In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle hoppade till och såg sedan bort. Detta var verkligen inte hennes dag.
"Det var inte min mening att lägga mig i. Jag är ... Jag vet inte." Hon skakakde nekande på huvudet och såg sedan mot Halo som hade somnat där hon satt.
Helios såg sedan ner igen.
"Åh men då vet jag det." Han nickade igen och såg sedan på Felina.
"Jag kommer se till att hon gör dig lycklig igen milady" sa han och lade ner pennan

Ivan svalde och såg från Felina till Isabelle som för att försäkra sig att Isabelle var okej. Men tydligt så var hon inte det. Ivan skakade på huvudet för att visa åt Isabelle att hon inte behövde oroa sig. Glöm det, och gå vidare.
"Bara du gör det jag har anställt dig för så är jag nöjd, doktorn.", mumlade Felina och gav tecken till tjänarna att plocka undan. "Får det lov att vara något mer? Dessert? Eller ska vi ta affärerna nu?"
Ivan såg osäker ut. Var det ett test? Han såg på Markal som fortfarande bara hade ögonen för Felina. "Isabelle, vill du ha något?", frågade Ivan då. Ville inte vara den som bestämde.

Isabelle såg på Ivan och såg sedan på Felina.
"Jag tar gärna en kopp te bara." Sa hon och knäppte händer och placerade dem i knät.
"Te skulle vara gott."

helios hade avlägsnat sig och stod nu och kikade ut över byn och han suckade. Att Halo hade blivit drogad hade gjort allt så mycket svårare.
Men i morgon skulle han börja. Detta fick honom att le och hans hörntänder blottades.

Felina gav tecken åt tjänarna att servera de. "Det blir bra. Te, kaffe." Tjänarna försvann iväg för att strax därpå servera de med de heta dryckerna.
"Vincent. Berätta mer, vad mer har du haft för dig?", frågade Felina och rörde om en tesked socker i teet så att skeden klirrade mot porslinet.
Ivan såg från Felina till Vincent. Var inte säker på att han trivdes i hans sällskap. Men knuffade undan tanken. Han skulle inte vara till besvär för deras värd. Därför pressade han fram ett litet leende.

Vincent slog sig ner och såg på Felina och log svagt.
"Åh under de senaste 200 åren har jag rest runt. Blivit tvungen låtsas vara barn till olika familjer. Byggt upp mina rikedommar." Han log och nickade.
"Jag hoppas att näta familj blir lika underbar som er gästfrihet."
Han lutade sig tillbaka och rörde tyget.
"Erat hus är så vackert. säg inte emot mig nu." Han skrattade till och såg över axeln.
"Så mirakelbarnet är borta? Hon var ju så mycket sötare än den förra."

"Vill du inte bo själv då?" Tungan gick fortare än tanken. Ivan förvånade sig själv men drog lite på läpparna då efter orden slank ur honom. "Jag menar.. är det inte jobbigt att ställa in sig hos varenda familj sådär? Låtsas vara något.. som du inte är?"
Han svalde nervöst och såg för en ögonblick åt Felina och Markals håll för att se efter om de hörde på. De gjorde de. Men de visade de inte för honom.
"Jag vet inte vad du har för idéer Vincent, men jag föreslår att du behåller dem för dig själv. Halo är min för tillfället." Felina kastade honom en kylig blick.

"Klart jag vill bo själv. Men jag är fast i ett barns kropp och ingen vettig människa vill hyra ut till mig." Han suckade.
"Det är inte så jag menar. Jag undrade bara. Säger att hon är även vackrare än Alice." Han nickade.
"Jag ska inte ta henne jag lovar."

Det blev tyst igen. Det enda som hördes var slurpet när gästerna vid bordet smaka av de heta dryckerna.
"Vad för rikedomar förresten?", fortsatte Ivan fråga. Han hade inte blivit så rädd av Vincents svar som han först hade trott. Det hjälpte att de hade Felina, Isabelle och Markal i sällskapet med. Här skulle han förhoppningsvis inte ställa till en scen.
Han kikade över koppen då han smakade av innehållet ur den igen.
"Det är dags att vi fullbordar affären.", sa Felina sedan och Ivan såg förvånad ut. Lite besviken att han inte lyckats läsa av stämningen. Det verkade vara slut på kallprat.
"Markal, kontraktet." Felina släppte tag om koppen hon hade hållit i sina båda händer och såg på den gamle vampyren när han nickade och förde handen innanför kavajen för att fiska upp kontraktet ur sin innerficka.

"Åh du vet rikedommar." Vincent ryckte på axlarna och sträckte sig efter koppen och synade sin skapelse.
"Är du inte nyfiken?" Frågade han och flinade.
"Jag är väldigt rik som du kanske förstår." Han tystnade när han såg Markal och harklade sig.
"Kan ni läsa upp kontrakten? Det är väl bra att höra vad som går igenom." Han såg på Ivan.
"Hur länge ska ni vara kvar?"

Felina suckade. Var Vincent verkligen säker på att han inte längre var ett barn? Tydligen så förstod han inte när han inte skulle lägga sig i.
"Vänta, Markal. Vi gör nog bäst att skriva på kontraktet inne i mitt kontor. Vi behöver inte ha onödig uppmärksamhet på oss."
Hon gav Vincent en menande blick och reste sig sedan för att gå före till hissen som skulle ta de upp till våningen där Felina hade sitt arbetsrum.
Ivan rynkade pannan. Gillade inte hur de betedde sig. Någon av de. "Tills vi är klara här.", svarade Ivan då på Vincents fråga.
"Och du? Du dröjer väl inte så länge till skulle jag tro..?"