In the dark PRS Vidomina & Medi

Det hade tagit en timme men nu stod Isabelle med händerna på Halos axlar och såg sig själv med henne framför sig i den stora spegeln. Klänningen var gammaldags i guldigt tyg. Kjolen var stor och ärmarna hade mycket utrymme. Detaljerna var underbara och Isabelle blev nöjd med sig själv.
Sminkningen hade varit svår eftersom Halo hade protesterat en del. Men efter ett lugnande tablett hade hon inte gjort så mycket väsen. Hon hade fått Halos hår till en halvuppsättning med lockar som ramade in hennes ansikte. Halsen var bar och halsen såg alldeles för slät ut. Isabelle bet ihop tänderna och sträckte ut sin hand mot henne.
"Kom nu rara du." Isabelle förde henne med sig och tillsammans gick de ner till biblioteket och hon kunde redan höra röster.

När Ivan hörde Isabelle och Halos steg i trapporna reste han sig upp från stolen och gick för att möta de. Han hade själv bytt om till något finare för att göra sig representabel för mötet med köparen. Han var en aning nervös, vilket han egentligen inte borde vara. Markal var lugn, men å andra sidan så var han alltid det. Dessutom så var Ivan, egentligen, en affärsman. Och en riktigt bra sådan. Men det var för flera hundra år sedan, så det kanske inte skulle vara konstigt om han var lite ringrostig.
"Bra, ni är här. Vi har meddelats att de är påväg. Så, vi kan väl vänta inne i salongen? jag tror det är det bästa rummet för mötet med kunden."

Hon nickade och såg ner på Halo och rörde vid hennes axel.
"Halo?" Hon började föra henne mot salongen men Halo hade svårt att röra sig.
Med en trött suck såg hon mot Ivan.
"Är hon inte vacker? Hennes hy är silkeslen." viskade hon mjukt.
Hon smekte henne över halsen.
"Visst hade ingen bitit henne?"

Ivan stannade upp i en rörelse när han var påväg att leta reda på Markal, då Isabelle hade sagt något. "Hm? Halo? Ehm, ja, jo- hon är fin.", fick han ur sig och och nickade som att förtydliga. Han blickade åt Halos håll och granskade henne lite hastigt uppifrån och ner. Isabelles ansträngning och talang syntes. Det strålade om Halo, eller så mycket som var möjligt. Halo var nedstämd, men ingen kunde klandra henne för det.
"Gå till salongen. Vi kommer snart.", sa Ivan då och böjde sig mot Isabelle för att pussa hennes kind och sedan gå därifrån.

Isabelle tog Halo till salngen och slog sig ner på siffan med Hao intill sig. Tyst viskade hon ord till henne och höll henne i handen.
Åh om hon hade haft pengar hade hon tagit henne till sin dotter.
Sorgsamt torkade hn bort smuts från sin egen kläning och svalde tungt.
De skulle komma vilken sekund som helst.

Ivan och Markal kom in till salongen strax därpå. Markal hade bytt om till sin vinröda kostym med matchande kostymbyxor. Det var tydligt att även han ville ställa in sig hos köparen.
Ivan räckte över ett glas whiskey till Isabelle, utan att hon hade bett om det och smuttade på sitt eget glas med samma innehåll. Det var i försök att lugna nerverna.
"Så, Markal, vill du berätta det du sa till mig? Jag tror Isabelle och framför allt Halo, skulle vilja höra det." De slog sig ner i varsin fåtölj mittemot damerna.
Markal vilade båda sina händer över käppens handtag. "Halo, när du träffar denna person är det viktigt att du tar dig samman. Hon accepterar inte osofistikerade personer." Han pausade. "Om inte, så kommer du att märka att det inte är mödan värt.", kraxade han och fortsatte. "Hon kommer att ta med dig härifrån, men jag har arrangerat så att vi följer med, ett tag till."
Ivan såg på Markal. Det var ny information för honom. Men istället för att protestera teg han. Han kunde inte säga emot Markal.
"Så, är vi överens?", kraxade Markal efter några sekunders paus och såg med en allvarsam blick på Halo.

Isabelle tog emot glaset med en tacksam blick och drack medan Markal berättade om köpare, en kvinna denna gång och hon såg på sin make. Skulle de få följa med? Tacksamt log hon och smekte Halo över handen.
Men halo såg upp med tom blick och skakade sakta och mödosamt på huvudet.
"Nej." viskade hon och såg sedan ner.
Isabelle suckade och lade armen om henne.
"Inte den tonen tack."

Ivan förstod allvaret i Markals ord och hoppades på att Halo också skulle göra det. Ändå då, så visste inte Ivan vem personen var. Det var Markals kontakt. Men av de vaga beskrivningar han uttryckt så var det tydligt att det var någon inflytelserik och betydande för Markal. Det var viktigt att affären gick rätt till.
Ivan suckade då han hörde Halos protest och svepte i sig det sista ur sitt glas för att sätta ner det på bordet som skiljde Ivan och Markal från Isabelle och Halo. Han var tacksam att Isabelle också tagit på sig rollen att se efter Halo. Kanske flickan inte såg det nu, men Isabelle ville verkligen hjälpa henne. Så hade iallafall Ivan tolkat det som.
"De är här.", sa Markal sedan då några minuter hade passerat under tystnad.
Ivan ställde sig upp. "Ja, det är väl bäst att jag går och möter de då..", sa han och drog lite nervöst i skjortärmarna. Markal reste sig också. "Vänta här.", sa Ivan till Isabelle och Halo för att sedan följa med Markal ut till hallen. De skulle möta gästen.

Halo försökte resa sig men Isabelle höll henne nere. Hon hyschade henne svagt och vaggade henne.
"Såja såja.." Hon gav sin man en blick och såg sedan bort. Halo skulle dö och den nästa skulle dö. Hennes liv var tragiskt." Åh Halo." viskade hon och svalde.
"Varför ska du finnas?" viskade hon.

Ivan gav lite nervöst tecken till tjänaren att öppna dörren för gästen som väntade utanför på att bli insläppt. Han visste ju inte vem hon var riktigt, hur hon såg ut. Markal verkade vara den enda som visste och verkade inte bry sig om att dela med sig av informationen till de andra. Så som han brukade, helt enkelt.
"Välkommen.", sa Ivan då han synade en kvinna i dörröppningen. Markal gick fram för att hälsa på henne. Hon var ett huvud längre än honom och tippade huvudet framåt för att se ner på sin gamle vän som förberett för handeln. "Milady Felina. Välkommen." Markal sträckte en rynkig hand åt Felinas håll för att ta hennes i sin och kyssa den. Hon fnös lite ogillande och drog tillbaka handen för att vila den på vandringskäppen sin.
Det slog Ivan att kvinnan liknade Markal på något sätt. Som en kvinnlig version av honom. Hon såg visserligen yngre ut, men hur hon höll sig och rörde sig påminde om Markal. Den där auktoriteten kände Ivan igen. Kvinnan, Felina, hade också den. Han fortsatte i tystnad granska henne i smyg, när hon inte såg. Kvinnan var klädd i en långärmad mörkt lila klänning som släpade litet i golvet. Det mörka håret var uppsatt i en stram knut på hennes huvud som smyckats av en hårspänne med en liten sjal som hängande tjusigt över knuten så att den skymtades bakom det genomskinliga tyget. Hon var vackert sminkad på ett sätt som visade att hon brydde sig om sitt yttre. Smyckad hals med smakfulla ädelstenar i ett ljusblått skimmer som visade på att hon var en förmögen person.
Hon såg tagen ut från en saga, en annan tid. Det var då Ivan förstod det som han reagerat på tidigare- Samma som med Markal. Felina hade också stannat i tiden. Hon skulle säkert vara i samma ålder som Ivans vän.
"Hoppas resan hit gick bra, min sköna.", sa Markal och bugade för henne. Ivan höjde en aning på sitt ögonbryn. Vad hade de för relation egentligen?
"Den var lång.", svarade Felina och lät blicken falla på Ivan. "Jag förmodar att det är ditt slott det här?" Ivan nickade tyst. "Javisst. Välkommen. Det är jag och min fru Isabelle som äger det här stället.", sa han och harklade sig. Märkte att han blivit nervös igen.
Hon rörde inte en min. Verkade inte vara den som pratade i onödan. Precis som Markal då, tänkte Ivan igen och bytte en blick med sin vän.
"Låt oss få det här överstökat. Jag har fullt på mitt schema.", muttrade Felina lite och såg på Markal igen som nickade då. "Den här vägen, milady."
"Kom, Helios."
Ivan hade inte märkt det, men bakom henne hade hon med sig någon. Han hade väl gissat att hon kanske haft någon chaufför, vakt eller liknande, men den här mannen.. Ivan kunde inte se hur Felina och Helios hörde ihop.
Utan att säga något vände han sig om och gick före med Markal bredvid sig till salongen för att möta Isabelle och Halo där.