PRS Lupple och Ginerva2003

” det var inte så jag mena jag vill jätte gärna umgås med dig” sa han och satt en hand på hennes lår.

Hon kände hans hand och slog hårt bort den.
" Rör mig inte." Sa hon skarpt och reste sig upp och flyttade sig ifrån honom.
" Men jag vill inte umgås med dig, är inte det tydligt?" Frågade hon och såg på honom för att sedan luta sig mot diskbänken och började skriva på sitt block om vad hon skulle ta upp. Massa stödord som skulle hjälpa henne i hennes forskning.
Hellre stod hon upp än satt vid honom.

” jag förstår att du spelar svår fångad” sa han och reste sig och gick fram till henne.

Summer tittade på honom när han gick mot henne. Det var bara obehagligt.
" Du inbillar dig." Sa hon upprört och ringde sedan Adrian, utan att tveka samtidigt som hon backade ifrån honom.

Adrian svarade och sa direkt
” har det hänt något”

När hon hörde hans röst sköljde som en lugn över henne och hon log svagt.
"Ville bara checka in älskling." Sa hon och såg hur Leon stannade till av hennes ord.
"Vi har det okej, bara närgånget. Du är väldigt välkommen. Du är i denna klass också. Vi kanske ska göra detta grupparbete till tre." Sa han och bet sig lite i läppen.

" jag är hos dig om fem" sa han och la på.

Hon log svagt av hans ord, hade ingen aning om hur hennes föräldrar skulle reagera men hon hade en känsla av att hennes pappa tyckte om Adrian mer än vad han tyckte om Leon.
Hon la ned telefonen och gick mot hallen. Väntade på honom, visste - nästan kände det på sig att han verkligen skulle vara här om fem minuter.

Han sprang ditt och knakade på.
han kände hur han var väldigt spänd.
han skulle klå upp honom om något hänt alls.

Samma stund som det knackade på dörren så öppnade hon och där stod han, det mest perfekta.
Hon kastade sig i hans armar och pussade honom lätt och släppte sedan taget och hennes pappa kom till hallen.
Han log inte men Summer kunde allt se antydan till ett leende.
"Grupparbete, just det. Ni sitter här nere." Sa han och tog Adrian i handen och gick därifrån.