt en ny 10 min innan tjejn hade angripit henne och fått nytt numer så bara Lucas hade hennes nya numer och Melinda.

När Sara väl satt på plats framför bordet gick Lucas bort till sin egen sida, drog ut stolen och satte sig bekvämt.
– Vem har sagt att jag inte snokat i din gamla mobil tidigare?
svarade han fräckt och lutade sig mot ryggstödet. Lucas hade trots allt haft tillgång till telefonen i veckor medan Sara satt inlåst i ett rum. Då hade han, eller någon annan, mycket väl kunnat leta igenom den.

Sara såg på hononm
-efterosm jag skulle ätt lustat ut det om det vore så.
sa hon envist och såg envist på honom och flinar lite. Hon fick rätt på håret.
-Sen hadei nget roligt i min mobil ocu nu kan du snoka hur mycket du vill, ha bara dig och melinda just nu i denna mobilen för pappa kommer spåra min andre mobil och hittar den dock hemma.
sa hon och såg p åhonom lugnt, hon hade ju räknat ut det rätt fort

Lucas gav henne ett leende som svar. Ibland märktes det så tydligt att hon var dotter till stadens bästa polis. Det var sättet som hon tänkte på. Visst, Lucas brukade alltid ligga steget framför snuten, men med Sara vid sin sida kände han sig oövervinnlig. Det kändes som att dem tillsammans kunde överträffa vad som helst.. Genom att svika Jonas Wood och vända honom ryggen hade Sara tydligt visat vilken sida hon stod på. Men vad skulle egentligen hända om det någon gång handlade om liv och död? Och hon då tvingades välja mellan Lucas och fadern? Han försökte snabbt skaka bort tanken. Det var inte läge för sådana frågor nu. Istället såg han ner på allt som de dukat fram på bordet.
– Så, ta mig igen det här nu..
sa han och såg upp mot flickan mitt emot.

Sara log till mot honom
-håller på välja så Shh.
sa hon retligt på soj och granskar maten, hon kollade tsyst och tog brödet nu och tänka på vad hon ville ha för grönsaker.
-seriöst? får ju bli veg istället för allt grönt e ju gott.
retas hon nu och tog lite grönsaker nu och lite kött, hon blev nöjd nu då hon hade fått i en liten mängd av varje grönsaker i sin tacos. Hon började tyst och drog handen genom luggen snabbt innan hon började vika sin tacos.
-Jag hoppas nu du inte äter tacos med betscik
sa hon retligt på skoj

När Sara väl plockade ihop en tacos så började även Lucas. Hennes kommentar om besticken fick honom att dra på munnen.
– Underskatta mig inte.
svarade han och kavlade återigen upp ärmarna på sin vita skjorta. Därefter lyfta han upp sin tacos med händerna och slängde en blick mot Sara.
– Jag kan bara jag vill.
retades han.

Sara flinar till mot hoonm.
-retas bara med dig ju.
sa hon envist på skoj, hon tog tyst en tugga på sin tacos och log till, perfekt. Hno var väldigt glad i tacos så hon tackade sällan nej till det.
-sen undeskattar inte dig, vet att du kan saker
sa hon lugnt till honom och log till. Hon var glad över få vara med honom och kunna äta med hoonm, det var so mvanligt nästan kändes det. Hon var ju van äta ensam med men sen hon träffade lucas var hon mer glad över hans sällskap än ensam

Även Lucas började äta. Efter den första tuggan nickade han lätt på huvudet då det visade sig inte vara så dumt med tacos trots allt.
– Det hoppas jag.
svarade han sedan och blinkade retsamt med ena ögat mot Sara. Även han brukade äta ensam, men njöt nu av Saras sällskap. Det var någonting han lätt kunde vänja sig vid.