In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på hnom och kysste honom.
"Vi ses sedan min älskade." Hon klev in och kännde dörren stängas bakom sig.
"Halo?" Hon sa det försiktigt och gick närmare sägen.
Halo såg upp och förkrossat såg hon bort och torkade sig om ansiktet.
"Det händer igen. Denna gång är jag yngre. Alice var närmare 21 än det jag är." Hon såg sedan sig om.
"Jag minns det här rummet. Jag vet vart vi är och det skrämmer mig men ändå inte."

Ivan nickade igen då hon steg in i rummet och stannade kvar utanför för att vänta på henne. Att hon ens hade lyckats övertala honom att följa med förvånade honom. Men om det var någon lyckades, ibland, så var det väl Isabelle.
Han tänkte på Markal igen och försökte gissa vem kunden var med de få beskrivningar han fått av honom. Men inget namn eller ansikte dök upp i hans sinne. Förgäves sköt han undan tankarna och valde att fokusera på Halo och Isabelle istället. Vad sa de därinne? Vad hände?

Isabelle närmade sig och suckade.
"Jag vet att de var fel att ta dig hit och jag ber om ursäkt för all smärta Markal gjorde mot Alice." Hon var nu framme vid Halo och slog sig ner och såg oroad ut.
"Men jag vill inte att du svälter och inte fryser så vad sägs som vi ordnar med ett varmt bad först. Sen kan vi äta så du känner dig bekväm." Hon såg på den unga kvinnan framför sig. Fortfarande ett barn men så mycket makt att hon var så eftertraktad.
Till hennes förvåning tog Halo hennes hand och nickade.
"Det låter bra. Men jag vill inte se Markal eller Ivan. Jag vågar det inte."

Ivan satte vikten över på ena benet och funderade över hur länge till de skulle dröja. Han litade på Isabelle, hans förslag var nog klokt. Hon skulle ha bra hand om Halo. På så sätt kanske hon inte skulle vara lika rädd, när plötsligt, hennes blod inte längre var hennes.
Han suckade djupt och vände sig om för att börja gå därifrån. Han gjorde ingen nytta här ändå. Dessutom ville han se efter vad Markal hade för sig.

Hon hjälpte Halo upp på fötter och hjälpte henne till badrummet där ett sort badkar stod och väntade. Så länge sedan det hade varit när man kokade vatten för att få det varmt. Hon log och placerade Halo på en stol.
"Så vilken doft önskas?" Halo såg rädd ut men Isabelle log.
"På badet. Jag tror du skulle passa med svag rosdoft det är nog bra." Hon gick för att hämta oljan och hade hela tiden koll på att hon inte smet.

När badet var klart så sjönk Halo ner och drog benen till sig.
"Vem är min köpare?" Hon vände blicken mot Isabelle som skakade nekande på huvudet.
"Om bara jag och Ivan visste."

Ivan och Markal satt nere i sällskapsrummet igen. De talade lågt med varandra över ett glas vin. Markal gav ifrån sig ett kraxande skratt över något Ivan hade sagt, men återgick sedan till samtalet igen. De väntade på att Isabelle skulle bli klar så att de fick äta middagen som dukades på matsalsbordet.

Halo tvättade av sig och Isabelle pratade lugn med henne tills ho kände sig klar. Tillsammans gick de illbaka till sovrummet där rena kläder låg på sängen.
Försiktigt klädde Halo på sig och dog handen genom sitt hår.
"Vi går och äter. Jag vet inet om du vill äta ensam men gör mig sällskap." Isabelle lade armen om henne och de gick ner.

"Älskade.." sa hon när hon visade sig i dörröppningen med Halo vid sin sida.
Halo tittade upp och såg sedan ner och torkade bort en tår.
"Jag känner mig utsvulten sir." sa hon tyst och svalde hårt.

Ivan tittade upp då hon hörde Isabelles stämma. Markal verkade inte höra på, eller så var han inte intresserad, men det verkade inte stämma. Då han var högst benägen att handeln skulle gå som smort.
Ivan reste sig upp från fåtöljen och gick över till Isabelle och Halo. Han böjde sig fram för att kyssa Isabelles kind och sedan nicka åt Halo som i en hälsning. "Då kan vi äta.", sa han lugnt och visade med armen mot det dukade bordet.
Markal reste sig långsamt, med hjälp av käppen. Han pressade sig upp och gick sedan med långsamma små steg till sin plats på ena långsidan av bordet för att slå sig ner.
"Mina damer.", sa Ivan och visade att de skulle gå före honom till bordet.

Av kyssen log hon och nickade.
"Ja låt oss."
Halo teg fortfarande och gick efter långsamt medan hon såg mot Markal.
Hon placerade sig så långt från Markal hon kunde och såg på maten. Inte alls lika mycket att välja på som hemma men vad kunde hon säga?
Försiktigt tog hon en stor köttbit och lade den på sin tallrik.
Isabelle såg på sin make och bytte till ryska.
"Ska du inte lära henne något? bygga upp en relation så hon inte blir ensam?"

Ivan gick efter och slog sig ner på kortsidan av bordet för att sedan börja plocka av maten. Han kastade en nyfiken blick på Halo för att på så sätt se efter hur hon verkade må. Tyst. Rädd. Han klandrade henne inte. Det skulle vem som helst ha varit i samma situation. Ivan såg på Isabelle då hon talade till honom. Bygga en relation med henne? Visste Isabelle inte? Halo var inte deras. Halo skulle aldrig bli deras. Hon vara här tillfälligt. Varför investera i något, eller någon i det här fallet, bara för att se det tas ifrån en? Nej, han gillade inte hennes förslag. Men han visste också att Isabelle inte skulle gilla att han erkände det. Därför suckade han först innan han svarade henne. "Var inte så otålig, Isabelle. Ge henne tid. Hon verkar gilla ditt sällskap. Låt oss börja där."