In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon suckade och skakade lätt på huvudet.
"Nej det sa hon inte. Hon var mer tyst än en mus i kyrkan mitt i natten." Hon tog sin kopp med te och drack en klunck.
"Inte jag heller. Vi har inte pratat vid utan det är bara jag som babblat känns det som." Hon lyssnade och hajade till.
"Ytterdörren är öppen?" hon ställde ner koppen och reste sig.
"Solen är nere så jag går och ser efter."

Ivan nickade utan att se upp. Han tog ännu en tugga av maten för att sedan luta sig tillbaka i sin stol.
Han såg upp på Isabelle. Funderade över det hon hade sagt och förstod att det skulle bli svårt att försöka prata med Halo. Men å andra sidan så skulle han inte behöva prata med henne snart. Halo var inte deras.
När hon sedan reagerade på ytterdörren var öppen såg han oförstående ut på henne. Hur hade hon hört det? När.. när hände det? "Bäst du kollar.", sa han och nickade då igen.

Hon reste sig och såg på honom.
"Självklart min älskade. Jag återkommer." Hon försvann ut men möttes av en tjänare som hade armen om Halo.
"Fröken försökte fly. Nu är hon kall och behöver ett bad. Jag tror någon hittade henne utomhus bara." Hon såg ner på Halo som hutrade.
"Ett varmt bad innan ni mötter henne frun."

Ivan reste sig. Han hade dröjt länge nu. Inte för att Markal väntade på honom, men han ville se efter om han hade någon nyhet angående köparen. Hans förväntningar var inte höga. Markal var ju inte precis den som talade i onödan.
När han kom ut i korridoren efter Isabelle, fick han syn på Halo och tjänaren. Han gick lugnt fram och ställde sig bredvid Isabelle för att se på Halo. "På rymmen alltså?" Han skakade ogillande på huvudet. "Skicka ut vakter att patrullera utanför också.", tillade han till tjänaren och harklade sig sedan för att se på Isabelle. "Jag ska leta reda på Markal. Tack för frukosten." Han kramade om hennes hand lite tafatt och försvann sedan därifrån.

Hon såg bort och bet sig hårt i läppen.
"Jag." Hon huttrade och var blev av kylan innan tjänaren tog henne till hennes del och tappade upp ett bad.
"Seså hoppa i." Bad hon och såg Halo klä av sig den tunna natklänningen och sjkönk i det varma vattnet.

Isabelle såg på Ivan och nickade.
"Ja hon var på rymmen. Men hur vet jag inte att hon kom ut. Hon ska ju väl vara på rummet?"

Ivan suckade tröttsamt och kastade en blick åt Markals håll för att se efter att han iallafall var medvetande där. Markal satt tyst och smakade på en kopp te vid matbordet när Ivan hade kommit dit.
Ivan placerade varsin hand om Isabelles axlar. "Låt oss inte tänka mer på det nu. Gjort är gjort och det viktigaste är att hon är här. Tillbaka." Han tog en konstpaus och släppte taget om Isabelle. "Det är bäst jag går över detaljerna med Markal gällande köpet." Han harklade sig och gav henne en menande blick innan han gick till matbordet för att slå sig ner mitt emot honom.

Isabelle nickade och slog sig ner vid Ivans sida.
"Hon är omhändertagen u av en tjänare. Jag..." Hon tystnade när mobilen ringde och hon fiskade upp mobilen. Flämtande såg hon på skärmen och såg sedan upp.
"Det är Nicolai.." Hon reste sig upp och svarade innan hon lade mobilen mot örat.
"Nicolai?" Hon blev tyst och tårar började att bildas i hennes ansikte.
"Nicolai du förstår inte!" Utbrast hon innan hon sjönk ner på stolen igen.
"Älskade..." viskade hon och svalde.

Ivan såg upp på Isabelle då hon närmade sig bordet. Han hade inte räknat med att hon också skulle göra de sällskap. Men Isabelle var lika inblandad som Ivan själv nu. Det fanns ingen återvändo, varför skulle hon inte få vara med?
Ändå pustade han ut att han räddades av mobiltelefonen. Isabelle ursäktade sig. Ivan nickade förstående mot henne och mimade att hon kunde hälsa från Ivan och Markal också. Sedan återvände han till att fråga ut Markal, ja, så mycket han tordes. Markal sa ju inte särskilt mycket.

Hon sjönk ner på stolen och torkade bort tårarna.
"Ivan min älskade. Nicolai och Demitri var på hennes fest. De fick reda på vad som hade hänt." Hon såg mot honom och skakade på huvudet.
"Jag går och ser efter Halo. Kanske det blir bättre?" Hon försökte att le men det gick inte.
Hon reste sig och lämnade rummet. Funderade vilken färg Halo skulle passa i och tog sig fundersamt upp för trappan.

Ivan suckade återigen vid tanke av hans oförsiktiga barn. Visste de inte vad de gav sig in på? Visste de inte att.. Nä. De gjorde de ju inte. Ivan hade aldrig berättat hela sanningen. Men där och då bestämde han sig för att nästa gång han träffade dem så skulle han göra just det. De förtjänade det.
"Gör så.", sa han efter Isabelle när hon erbjudit sig att se efter Halo.