Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Då förstår jag kapten." Hon såg på de andra och lade huvudet på sned. När hon sett på dem en stund så lämnade hon den lilla matsalen så gick hon upp på däck och lutade sig mot räcket. Hennes axel ömmade fortfarande. Hon lade handen mot halsen och smekte den sakta.

John kastade en blick åt de andra innan han i tystnade tog på sig sin hatt och ställde sig upp för att gå upp på däck. Han lämnade den lilla matsalen och möttes av den svala kvällsluften när han kom ut på däck. Ljudet av vågorna gjorde att ett lugn infann sig hos honom. Han upptäckte Kiliah och gick fram till henne. "Kiliah, är det något som oroar dig? Är det något jag bör veta?", sa han och lät en aning orolig på rösten. Han tänkte på hur hon hade ursäktat sig från de andra för att gå hit själv på däck. Han såg ut över vattnet och på håll syntes nu den ö de pratat länge om.
"Män! Dags att sätta ankar, gör er redo för att gå i land!", ropade han tillräckligt högt för de andra att höra och plötsligt var de inte ensamma på däck. Flera av de skyndade över däck för att göra iordning att gå i hamn.

Kiliah ryckte till och snodde runt.
"Nej då kapten. Jaf tänker bara. Ifall det är hemsökt så är det ganska ryggigt." Hon såg på honom och log svagt.
"Hur är erat sår på magen kapten?" Hon log mjukt och nickade.
"Ja kapten, jag är alltid redo."

Han kastade en blick åt hennes håll innan han vände sig om för att se på de skyndande männen som rusade över däck för att göra skeppet redo att lägga till i hamnen. "Mitt sår är bra, Kiliah.". Han tog sig för såret och kikade åt hennes håll. Ett litet leende syntes på hans läppar och han blinkade med ena ögat åt henne, som för att visa att de delade något. "Jag kan alltid räkna med dig.", sa han och såg glad ut innan han vände sig till männen igen. "Seså! Vad sa jag nyss åt er att göra?! Styr henne till hamnen! Nu!". Han ropade åt männen och en av styrmännen skyndade sig till rodret för att styra det enorma skeppet till något som liknade en hamn i den tropiska miljön.

Hon hajade till.
"Hamnen? Men kapten det finns ingen hamn. Det är ingen ö där man bor." Hon såg på honom och såg orolig ut.
"Ehan ser du en hamn?" Hon svalde hårt.

"Du sa nyss att din vän.. vad hette han nu..Nish, bodde där?". John gav henne en menande blick innan han beordrade styrmannen att styra skeppet åt ön för att lägga vid nära land. "Sätt ankar, vi går i land nu!", ropade John och besättningen stämde i. Skeppet rörde sig nära stranden och de släppte ner något som liknade en stege så att alla på så sätt kunde gå i land. "Vi går i land nu, Kiliah. Kommer du med?", sa John och gick före de andra mot stegen för att sedan börja klättra ner.
Ethan gick efter och kastade en blick åt Kiliahs håll innan han följde efter sin kapten.

"Ja men det är för mindre båtar. Inte för skepp!" Hon nickade och gick efter och tog på sig sin fäll och såg sig om.
Konstigt nog frös hon mycket.
"Fryser ni inte?" Frågade hon,

"Fryser? Nejdå.", svarade Ethan och kastade en blick åt hennes håll när hon kommit nerför stegen till de andra. De hade stannat på en strand som sträckte sig vid och framför de tornade sig träd sig upp. Ethan lade en betryggande hand på Kiliahs arm innan han gick efter kaptenen för att söka sig mellan träden. Kapten John höll en karta framför ansiktet för att på så sätt läsa av vägen de skulle ta.
Ethan sänkte sin röst. "Den här Nish, vem är det? Berättade han något om skatten?", frågade han Kiliah utan att släppa blicken från sin kapten. De sökte sig mellan träden för att sedan komma fram till rinnande vatten. "Vi måste ta oss över det på något sätt.", mumlade John och suckade samtidigt som han sänkte sitt grepp med kartan och såg över vattnet för finna en lösning på problemet.

Hon drog pälsen närmare sig och tog tag i Ethans arm.
"Nish är fiskhandlaren på ön vi var på. jag sa väl det?" Hon såg på John och lade huvudet på sned.
"Få jag kolla?" Hon sträckte ut handen för att ta emot kartan

John muttrade något ohörbart och rynkade pannan. Han var irriterad. Varför kunde han inte se lösningen på problemet? Han suckade högt och räckte över en ihoprullad karta till Kiliah. "Här.", sa han och suckade. Ethan sökte med blicken åt Johns håll för att se efter vad det var som försiggick, men när han han inte fick något gensvar av John kollade han på Kiliah igen. "Hur tar vi oss över vattnet, Kiliah?", sa Ethan och suckade han med. Han ville så gärna hjälpa John att hitta skatten.