In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle såg på Gus och nickade och såg sedan sig omkring.
"Så Helios är här någonstans? Jag vill inte störa honom men..." Isabelle tystnade och såg på sin make.
Hon såg sedan mot Gus igen.
"Och de där unga kvinnorna som tog hand om henne igår? vilka var dem om jag får fråga?"

Helios var nu klar med hela undersökningen och såg på Halo där hon satt på britsen. Han reste sig och gick försiktigt fram till henne och placerade en hand på hennes axel för att få hennes uppmärksamhet.
”Halo?” sa han med en prövande ton.
Försiktigt höjde Halo olp huvudet. I timmar hade hon varit i som en dimma men äntligen var hon ur den. Hon mötte hans blick och Helios log.
”När jag frågade Markel igår om vaccinationen var det för att du ska få det så bra här. Men jag glömde att fråga om du var vaccinerad mot den Rumänska influensan.” Han gav henne ett snett leende.
”Jag tror nämligen inte att du är det. Men det är inga problem. Jag fixar det och om 20 minuter kan du gå tillbaka till ditt rum. Jag vill bara se till att du inte svimmar eller så.”
Ågterigen såg Halo på Helios med de där gröna ögonen. Försiktigt skakade hon på huvudet och öppnade munnen.
”Inte vaccinerad.” Fick hon fram och Helios log. Det var väl bara att köra på.
Han släppte taget om hennes axel och vände sig om. Framför honom stod det ett vitt metallskåp med glasdörrar, ur innefickan fiskade han upp en nyckel och satte den i nyckelhålet. Snabbt vred han om nyckeln och öppnade skpået. På den översta hyllan stod det rader av små flaskor som var för sprutor. Han plockade fram en och tog en spruta som låg intill.
”Du förstår väl att du ska vara här ett tag?” Han satte ner nålen i locket och vände flaskan upp och ner för att fylla sprutan. Utan att säga något nickade Halo.
Helios nickade och tvättade av hennes arm och snabbt injicerade han innehållet. När han dragit ut nålen fäste han ett plåster och log sedan svagt.
”Jag sitter kvar här tills du ska gå. Men jag vill att du lägger dig. Det är väldigt jobbigt att få sprutor och man vet inte vad som kan hända.”
Med en blick på honom lade sig Halo ner och synade Helios där han satt och skrev på sin dator. Det hade börjat redan värka i armen.

"Alla rum här är väl isolerade. Här får en vara ifred. Jag har hört.. att de kallar det här fristaden." Han kastade en finurlig blick och min åt Isabelles håll, som om de delade en hemlighet.
Han fortsatte stegen mot spa:et och öppnade dörrarna dit genom att knappa in en kod så att dörrarna svängde utåt.
"Ra och Re? Det är Helios kloner.", sa han ärligt, som om det inte var något märkligt alls att de hade en läkare där med ovanliga metoder och krafter. "Felina litar på honom helhjärtat, han ska vara bland de bästa i landet har jag hört."
Han visade med armen mot utrymmet som visade de till nya rum. Ett rum för olika spabehandlingar och en bastu i rummet bredvid. Längre bort gissade Ivan att meditationsrummet fanns. Han hade ännu inte sagt något. Men det var ju ändå Isabelle som var nyfiken på rundturen. Dock kunde han inte låta bli att fascineras över stället. Felina bodde med stil tyckte Ivan.

Isabelle hajade till, kloner? Vad var det som hände egentligen?
”Så Helios klonar?” sa hon frågande och hennes grepp om Ivans hand hårdnade.
”Oh om ni ursäktar. Jag måste sätta mig ner.” Hon såg på Ivan och sedan Gus. Hon placerade ena handen mot pannan och slöt ögonen.

Vad var det som började att hända? Halo kände att kroppen började bli kall. Hennes kropp blev allt stelare och hon kippade efte luft.
”Så det har börjat verka....” Helios reste sig och log.
”Du förstår säkert inte vad som kommer att hända. Men oroa dig inte. Du är i goda händer, du är i mina händer.” Dörren öppnades och denna gång kom två män in, säkert i 25 års åldern, även de var kloner. De hade brunt hår och bruna ögon. En av dem hade en prick under ena ögat, säkert tatuerad av Helios för hålla dem isär.
”Tim, Theo gör henne klar för salen.” Med de orden lämnade Helios rummet. Vant gick Theo, mannen med pricken fram till ett litet föremål i silikon och tog det i handen och vände sig mot Halo. Som om han gjort det hundratals gånger lade han en hand under hennes haka och pressade hennes huvud lite uppåt. Med samma tumme placerade han tummen under hennes läpp och fick utan svårigheter upp hennes mun. Halo hade ingen kontroll i kroppen. Hon var förlamad men hon kände mannens beröring. Hon såg föremålet klämmas ihop och snart kände hon smaken av silikon i munnen. Det var ett föremål som skulle hindra Halo att stänga munnen. Ett svagt gurglande ljud kom från henne men Theo gjorde ingen insats att hjälpa henne.
Han tog en slang som var kopplad till en maskin och lika vant tvingade han ner slangen i hennes strupe, ner till hennes lungor. Bara det ville få Halo att kräkas men det gick inte. Men äntligen kändes det lättare att andas efter att Theo satt på maskinen. Paniken spred sig när Tim tvättade av hennes arm, fäste en kanyl i hennes överarm och tejpade sedan fast den. Medan Tim tvättade hade Theo tagit fram en hårnät Han lyfte Halos huvud, samlade ihop hennes hår och satte på hårnäet.
Men sticket hade hade gjort så mycket ondare Båda helt tysta, båda i synk med varandra. När Theo var klar försvann han men återvände snart med en rullande brits.
Utan att räkna lyfte de över henne och Theo ställde sig i huvudändan och Tim tog tag i britsens fotända och de lämnade nu rummet.
Lysrören gled över hennes huvud och återigen försökte Halo röra på sig utan att lyckas. Ögonen sved nu eftersom hon inte hade blinkat på några minuter och allt började bli suddigt. Hon såg en suddig gestalt dyka upp och denna droppade något i hennes öga och hjälpte henne att blinka. Denna man var så lik de båda männen men de var nu tre.
Utan ett ord rullade de Halo längre ner i korridoren.

"Ah, Isabelle..!", utbrast Ivan när han kände hennes naglar borra sig in i hans hud.
Ivan drog sig ur hennes grepp, irriterad över att hon så dumdristigt gjort honom illa, men lika snabbt förvånades han över hennes reaktion. Hon verkade illa till mods. Kloner, hemska metoder.. Ja, de var otäckt. Men under den långa tid Ivan levt så var han inte lika överraskad längre. Han hade stött på märkligare saker tyckte han.
"Här, sätt dig." Han ledde henne till en stol vid ett bord som stod vid väggen intill spabehandlingarna.
"Ta det lugnt bara. Vi har inte bråttom.", men kände sig ändå osäker när orden lämnat hans läppar. Mest ville han att hon skulle bli bra igen. Hon var trygg här.

Hon ryckte till av Ivans reaktion och tog några steg bakåt.
”Förlåt älskade. Jag tänkte mig inte för.” Hon lade handen mot bröstet och såg sig om.
När hon fick sitta ner lutade hon sig tillbaka och försökte andas lugnt. Hon synade Gus och svalde. Vågade hon fråga det som gnagde i henne?


De hade kommit till slutet av korridoren och en dörr till höger med skylten 'Åskådare' satt på dörren. Men framför dem var det två stora svängdörrar och Tim knuffade upp dörren och Halo rullades in i något som liknade en operationssal. Det fanns inga fönster eftersom det tillhörde källaren. Men lamporna i taket och längst listerna på väggarna gjorde så att rummet såg ljust ut nog. Väggarna var tillfälligheten målade i vitt och tillfälligheten kaklade med ljust turkosa plattor. I mitten av salen stod det ännu en brits och Tim och The rullade britsen intill den. På någon minut så hade de lyfft över henne och flyttat på den hon legat på. Hon hade inte märkt Helios än. Han verkade inte befinna sig i rummet. Theo stod nu över henne och såg in i hennes ögon. Blicken var tom innan han flyttade blicken och tog slangen och kopplade den ur från maskinen för at fästa den i en mycket kraftfullare. Därefter lämnades hon helt ensam. Hon hade fortfarande ingen kontroll över kroppen.

ivan svarade henne inte. Det gjorde inget att hon kände hur hon gjorde. Dessutom, fastän han såg efter Isabelle, var tankarna någon annanstans. Han tänkte på Felina, Helios och Halo. Var hade Helios tagit med sig henne? Och undersökningen.. Han noterade att de skulle gå förbi där sedan. Han var ju nyfiken på vad som höll på att hända. Och Markal- var hade han tagit vägen? Och vad var det för affärer han hade? Varför kunde de inte vänta tills de var hemma? Sista frågan var givetvis dum, men sanningen var den att Ivan saknade sin väns sällskap. Han gillade inte att vara ifred med Felina. Eller Vincent heller för den delen. Han kände sig i underläge. Även om Markal verkade vara på bådas sidor, så kändes det bra att iallafall en till vampyr var med på hans lag.
"Så, du kanske bara behöver röra på dig. Ska vi se oss omkring? Om vi ska se hela byggnaden såklart, vi kan ju bara se något rum till, eller vad tror du?", föreslog Ivan och såg på Isabelle igen.

Trött såg Isabelle upp på Ivan och reste sig.
”Ja du har nog en bra tanke där. Låt oss se oss omkring.” Hon snodde sina händer om varandra i nervositet.
”Jag kanske behöver röra mig lite.” Hon såg mot Ivan och försökte le och såg på hans hand.
”Gjorde jag dig illa? Jag ber om ursäkt då.” Hon drog efter andan och tog ett steg mot Ivan.

Hon kunde höra maskinens låga brusande när luft pressades in i hennes lungor. Ljusrörens eviga surrande och andra ljud.
Fortfarande låg Halo på britsen i väntan på svar. Hur länge skulle hon ligga här? Skulle denna förlamning någonsin släppa?

Ivan drog på mungiporna i ett leende och sträckte ut en hand så att han på så sätt kunde hjälpa henne upp på fötter.
"Sådär.", log han och mötte hennes blick.
"Om ni ursäktar..", började Gus och Ivan vred huvudet förvånat åt hans håll. "..Doktorn har börjat med undersökningen nu, om vi går hitåt..", fortsatte han och gick förbi de för att visa med hela armen framför sig i korridoren. "..Så kan vi se på. Ni är väl här för att se efter Halo också, inte sant?"
Ivan rynkade pannan då. Tyckte att den här Gus gick över sociala gränser med sina frågor och uttalanden. Men ändå kunde han inte låta bli att känna sig nyfiken på vad som höll på att hända och nickade därför instämmande till svar. "Isabelle, ska vi..?", frågade han henne och såg mot henne igen.

Isabelle såg på Ivan och sedan Gus. En gång i tiden hade hon hatat Alice. Men nu var det annurlunda. Hon kände skam över att se någon människa plågas.
Sakta bet hon ihop och nickade.
"Jag vill se." Viskade Isabelle. Om hon var redo eller ej visste hon inte.

Ivan nickade gillande och tog hennes hand i sin. "Ja, okej. Låt gå." Han vände sig till Gus igen som även han nickade och gick sedan före mot salen där Halo höll till.
De blev ledda till våningen ovanför så att de på så sätt kunde se ner på Halo och se vad Helios gjorde med henne.
"Varsågod." Gus höll upp dörren till de så att de kunde gå fram till platserna för åskådarna.
Under tystnad satte sig Ivan ner och släppte då taget om Isabelles hand. Det gick inte länge innan han fick syn på Halo på britsen. Det var då han flämtade till och särade på läpparna i en förstummad min. "Halo..!", flämtade han.
"Vad är det som händer med henne?", frågade Ivan och vände sig till Gus som höll på att gå därifrån. "Det är Helios som kan svara på det. Ingen annan. Men jag är säker att han vet om att ni är här. Han berättar nog.", sa Gus med ett leende på läpparna och verkade inte alls berörd över situationen.