In the dark PRS Vidomina & Medi

Vincent såg upp från vinglaset och log mot sin son.
"Åh Felina bjöd mig. Varför undrar du? Det var väl 500 år sedan vi sågs?" Han log mjukt så hans hörntänder blottades.
"Jag har hört att Felina har köpt sig en ny leksak åså jag ville bara hälsa på."

Helios hade kommit in och slog sig ne vid Halo. Snabbt kollade han hennes puls och kände på hennes panna.
"Du ser piggare ut. men du ska nog äta något msat." sa han och nickade.
"Tugga är nog inget som kommer på fråga. Ra kan du säga till köket att mixa en potion bara.?" Kvinnan med den vita hårslingan på höger sida försvann in till köket utan att säga något och kom snart ut. Gan Helios en nick innan hon ställde sig med Re.

Isabelle såg oroad ut och slog sig ner vid Ivan. Helios verkade vara en bra läkare men något kändes fel med honom. Vincent hade fått henne at rycka till. Nog mindes hon kort vem Vincent var. Hon hade träffat honom en gång när hon var människa.

Ivan teg. Faktiskt så visste han ju inte vad han skulle säga eller tro. Bara för att Vincent var hans skapare, så betydde de inte att de hade en relation. Han träffade honom aldrig, och faktiskt så, ärligt när han tänkte efter, så saknade han honom aldrig. Vincent var inte mer än hans skapare. Men så mindes han striden. Vincent som en fegis. Han hade tagit till flykt vid vampyrernas krig.
Han knuffade undan tanken och fokuserade istället på det dukade bordet. Det såg tjusigt ut. Prydligt placerat på bordet så att det såg inbjudande ut.
"Ni känner varandra alltså? Att jag inte anade..!", skrattade Felina roat och iakttog Ivan. Såg inte likheten, eller hur de hörde ihop.
"Så, bäst vi tar av maten. Varsågod. Affärerna tar vi sedan."
Felina gestikulerade åt sina gäster att ta av den serverade maten först.
"Berätta, Isabelle, vem är du? Markal har pratat mycket om din make, men dig har han undgått att berätta mer om. Du gör mig nyfiken." Felina kastade henne en blick samtidigt som hon klämde ett salladsblad mellan besticken för att plocka upp det ur skålen och placera det på tallriken sin.

"Åh jag skapade Ivan. I utbyte av en str del av mina pengar och husrum. Jag behövde bo någonstans ett tag. Ingen vill som de ser det ett barn köpa ett hus." Vincent ryckte på axlarna och såg mot Isabelle.
Hon rodnade svagt.
"Jag är Ivans fru och mamma till Nicolai och Demitri, våra söner." Hon såg på henne.
"Jag är från Italien från början men Ivan tog in mig efter branden som skedde runt 500 år sedan."

Halo fick något som såg ut som trög soppa och hon såg inte vila att äta men sRa kom och slog sig ner på andra sidan och bbörjade hjälpa henne.
"Inga problem." viskade hon mot Helios.

Felina log roat åt det. Det roade henne att Vincent- ett barn- hade skapat Ivan. Vad sa det om honom egentligen?
Men hon teg och skar i maten för att ta en tugga av den.
"Jasså? Vem är din skapare, Isabelle? Är Ivan den skyldige?"
Felina kikade åt hennes håll innan hon tog en ny tugga av maten för att sedan skölja ner den med vinet.
Hon verkade inte särskilt berörd över att Halo blev omhändertagen av Helios undersåtar.

"Ja det sämmer. Han skapade mig när Demitri hade slutat att amma." Hon såg på henne med ett svagt leende.
"Ja vill bara säga ni bor så vackert." sa Isabelle med ett leende på läpparna.

Halo åt under tystnad och såg sig om. Såg bedjande mot Ivan och tårar började rinna ner längst hennes kinder.

"Det här? Tänk, det var inte min idé. Men världen är inte redo för sådana som oss. Trots.." Hon kastade en blick åt Halos håll. "..det där.", muttrade hon och tog en ny tugga av maten. Det gick ytterligare några sekunder.
"Jag blev rådgiven om det här stället. Kostade en förmögenhet. Men det är min fästing. Här kommer ingen åt mig, eller hittar mig heller för den delen."
Felina placerade besticken på tallriken ihop för att visa att hon ätit klart. "Jag hör inte hemma här..", mumlade hon och verkade försvinna bort i tankarna. Vilket både Ivan och Markal upptäckte i hennes tonläge och röst.

"Men jag säger bara att det är vackert." Isabelle såg förfärat sig om och lade handen för munnen, rädd att hon gjort sig ovänn med Felina.
"Jag ber om ursäkt. Jag..." Hon reste sig.
"Jag kommer snart. Återigen ber jag om ursäkt."

Ra hade matat klart Halo och såg sedan på Helios som vinkade bort henne.
Han synade Felina där han satt och log svagt.

Felina verkade inte särskilt berörd över Isabelles ord eller reaktion. Istället nickade hon bara och torkade läpparna rena genom att dutta servetten över munnen.
Hon såg förvånat efter henne. Det var inte meningen att på något sätt ha sårat henne.
"Milady, Felina, det har inte undgått mig, men du verkar ha någon som slags status här- vad är det egentligen du arbetar med? Vem är du?", frågade Ivan utan att se mot Markal. Han var rädd att hans vän skulle ogilla hans framfusighet.
Felina rynkade pannan en aning, men snart log hon.
"Jag känner Markal sedan tidigare. Han och jag..", hon bytte en blick med den gamle vampyren. "..Ja, vi känner varandra."
Hon pausade och såg på Ivan igen. "Det är sedan länge."
Markal nickade tyst instämmande. Han skulle inte berätta det då, men han och Felina delade tydligt en hemlighet. Blickarna, sättet de rörde sig på, de var tydligt att de kände, eller hade känt något för varandra.
"Min plats är inte här, Ivan. Jag.. jag längtar att till att vara med mitt öde, min familj. Jag tänker göra mitt yttersta för att min önskning ska slå in. Det är där Halo kommer in i bilden."

Isabelle sågpå henne och satte sig ner.
Halo såg fortfarande trött it och hon skämdes.
"Vad ska ni göra med Halo?" Frågade hon och såg mot Vincent som satt och drack.
"Jag återkommer snart. Behöver bara ordna med en sak." Han såg mot Ivan innan Vincent försvann.
"Markal har hon fått sina vaccinationer`?" Helios såg upp från sin bok och verkade inte bry sig om han lade sig i.
"För hon kommer vara här rätt länge."

Felina stannade upp i en rörelse och såg bestört på Isabelle. Som om hon undrade var Isabelle fått luft ifrån- för det angick henne verkligen inte..!
"Det är inte din ensak, Isabelle.", sa hon och sänkte vinglaset i sin hand.
"Men om du verkligen måste veta.. så är jag inte intresserad av henne, inte mer än hennes blod. Det är det som kommer ge mig kraften. Det är det som kommer hjälpa mig..!".
Innan hon hann avslöja sin plan hejdade hon sig. Hon var inte redo att berätta planen för Isabelle. Någon som inte hade något med planen att göra. Hon råkade bara vara på rätt plats vid fel tillfälle.
Felina log åt hennes håll. "När jag är färdig med henne... så kommer hon få komma hem till sig igen. Oroa dig inte, Isabelle.", försäkrade Felina.
Ivan såg mot Markal. han var inte säker på att Markal skulle svara honom. Markal verkade bara ha ögon för Felina.
"Ja, det har hon.", fyllde Ivan i som svar på doktorns fråga.