In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle såg på honom och nickade.
"Om du säger det så." Hon såg på honom och började att äta. Då och då sneglade hon mot Halo som mest petade i maten trots att hon nyss sagt att hon var utsvulten.
"Vi kan se en film sedan." försökte hon men Halo svarade inte utan såg ner. Försökte att inte börja gråta och stoppade en bit mat i munnen.
"Vi kan kanske..." började hon men tystnade när hon såg mot Markal.

Markal verkade inte särskilt brydd om att Halo satt vid matbordet med de. Han tog av maten, åt och drack. Det var efter hans andra glas, när han fyllt det, som han såg på Halo då. Han vilade händerna i knät och iakttog henne i tystnad. "Nå, har du funnit dig tillrätta här, Halo?", kraxade Markal och Ivan tittade då förvånat upp på sin vän för att sedan se Halo igen. Han förväntade sig kanske att Halo skulle säga något om kvällen, eller natten, då de tagit henne därifrån. Eller att Markal varit där. På hennes fest. En fest de hade för att fira att hon var tillbaka. Lite osäkert såg han på Markal igen. Den här gången fick det stå för honom, så mycket som möjligt.

Hon åt under tystnad men såg upp när hon blev tilltalad och hon blev alldeles kall i kroppen. Nog kände hon igen hans röst och hon svalde. Hon tappade taget om gaffeln som föll ner på golvet och hon reste sig och backade undan.
"Jag..." Hon vände sig snabbt om och började gå mot dörren.
Isabelle var snabbt uppe och såg på henne.
"Jag hjälper dig till dit rum. Slottet är så stort och det är dumt att gå vilse."

Ivan såg osäker ut. Det hade gått så snabbt. Halos reaktion. Vad var det hon tänkte? Vad var det som hade hänt?
Han såg Isabelle gå efter Halo, men ville denna gång se efter själv vad det var som ställt till det för henne. Därför reste han sig med och gick efter.
Han kom ikapp Isabelle och såg frågande på henne, som om hon hade något svar eller en förklaring, samtidigt som de gick tillbaka mot Halos rum.

Hon såg på sin make och skakade ppå huvudet och såg Halo springa upp för trappan efter att ha provat få upp ytterdörren utan att lyckats.
"Jag vet inte vad som hände" viskade hon.

Halo hade hittat musikrummet och stängt dörren efter sig. Hon kröp ihop där hon satt oc lade armarna om sig. Mannens röst var det sista hon hade hört innan hon hade svimmat av, sett och känt Alices minnen. Tanken att se honom skrämde henne och hon ville nu fly mer.

Ivan följde efter hennes steg. Där det lät som att hon hade gått tillbaka till våningen, men såg inte till henne. Han kom fram till dörren som ledde till musikrummet och kände på handtaget för att öppna dörren. Tyst såg han sig om och fick syn på Halo på golvet. Då vände han sig till Isabelle igen. Det var nog bäst att hon gick fram till henne först. De verkade ändå ha någon slags ömsesidig förståelse för varandra. "Här, Isabelle. Hon är här.", viskade han åt hennes håll, som för att inte skrämma Halo.

Halo såg upp och drog sig mer åt skuggorna och drog åt sig en filt för att dra den om sig.
Isabelle gick lugnt fram och slog sig ner för att se på henne.
"Blev du rädd för Markal?" Viskade hon och fick en nickning som svar. Isabelle log svagt.
"Jag kan förstå det. Han är så obehaglig ibland och han ser rätt läskig ut. Men jag kommer se till att han inte skadar dig."
Hon såg på Halo som stirrade skräckslaget på Ivan och svalde.
"låter du mig inte gå hem?"

Ivan följde Isabelle med blicken då hon gick fram till Halo och slog sig ner bredvid henne. Han pustade lite lättat ut när han insåg att hans hustru ändå fått någon slags kontakt med Halo. Han släppte tag om handtaget som hans hand hade vilat på och såg tyst på. Men när Halo sedan mötte hans blick såg han lite mer ställd ut. Han hade inte varit beredd på att hon skulle tala till honom direkt. Inte när hon verkat så rädd och dessutom svimmat tidigare av bara synen av vampyrerna.
Han stod stilla kvar och blickade tillbaka på prästinnan. Sa inget. "När du har samlat dig, då kan Isabelle visa dig våningen. Den är din om du vill.", sa han lugnt och harklade sig därefter för att sedan se på Isabelle med en menande blick, att hon skulle hålla med om hans förslag.

Isabelle såg på ivan och nickade.
"Det är om hon orkar." Hon såg mot Halo som verkade syna dem båda men såg sedan ner.
"Ivan... Varför gör du det här? Du verkade ångra dig med Alice. Att Zoltan gjorde det var hemskt och du försökte få mig... jag menar Alice varm." Hon såg upp.
Sakta tog hon sig upp och vacklade men föll sedan ihop.
"Jag käner mig så illamående."

Ivan kände en irritation bubbla. Han gillade att hon talade om Alice. Speciellt när hon inte varit där. Hon hade bara sett det genom henne. Trots samma själ, så var de faktiskt inte samma person. Han fnös och vände bort blicken. Han skulle inte ödsla tid på det här. "Gör vad du vill med henne, Isabelle. Kunden lär väl dyka upp snart ändå." Han sa inget om att han faktiskt såg fram emot att bli av med Halo. Även om han kanske inte menade det, men det var så han kände det då.
Han vände sig om och gick därifrån. Återigen hade han ignorerat Halos ord. Sedan försvann han ner tillbaka till Markal som nu hade ätit upp det sista på sin tallrik.