Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atrmu såg på henne och sa.
-Jo jag har ledigt om det inte behövs något i tronsalen eller om det inte kommer något livsviktigt

Cassandra nickade:
- Vad bra, jag var lite orolig för att Ni inte fick någon semester överhuvudtaget.

Atemu log och sa.
- okej

Cassandra kastade en blick på farao och log. Sedan tittade hon ut över hästarna innan hon fortsatte att titta framåt.

Atemu gick lungt framåt

Cassandra hörde en häst gnägga men tvingade sig själv att fortsätta framåt. Hon stirrade på hästen och insåg inte att hon hållit andan innan lungorna skrek efter syre och hon behövde ta ett skälvande, djupt andetag.

Atemu hörde hennes andetag och undrade egentligen vad som fått henne att bli så rädd för hästar.

Cassandra tog några djupa, lugnande andetag. Därefter fäste hon blicken på en punkt långt fram och mumlade:
- Förlåt

Atmeu såg på henne och sa
'- För vad?

Cassandra fortsatte stirra rakt fram, vägrade möta hans blick och sa:
- För att jag reagerar som jag gör. Jag borde ha lärt mig att ignorera det, att titta rakt framåt oavsett vad. Att inte låta rädslan styra mig.