In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle tappade nästan hakan åsyn av kvinnan framför sig. Hon var otroligt vacker och hon hoppades att hon hade gjort Halo vacker nog. Hon ställde sig vid sin make och nickade men sa inget.
Hon flyttade blicken till dörren såg hon en stå i dörröppningen med händerna bakom ryggen. Han hade en mörkt marinblå rock på sig. Hans hår var mörkt, nästan svart och hans ögon såg ut som bärnsten.
"Självklart milady" Han följde några steg bakom henne och han blickade runt.
"Ni bor väldigt fint." sa han och vände sig mot Isabelle som hade börjat gå efter. Han log vänligt och nickade.
"Jag är dr Alexander Helios." Han log mjukt till henne men blev sedan allvarlig och gick efter sin mästare.
På soffan satt Halo nästan ihopsjunken av alla mediciner hon fått och tittade inte upp när de kom in i rummet. Hennes ögon var slutna och huvudet hängde.
Förskräckt såg Isabelle på Ivan och sedan Halo innan blicken återgick till Ivan igen. Men klänningen gjorde så att hon såg mer proper ut.

Markal och Ivan ledde de in i salongen där Halo nu satt själv i soffan. Nästan ihopsjunken. När han upptäckte Halo i nästan i en hög såg han lite oförstående på Isabelle- skulle inte hon ha sett till henne? Men skadan var redan skedd och lite motvilligt flyttade Ivan på sig så att kvinnan, Felina, kunde se henne.
Felina hade följt efter vampyrerna in till salongen. Käppen hade gett ifrån sig ett klackande ljud då träet mötte stengolvet så att det ekade litet i salen.
Det blev tyst då hon stod stilla och betraktade flickan i soffan. "Är det här.. prästinnan?", sa han och sträckte på sig en aning samtidigt som hon såg med avsmak på Halo. Tydligt inte road av åsynen.
"Halo.", fyllade Markal i. "Hon heter Halo.", kraxade han. Felina kastade en blick åt Markals håll innan den for på Halo igen. "Nå, hon ser inte särskilt vaken ut. Halo? Kan du höra mig?", frågade Felina med en skarp ton och kramade om käppens handtag så att knogarna vitnade.

Isabelle såg skamset ner och sa inget. Hon skämdes så men Halo öppnade ögonen och svalde hårt. TTungan kändes svullen me hon såg på dem med dimmig blick.
"Hon ser trött ut. Lugnande medel. Det är ingen fara Milady," Helios gick fram och tog Halos handled och räknade tyst hennes hjärtslag.
"Hon mår bra bara trött." sa han och nickade mot dem och vände sedan blicken mot Markall.
"Hur gammal var hon sa du?"

Ivan tog ett steg närmare innan Markal hann svara på Helios fråga. "17." Han visste ju att Markal ändå inte ville vara den som pratade. Ändå kikade Ivan åt Markals håll för att se efter hans reaktion, men han stod orörd kvar på sin plats och gled med blicken mellan Halo och Felina.
"Såså. Det är bra, Helios. Hjälp henne upp på benen, vi åker med detsamma. Markal?" Felina vände sig till vampyren. "Vi är redo.", sa Markal utan att Felina hade hunnit fråga honom. De visste ju att de skulle följa med därifrån, för att se efter att affären gick som smort. Ivan anade att Markal ville ställa in sig hos henne. Det var något som att de kände varandra sedan tidigare, ändå kunde han inte komma på det. I tystnad påminde han sig om att han skulle fråga Markal om det senare. Han var nyfiken på vem den här kvinnan, vampyren, faktiskt var. För ett ögonblick tänkte han på Zoltan, mindes tillbaka. Nja, hon hade inte gett samma vibbar som den mannen.
Felina vände sig om och började gå tillbaka till hallen.
"Vänta, vänta!", sa Ivan och Felina stannade tvärt för att vända sig om och se åt hans håll. Klart förvånad att någon talade till henne på det sättet. "Ja?"
"Får det inte lov att vara ett glas vin?", erbjöd Ivan och knäppte med fingrarna för att kalla på tjänarna som kvickt försvann iväg för att lyda sin mästares order.
Felina drog lite på ena mungipan och såg med en lustig min mot Ivan. Det gick någon sekund. "Nåväl. Låta gå då. Helios, vänta. Gör oss sällskap du med."

Alexander nickade och tog Halo i handen för att hjälpa henne upp på fötterna. Snabbt märkte han att det inte skulle gå och funderade en kort stund innan han hörde sin mästares ord.
"Det ska jag." Försiktigt hjälpte han Halo med sig och såg mot tjänare.
"Ett stort glas vatten till henne. Hon behöver något at dricka." Förklarade han och kände hur Halos huvudet lutades mot hans kropp.
"Jag är förundrad att ni fick tag på henne." Han såg ner på hennes hand och ett leende spred sig.
"Hennes hud är så len."

Ivan såg mot Isabelle i hopp om att hon skulle stämma in hon med. Blicken föll på Felina igen. "Vi måste skåla för en lyckad affär- inte sant?"
Markal muttrade något ohörbart och rörde sig närmare Ivan för att tala lågt till honom. "Affären är inte gjord än, Ivan. Ta inte ut något i förskott."
Ivans leende försvann och nickade då för att se upp när deras glas blev serverade till de. "Varsågod. Sätt er. Låt berätta mer- var kommer ni ifrån?"
Ivan visade med armen mot soffan där Halo satt och rörde sig närmare för att slå sig ner i fåtöljen mitt emot.
"Min dam.", sa Markal och visade att Felina skulle sätta sig före.
Hon rörde sig mot soffgruppen och slog sig ner i en egen fåtölj hon med för att sedan rätta till klänningstyget så att den föll rätt över hennes ben.
"Det angår väl dig egentligen inte, men för att jag är så trevlig så ska jag väl berätta.", suckade hon lite besvärat och gav Markal en menande blick. Ivan kunde inte låta bli att tro att hon inte tyckte om honom. Men så tänkte han, hon gillade förmodligen inte så många ändå?
"Brașov. Det är därifrån vi kommer ifrån." Hon sneglade på Helios för att se efter ifall han hade något att tillägga. Frågan var ju trots allt riktad åt honom med.

Helios hade återigen placerat Halo på soffan och ställt sig vid Felina. Han tog ett av glasen och synade Ivan.
"Åh." Han såg sedan mot Ivan.
"Jag är så gammal att det fanns andra namn då." Han såg sedan på Felina.
"Men under de senaste året har jag hållit mig till min Felina."
Isabelle hade ställt sig vid sin makes sida och hade nu höjt blicken. Kvinnan framför henne var verkligen gudomligt vacker.
"Får jag säga att ni ser vacker ut?" Isabellesåg på henne och sträckte sig till ett av glasen.

Min? Min Felina? För ett ögonblick försökte Ivan föreställa sig att de var ett par, men lika snabbt sköt han undan tanken. De verkade så olika. Nä, han måste ha syftat på att hon var hans överordnad.
Han smakade av vinet och kände sig lite lugnare. Övertalade sig om att det inte var någon fara. Han hade ingen anledning att misstänka varken Felina eller Helios. Iallafall så hade de inte gett honom någon anledning.
Han log lite då han kände Isabelle närmare sig. Han gav henne en tacksam blick och vände sig till Felina och de andra igen.
"Hm. Du ser inte så dålig ut du heller.", svarade hon och ögnade Isabelle uppifrån och ner. Hon skulle aldrig erkänna att Isabelle var en skönhet. Kanske var det hennes ålder som hotade henne en aning. Isabelle såg mycket yngre än ut henne själv.
Tack och lov tog Markal till orda innan Felinas tankar hann synas i hennes ansikte. "Halo är en omtyckt prästinna, hon har god potential att bli en av de största i historien." Han lät mystisk, som om han visste något de andra inte visste.
Felina såg på honom. "Kanske det."

Isabelles kinder blev lite röda av höra den komplimangen.
"Åh det är en ära att höra det från er." Hon drack lite av vinet och såg sedan mot sin make.
"Efter denna affär måste vi på flyckt tyvärr. Det är inte säkert här. Att vi varit här så länge är dåligt."
Halo hade fått ett glas med saft och drack med ett sugrör. Försiktigt synade hon dem och drog lite i klänningstyget. Magen kurrade högt och Helios såg över axeln och synade henne. Ett leende spred sig på hans läppar. Något med denna skulle vara roligt.

"Hon menar att vi ska hemåt igen. Vi har pojkar, vuxna barn, menar jag. De är ensamma.", förklarade Ivan. Men Felina verkade inte höra på. Hon hade ögonen på Halo samtidigt som hon smakade av vinet.
"Om jag får fråga, milady..", började Ivan då när han samlat sig lite mod och sträckte på sig en aning. Det var kanske vinet eller Isabelle. Hursom så kände han sig mer säker. "..Vad ska du göra med henne?", sa han lägre, och sneglade åt Halos håll för att se efter ifall hon också hörde på.
Felina såg på Ivan med en skarp blick. Som om fråga honom var han hade fått luft ifrån. Men innan Felina hann snäsa åt honom öppnade Markal munnen för att tala, eller snarare kraxa sådär hest som han brukade.
"Ivan, det är Felinas affärer. Det angår dig faktiskt inte. Så mycket som hon betalar så försäkrar jag dig, Ivan..", sa Markal och tittade på honom med en menande, allvarlig, blick. "..Hon kommer att ta väl hand om henne."
Ivan teg och nickade då. När han kände sig besegrad hällde han i sig det sista ur glaset och reste på sig. "Nå. Dåså. Det är dags, vi har dröjt länge. Och resan är lång. Det är bäst att vi ger oss av."