prs rollspelare & wolfy

"Berätta." Jax satte sig ner på barstolen bredvid henne, vände för ett kort ögonblick uppmärksamheten till bartendern för att beställa. Han ville veta exakt hur läskig Lukas varit under kvällen så han hade fler orsaker att hata killen.

”Han stötte på mig hela tiden.” Suckade hon och tog hans hand. Hon pillade lite med hans fingrar och bet sig hårt på läppen. ”Jag blir alltid obekväm när folk stöter på mig så det var jobbigt hela middagen.” Sade hon och kollade på honom.

Jax ångrade sig nästan att han frågat, han behövde inte fler orsaker till att vilja slå ihjäl den där Lukas. Det tog honom en hel del viljestyrka för att lugnt sitta kvar på barstolen också, fick ta hand om killen en annan dag.
"Påminn mig igen varför du måste umgås med honom?"

”Pappa bad mig visa honom staden lite. Våra föräldrar är bra vänner.” Log hon och smekte hans kind. Hon lutade sig fram och kysste mjukt hans läppar. ”Mina föräldrar kommer vara på den där tillställningen förresten, om dom frågar så är vi bara vänner.” Sade hon ärligt.

"Allt står inte rätt till med honom." Jax kastade igen en blick över axeln mot Lukas, ögonen smalnade automatiskt då han såg på killen som satt med uppmärksamheten riktad mot baren. Var han beroende av Evelyn eller vad var hans problem egentligen?

Evelyn drog hans huvud mot sig och kysste mjukt hans läppar.
”Sluta tänka på honom.” Viskade hon och smekte hans kind. Hon log svagt, tyckte det var gulligt att han blev så hetsig över en så liten sak.

Jax sneglade mot hennes läppar, påminde sig själv om att det var han som skulle provocera folk men inte själv bli provocerad.
”Hm, behöver nog en kyss eller två som distraktion,” mumlade han och lutade sig närmare.

Evelyn log stort och nickade lite innan hon lutade sig fram den sista biten och mjukt kysste honom. Hon la nöjt armarna om hans nacke och tryckte sig närmre honom.
”Kan jag sova hos dig inatt?” Viskade hon.

Han tvekade bråkdelen av en sekund innan han nickade lite.
”Naturligtvis.” Han tänkte dock inte ta med henne till huset han delade med killarna utan till sin lägenhet i stan. Han förvarade ingenting där som var viktigt eller som kunde väcka några misstankar alls helt enkelt. Det var ett ställe han flydde till då han behövde tänka. ”Har du blivit så beroende av mig att du vill hålla tassarna på mig ständigt?”

Evelyn log generat och tittade bort från honom med ett litet leende på läpparna.
”Nej, tänkte att Lukas blir sur när han ser att vi åker med varann.” Log hon och ryckte på axlarna med ett leende på läpparna.