Yehet och Kkaebsong [PRS]

Att få sova en hel natt utan att bli störd, det var fantastiskt. Det kom ingen jobbig Chai, ingen Jun som snarkade..nej, det var helt enkelt bara Zihao och Joshua där. Nu var det ju så att nittonåringen snarkade ganska så högt och även dreglade en hel del, men äsch. Så länge det inte störde den yngre allt för mycket så gjorde det ingenting. Äh, ås högt snarkade han väl ändå inte? Jun brukade ju förvisso kunna klaga ibland, men då brukade den andre bita tillbaka med att han också snarkade alldeles förfärligt. Zihao fick väl ta och fråga artonåringen när de vaknade? Just nu var han ändå alldeles för förlorad i drömmarna.

Hur länge sedan var det han fått mer än fem timmar sömn? En väldigt lång tid, och det är ett väldigt sorgligt faktum. Konstant trött, men kan aldrig få sova eller vila ut sig. Nu däremot, nu sover han hela tio timmar, tio långa timmar. Joshua skulle nog ha kunnat sova långt in på dagen, in på nästa kväll och aldrig vakna. Men när ögonen väl slås upp, och han kikar upp emellan de långa, mörka ögonfransarna tvingar han sig själv att sätta sig upp. Ingen huvudvärk, ingen yrsel. Det är ett stort plus, allt han känner i kroppen är hungern, och det är bara positivt. Det var länge sedan han känt hunger, magen har helt enkelt vant sig vid den svältande dieten.
"Jösses.." Mumlar Joshua för sig själv, låter sina mörka ögon finna Zihaos sovande ansikte. Försiktigt stry ler han fingrarna längs kindbenen, ner mot hans axlar. Fy fan vilken tur Joshua har, som fått någon så härlig och kärleksfull.

Det var lite som om Zihao och Joshua var länkade. När den yngre vaknade dröjde det med andra ord bara någon minut innan även nittonåringrn slagit upp ögonlocken.
”Vad tittar du på?” Knorrade han missnöjt och gömde ansiktet i kudden ut. ”Ser jag verkligen så hemsk ut?” Fortsatte han och kände hur kinderna hettade upp, som på beställning. ”Om jag nu gör det så måste du faktiskt intr titta, det är bara att vända bort blicken.” Snacka om att ha ett hemskt morgonhumör, herregud. Det var inte så att han vaknat på fel sida, inte alls, utan han var ganska snäsig och irriterad alla mornar. Till och med efter en underbar natts sömn tillsammans med en underbar Joshua. Men Zihao kunde inte styra över det, speciellt inte när hjärnan fortfarande skrek efter sömn coh ljuset stack i ögonen. Då var det liksom lite halvsvårt att resonera.

Dumdristigt blinkar Joshua ett par gånger, ovetande om vad det är den andre menar. Hmh? Med stora ögon skakar han på huvudet, alldeles avslappnad.
"Nej.. Du är så vacker. Inte det minsta fin, och det vet du ju själv." Påpekar artonåringen med ett leende, sträcker på armarna och gräver ner sig tätt intill den andre. "Sov du gott? Jag sov fantastiskt.. Du är som en lyckoamulett Zihao." Mumlar han och nafsar till nittonåringen i nackskinnet med en lätt, nöjd suck. "Jag vill ha ett varmt bad, och te. Vill du ha ett varmt bad och te?" Gud vad skönt, att få tvätta bort allt och lägga sig ner i varmt, avkopplande vatten tillsammans med Zihao. Väldigt gosigt.

”Men lilla gubben, nu pratar du väl ändå i nattmössan?” Kuttrade Zihao, som genast vaknat till i samband med orden. ”Inte det minsta fin? Tack för den du”, knorrade han därefter och skrattade till. Självfallet insåg han att det inte var vad Joshua menat, men ändå. Nu hade han en utmärkt anledning till att retas och vara jobbig. ”Åh, jag skulle defintivt vilja ha ett varmt bad och en kopp te..och dig..” utbrast nittonåringen lyckligt och kastade sig över den yngre med ett litet skri. ”Men det är inte mitt fel om jag inte kan hålla mig i styr..så det är ditt val”, konstaterade han därefter och gengäldade det där lilla bettet han nyss fått från artonåringen. Gosigt. Väldigt, vädligt gosigt faktiskt.

Jisses. Joshua blinkar ett par gånger innan han håller händerna om sitt huvud, jaha har hans talförmåga försvunnit nu när han sovit så bra?
"Inte den minsta ful!" Rättar artonåringen gnällande innan han drar upp Zihao från sängen i sittande ställning. Därefter sätter han sig gränsle över den andres midja, och pressar sina läppar mot hans. Aja.. morgon andedräkt är aldrig härligt, men så illa är det inte. Nej, Joshua är faktiskt väldigt duktig på att ta hand om sin mun och dess andedräkt. "Jag har inga som helst problem med det." En liten rodnad stryker sig som vanligt över hans kinder, ja han är mer erfaren än Zihao, men det betyder inte att han inte blir generad där den äldre sitter utan tröja och byxor. Med Joshua över sig. Oskyldig? Kanske utseende vis, men verkligen inte sant.

Skrattet som undslapp nittonåringen var genuint till tvåhundraåttioelva procent. Med ett brett leende på läpparna, besvarade han försiktigt den lilla kyssen och tillät fingrarna att gräva ner sig i de ljusa lockarna. Jisses, Joshuas andedräkt var underbar till och med på morgonen. Zihaos egen andedräkt däremot..tja, den ville han helst inte prata om. Den var ju inte alldeles förfärlig eller så, men gott luktade den i alla fall inte. Absolut inte, rättare sagt.
”Hm, du har blivit varnad”, mumlade den äldre, samtidigt som leendet ersattes med ett flin. ”Men förstå måste vi fixa te och tappa upp badet, för kommer inte att bli klängig i ett tomt badkar utan varken bubblor eller te.” Nej, tomma badkar var ju inte särskilt bekväma att varken ligga eller sitta i. No pun intended.

Huvudet faller på sniskan åt Zihaos fina lilla skratt och hans ord. Nej, det är inte värst bekvämt att ligga i ett tomt badkar, även om nittonåringen håller Joshua sällskap. Alldeles för kallt och hårt.
"Hmh, du som redan är klängig." Påpekar artonåringen med ett roat litet leende innan han ställer sig upp från sin plats o Zihaos knä. "Vill du fixa teet så fixar jag badet?" Av någon anledning känns det som att den andre skulle antingen hälla i alldeles för mycket bubblor, eller alldeles för lite. Den risken vill nämligen lilla Joshua inte ta, då ångesten för en gångs skull lugnat ner sig över hela kroppen. Plus går det snabbare om de två delar upp sig lite, och Joshua vill verkligen hoppa ner i badkaret och dricka sitt te nu.

”Sure, om du fixar badet så fixar jag teet”, upprepade nittonåringen för sig själv och nickade bestämt. Att fixa te klarade han defintivt av. Badet hade däremot blivit en väldans utmaning, då han älskade att hälla i alldeles för mycket bubblor. Men de doftade ju så gott. Med en liten gäspning, och armarna sträckta över huvudet, slängde Zihao benen över sängkanten och fann det svala golvet med fötterna. Efter ytterligare några sekunder hade han även lyckats ta sig upp på fötter. Väldigt bra jobbbat, applåder. ”Vilket te vill du ha? Någonting fruktigt eller grönt? Svart, rött? Är faktiskt ganska bra på att tillreda te, även om det kanske inte verkar så.”

Benen för sig kvickt mot det stora badrummet. Det är alldeles klart och skinande från allt städande Joshua tagit sig friheten att göra. Badkaret är stort, med både sittplatser och lite rum för simning. Det är ett vidunder att Samuel haft råd med något sådant, självfallet har deras mor bidragit lite, men verkligen inte nära hälften.
"Grönt chai te!" Ropar han glatt, jösses... han mår mycket bättre, lite mer fri lite lättare. Antagligen är allt Zihaos förtjänst. Nom nom nom. Joshua drar ut det lilla bordet vid badet, innan han håller upp vattnet och bubblorna, väldigt lyxigt.. och sen tänder han lite ljus också. Klyschigt? Kanske.