VD Rollspel

"Elena" ropar Stefan. Vad händer där inne?

"Hon är där" Damon pekar på den vidöppna dörren där både minihäxan och den vackra Elena stog. Sedan vänder han sig mot Katherine igen.
"Och du kan springa eller gå, eller fan vad du vill, till helvetet."
Sedan vänder han sig mot Elena och Bonnie. "Får vi komma in?" frågar han ironiskt.

(( Väntar med att skriva tills PansyParkinson♥ har skrivit. Men bara så att ni vet, är Elena vid dörren som är vidöppen, där är Bonnie också. Så de liksom står någon meter ifrån er. ))

[Oki]

Stefan får syn på Elena.

(( Oj, dörren är alltså öppen!? Aja, ändrar så att Damon pekar mot dörren istället =) ))

Katherine fnyser. "Men Damon, vad har hänt med dig sen 1864? Du uppskattade alltid min kärlek så" Hon slog häftigt ner honom till marken. "Du borde veta att jag har mer än hundra års försprång." Hon tillade vänd mot Elena: "Ni säger att ni har kommit över mig, men det kan diskuteras. Varför i såna fall har ni valt att bli kära i den här underbara Elena? Ser ni ingen likhet mellan oss alls? Ni är bara kära i henne för att hon liknar mig, eller hur?" Hon ler snett och ser på Elena. "Hur var det? Tänker du bjuda in mig?"

Stefan får bort Katherine och hjälper Damon upp.
"Det där är inte sant."

Damon fnyser och försöker putta bort Katherine igen.
"Elena har en mycket vackrare personlighet än du" muttrar han.
Sedan hjälper Stefan Damon upp och Damon ger bara honom en blick.

(Men för i helsike, jag svarade ju! >_< korkade internet. *ska vi se, ska vi se vad jag ska göra*)

Jeremy vaknar igen, hur mycket har han sovit egentligen? Han minns att han läste en bok och sedan somnade han igen. Det var ju smart. Han sätter igång sin mobil som börjar vibrera och sända ut de pipande meddelande-signalerna som en galning. Hur mycket har han missat egentligen? Elena, en hel del meddelanden från Elena. En nyvaken och förvirrad Jeremy ruskar på huvudet och reser sig.

(Om jag har gjort fel någonstans, snälla säg till så rättar jag det genast. xD)

Stefan backar bort från Damon. han känner inte igen sin bror längre.