PRS botillia1 & Lupple

Theodor gick till Amelia.
- Jag och några ska ut och leta efter den här mannen eller kvinnan för att ta reda på vem det är. Så du måste stanna här, du vet ju vart blodet är och allt sa han och la handen på hennes kind med ett mjukt leende.

Amelia såg på honom med oroliga ögon.
Skulle han ut och jaga?
Hon bet sig i läppen och svalde hårt.
"Älskling du måste vara försiktigt. Verkligen jätteförsiktig." Sa hon allvarligt och greppade tag om hans hand och kramade den hårt.
"Jag lovar att stanna här om du lovar att komma hem oskadd." Viskade hon.

Han log mjukt och kysste hennes hand mjukt.
- jag är alltid försiktig, eller ja, jag är oftast försiktig. Stanna här och ta hand om dig så kommer jag så fort som möjligt, okej? Och du måste lova att inte gå in till Sandra utan mig trots att hon kanske ber om det. Hon är ny vampyr och oerhört stark och är rädd och förvirrad och kan få för sig att skada dig trots att hon säkert är en underbar människa sa han och kysste hennes läppar.

" Var extra försiktig denna gång." Viskade hon bedjande och nickade sedan.
"Jag ska inte gå in till henne." Sa hon leendes. Hon hade ingen som helst vilja att gå in till henne efter att hon knuffat henne tidigare.
Hon besvarade kyssen och smekte honom lätt över kinden.
" Älskar dig." Sa hon leendes och såg på honom med ögon som var fulla av kärlek.

Han log mjukt.
- och jag älskar både dig och lillen vi har i magen sa han med ett leende innan han gick ut genom dörren och såg sig runt. Det dröjde flera timmar innan han kom tillbaka tillsammans med två män som hjälpte honom in. Han hade blivit skadad med djupt jack som gick över bröstkorgen. Hans tröja var lätt söndersliten och han hade bitmärken som var mer röda och infekterade än vanliga bett. Han hade även mindre jack och skador på armarna. Männen hjälpte honom att sätta sig ner på en stol.

Ungefär under hela tiden som Theodor var borta skiftade hon mellan att sitta utanför Sandras rum och vandra runt i huset i ren nervositet och ängslan.
Hur mådde hennes älskling? Vad gjorde han? Var han skadad? Skulle han komma hem snart? Alla dessa tankar och många fler snurrade ständigt i hennes huvud och det förvärrades tusen gånger när hon såg honom få hjälp in för att sedan se honom. Han var skadad.
Hon var framme hos honom på bara någon sekund och tvingade sig att möta hans blick.
"Älskling , du är skadad." Viskade hon oroligt och såg över alla skador- de var många och ingen såg speciellt bra ut.

Han såg på henne och log svagt vilket mer blev som en smärtsam grimas.
- den andra vampyren är död. Men han gav upp en kamp och han hade gift på kniven som träffade Theodor, därför är såren infekterade och läker inte ihop så snabbt som de ska. Han behöver mest vila ett par dagar så blir det förhoppningsvis bättre sa en av männen som hade hjälpt honom in.

" Förhoppningsvis? Ursäkta mister, men detta är fadern till mitt barn. Jag behöver lite mer säkerhet." Sa hon allvarligt och stirrade på honom.
Förhoppningsvis? Vem sa ens så? Gift?
"Vad är det för gift? Det måste finnas botemedel." Sa hon allvarligt och stirrade på dem.
Varför verkade ingen ta detta lika seriöst som henne?
Hon smekte Theodor försiktigt över kinden och sorgen syntes i hennes ögon.
"Oskadd skulle du komma hem." Viskade hon oroligt.

Theodor såg på henne och tog hennes hand mjukt.
- jag klarar mig, det gör jag alltid sa han mjukt och slöt ögonen av smärta.
- vi vet inte riktigt, vi bara antar att det är någon form av gift eftersom såren inte sluter sig och eftersom han inte mår så bra. Ingen av oss vet vart det kan komma ifrån eller om man kan bota det, om man överlever eller om man får några bestående skador. Jag är ledsen att vi inte kan ge dig ett bättre svar än så sa en av männen och såg på henne.

Amelia ville skrika högt av frustration.
Det såg allt annat än bra ut, det såg absolut inte ut som att han skulle klara sig.
" Ta hit någon som kan ge mig svar." Sa hon irriterat och släppte taget om Theodor och började leda reda på någon typ av förstahjälpen låda.
Det kändes som en bra sak att rengöra såren åtminstone.