In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon tog hans hand och höll den i ett lagom hårt grepp. När hon blickade på honom såg hon tröttheten. Själv var hon trött.
"Vi vilar en stund. Jag tror middagen kommer utropas." Viskade hon och såg sig om.
"Hon bor väldigt vackert."

"Lady Felina jag har nu lagt Halo i en säng för att vila. Hon är inte till någon nytta nu när hon är så uppdrogad. Om någon timme kanske hon är redo att äta." Alexander tippade huvudet på sned och log mjukt.

Ivan följde efter tjänarna till deras rum och såg på hur de parkerade deras bagage i deras rum. Utan varken någon blick eller ord åt deras håll. Tydligt att de gjorde sina uppgifter och plikter för att sedan försvinna därifrån. Ivan log lite roat åt det och stängde dörren efter de för att vända sig till Isabelle. "Äntligen ifred.", log fortfarande lika roat. Han såg sig om. Det var ett rum med minimalistisk stil. Säng, skrivbord, garderober och två stolar. Väggarna var tomma på konstverk och hyllor. Fönsterbrädet likaså. Vitt. Rent. Det doftade fränt av rengöringsmedel.
"Ja, det är annorlunda här. Än i New Orleans.", mumlade han och vilade blicken på utsikten genom fönstret- skogen. Långsamt for den på Isabelle igen. "Ja, vi vilar." Sedan rörde han sig mot sängen och lade sig ner på den mjuka bädden.

Felina satt vid sitt skrivbord med datorn och tittade på skärmen. Som om hon läste något. "Hm? Åh ja, tack, doktorn. Se till att börja med arbetet så fort hon är klar. Jag har spenderat mycket pengar på den här affären. Och som du vet.. tid är pengar."
Hon harklade sig och såg mot skärmen igen. Tydligt klar med konversationen.

Hon gick in i rummet och såg sig om. Sängen såg underbart mjuk ut och hon tog av sig skorna och tippade fram. Det doftade sött av parfym inan hon vände sig mot Ivan.
"Håll om mig när vi sover." sa hon bedjande. Detta var något hon älskade när hon var oroad över något.

Han nickade och vände sig om.
"Det blir inte idag iallfall. Hon måste återhämta sig. Jag ber Ra och Re se efter henne. De är ju så duktiga." Han försvann sedan ner mot korridoren, rundade ett hörn och tryckte på en knapp. En hissdörr öppnade sig från väggen och han klev in. Dörrarna stängdes bakom honom och hissen började sin resa neråt.

Ivan sträckte sig efter henne när de låg i bädden och tog henne i sina armar. Han pustade ut och slöt ögonen för att strax därpå falla i sömn.
Någon timme senare vaknade Ivan med ett ryck när ett ilsket tjust ekade i rummet. En signal. "Hm? Va? Vad händer?", sa han förvirrat och satte sig upp.
"Middag. Välkommen ner till matsalen. Två våningar ner.", sa en metallisk röst som försvann i ett brus. Var ljudet kom ifrån lyckades inte Ivan lokalisera, men gissade att det fanns någon slags högtalare i rummet som förstärkt ljudet åt de.
"Åh. Det är vår signal, Isabelle. Kom, vi borde inte låta de vänta. Jag ska bara byta om till något rent.", sa han och reste sig besvärat upp ur sängen för att gå till väskan och fiska upp rena kläder.

Halo såg redan piggare ut, kanske av något Alexander gett henne men hon satt i en rullstol iklädd en mycket vacker men lätt klänning. En ung kvinna med svart hår med en vit hårslinga åt höger knuffade rullstolen framför henne. Vid sin sida gick en kvinna som liknade henne på priken, dock var slingan åt höger. De var tysta.
Väl i matsalen låste de rullstollen och backade undan.
Isabelle vaknade till och for ur sängen.
"Vad händer?" Hon flämtade till och tog sig för hjärtat, även om det inte slog.
Hon nickade och tog upp hårborsten för att borsta ur håret.

"De väntar på oss i matsalen. Vi har blivit kallade dit."
Han drog på sig en ren vit skjorta och kostymbyxor.
För ett ögonblick funderade han över vad Felina skulle ha på sig- var det en särskild klädkod som de skulle följa? Men antog senare att hans kläder skulle duga. Han litade på att det dög med den utstyrsel han hade.
"Du är så vacker, Isabelle. Kom nu.", sa han och hoppades att det lät trovärdigt nog för att hon skulle följa med honom. Han var visserligen ärlig, och menade varenda ord- Isabelle var en skönhet- men han ville heller inte testa sin värdinnas tålamod. Det var bra ifall de dök upp på kallelsen.
"Vi går till hissen."

Hon gav honom ett leende och lade bort borsten.
"Mitt hår stod åt alla håll älskade. jag rättade bara till det." Hon gick fram till honom och såg på en knapp.
"labb?" frågade hon men såg sedan på Ivan.
"Vi låter den vara." sa hon.

"Åh min kära Lady Felina jag tog mig exsotiska rosor till er." Vincent höll fram en enorm bukett med nattsvarta rosor och log mjukt.
"Tack att jag fick koma..."

"Labb?", sa han oförstående. Var hade hon fått den idén ifrån?
Han knäppte den sista knappen och rättade till håret så att de föll slickat över hans hjässa.
"Vi går."
Han ledde de sedan ut från rummet och tryckte på knappen för att kalla på hissen och kliva in i den när dörrarna öppnades för de. Han steg in och tryckte på våningar två nedanför de. "Undrar hur stort det är egentligen? Jag får inget riktigt grepp om det..!", mumlade han osäkert och sträckte på sig. Han ville inte visa sig osäker. Särskilt inte när Markal gjorde det. Markal verkade ju lugn, som fisken i vattnet. I tysthet påminde sig Ivan om att tala med honom igen. Han ville veta vad han visste om lady Felina.

Utan ett ord hade en av tjänarna tagit emot buketten med de mörka blommorna för att förse de i en vas. "Tack. Kom, sätt dig. Det är middag nu. Inte arbete. Hon sneglade inte ens åt Halos håll. Verkade ointresserad av hennes välmående. "De andra kommer väl snart.", mumlade hon och smakade av vinet i sitt glas.

Isabelle skakade oförstående på huvudet och började gå ner.
"Jag har ingen aning. Huset är så stort." Hon såg på tavlorna och hörde rasslandet från tyg. Men hon tog i Ivans hand och började att gå.
"Vi kommer nog klara middagen."

Vincent log mot honom och slog sig ner för att invänta resten av folket.
"Är det hon Felina?" Han sneglade mot Halo

Ivan och Isabelle tog hissen ner till matsalens våning.
Han klev ut och kände på doften att de kommit till rätt ställe. Ljuva dofter av nylagat, hemlagad, mat. Kryddigt, varmt. Han förvånades inte över att Felina hade de som lagade maten åt henne. Han kunde inte riktigt föreställa henne vid spisen, att få ihop en måltid åt sig själv.
"Häråt.", sa han åt Isabelle och gick före till matsalen.
"Vincent? Vad-..vad gör du här?", sa han och harklade sig för att röra sig mot bordet och slå sig ner. Han upptäckte Markal som satt mitt emot Felina. De saknade bara Rion och Leo, sedan skulle hela familjen vara samlad..!
Han sneglade åt Halos håll. Hon verkade vara i dåligt skick.