In the dark PRS Vidomina & Medi

"Vem skulle det annars vara?" Han såg mot tronen och alla blev tysta.

Hon satt ner eftersom hon orkade inte stå. Hon fick även en mikrofon för att inte anstränga sig och hon tog ett djupt andetag.
"Mina kära deltagare denna kväll. Vampyrer som människor jag ber om er uppmärksamhet. Att vara prästinnan är inte glamoröst i allafall. Att vara eftersökt efter makten är som en röd sren bland en hel hög med blåa." Hon slöt ögonen och tog ett andetag.
"Jag svimmade av och upplevde den förra prästinnan, Alice när hon blev kidnappad. Jag fick uppleva rädsla, smärta och hopplöshet." Hon förde sin hand mot axeln.
"En man slog mig, piskade mig och listan går vidare och ända fram till brännmärkning av hennes hud." Återigen tog hon en paus för att återhämta sig.
"Jag minns inte allt men jag minns vilka som kidnappade mig till den döden. En man som bara jag känner till vid namn Markal och den andra Ivan." Halos blick blev allt hårdare.
"Hon sov nästan naken i fängelsehålorna tillsammans med råttor och annat skit. Lämnades att svälta i timttal medan de fick äta. Allt för att bryta ner Hennes psyke. Det sista som hände var att hon dog. Rädd och försvarslös innan kriget bröt ut och mitt folk fick ta skydd."
Ett mummel började bland rådet och Julian gick fram.
"Vi avslutar detta möte för hennes höghets hälsa. Festen kommer fortsätta utan henne och vi tackar för denna kväll." Han sökte i lokalen. Han hade sett Markal på festen och såg sig om.

"VA?!" Nicolai såg på Halo och såg sedan mot sin bror.
"Vad i hela världen pratar hon om? Vad gjorde han?"

Adelaide höjde handen över munnen när hon berättade om smärtorna Alice upplevt hennes sista dagar i fångenskap. Det lät otäckt och obehagligt. Men mest kände hon sorg över den tidigare prästinnan och sorg över att Halo nu fått uppleva det. Tack och lov att det var ett minne bara.
Hon gick fram till tronen för att hjälpa henne upp. "Kom, det är bäst vi lägger oss."

"Han har aldrig velat berätta om sitt förflutna till oss, Nicolai. Är du förvånad?" Demi skakade ogillande på huvudet och såg från Halo till Nikki igen. "Det är bäst vi ger oss av, det är inte bra att vi är här just nu. Dessutom.. Pappa och Markal har en del frågor att svara på, inte sant?" Han vände ryggen åt och började gå mot utgången.

Hon reste sig upp och Léon kom fram ch lade en arm om henne.
"Jag kan bära er. Du ser så knäsvag ut." Han såg på Halo som tvekade men gav ifrån sig en nickning.
"De är nog bäst." Hon kände hur hon lyftes upp och hon slöt ögonen.
"Det var så vidrigt." Viskade hon och kände hur all energi slapp från henne.

Nicolai såg på sin bror och skakade på huvudet.
"Nej egentligen inte. " Han såg över axeln.
"Han är bakom oss.!" Han snodde runt.
"Markal!"

Demi såg sig om. "Var? Jag ser honom inte. Kom, vi skyndar oss." Han kände oron ta över. Inte för att de egentligen inte hade något att oroa sig för. Det gällde Markal och Ivan. Han tog tag i Nicolais arm och drog honom med sig ut från byggnaden för att sedan skynda ut på infarten till palatset.

Han såg på sin bror och pekade.
"Där." Men han gick efter sin bror och det kokade i honom.

Väl i Halos kammare satte Léon ner henne på sängen.
"Jag ska se till att inget händer dig." Det var redan två vakter i rummet. Mira kom in med en vagn med en balja med vatten, lite tvål och handdukar. hon hade även deras tandborstar.
"Sitt i sängen och gör i ordning. Det kan vara skönt."

"Han är inte här..", mumlade Demi, men orkade heller inte ta någon diskussion med sin bror. Han var för trött för det. Förmodligen hade väl Markal flytt efter händelsen när han förstod att det skulle orsaka en del oro.
Han gick skyndade sig till bilen och satte sig i förarsätet för att starta motorn.

Adelaide nickade åt Mira och såg från henne till Halo. "Ingen fara, ta hand om Halo. Jag klarar mig.", sa Adelaide lugnt och gick över till spegelbyrån för att tvätta av sig sminket.

Hon log och började tvätta ansiktet och baddade ansiktet och torkade försiktigt det innan hon borstade tänderna innan hon fick hjälp att byta om.
"Ers höghet jag kan komma med något att du kan sova bättre."
Halo log och kröp ner i sängen.
"Jag tror jag klarar mig. Jag är rätt utmattad. Men jag om jag behöver ropar jag."

Han suckade.
"Du har rätt. Markal och pappa måste stå till svars." Han spände fast sig.
"ska jag ringa mamma?"

Resan hade varit lång. Under tiden hade Markal och Ivan försett Halo med gifter för att hålla henne omedveten om händelserna. De hade tagit med henne på deras privatflyg och sedan flugit bort till Ivans gamla slott. Till kylan. Där hade de landat och tjänarna där hade hjälpt till med att stoppa undan Halo i ett av rummen. Ett som inte verkade som en fängelsehåla, utan mer som ett gästrum. Det var bara att Halo kunde inte ta sig därifrån. Om Halo någon gång skulle hamna i Alices minnen igen, så kanske hon skulle uppleva Alices minnen i Ivans slott. Och känna igen sig. Det rum Halo nu befann sig i var en av rummen från samma våning som Alice blivit försedd med. Där skulle hon få vara. Tills köparen kom. Egentligen en ovanlig deal. Markal föredrog att ha avtalen på någon annan mark än hans egen. En rutin han hade.
Det närmade sig middagstid. En eld sprakade i eldstaden, ljusen var tända. Bordet dukades av hemlagad mat och doftade gott att det vattnades i munnen. Utanför fönsterna föll stora snöflingor som fick det att se stämningsfullt ut. Trevligt. Inget som skvallrade om de onda handlingar Ivan och Markal just gjort.

Hon hade vaknat och hon satte sig upp. Yr i huvudet och kände sig illamående och ville kräkas. Men lukten stoppade henne. Förskräckt såg hon sig om och hajade till. Det var inte hennes rum, inte säng och vart var hon?
Hon såg sig om och tog sig sakta ur sängen och hasade sig mot dörren. Det såg bekant ut men ändå inte.
Men sen kom det. Et minne och hon började banka på dörren.
"ivan snälla?" Rösten var tunn och var fylld med rädsla.
"Jag..."

Isabelle hade suttit med sin make och såg nu upp från boken.
"Älskade jag tror hon är vaken." Hon lade ifrån sig boken och tog pälsen närmare sig.
"Ska du hälsa henne välkommen?"

Ivan, som inte tänkt så mycket på Alice, gjorde sig påmind då han hörde hennes bankande på dörren. Alice hade gjort likadant. Han såg mot Markal för att se efter ifall han också reagerade på det, men han verkade orörd och drack av teet han blivit serverad.
Han hade varit så fokuserad på att göra en lyckad affär med deras köpare och hade inte alls tänkt på vad Halo faktiskt gick igenom. Men han hade ju också hoppats att det skulle vara mer lyckat, än hur det hade gått för Alice.
När Isabelle talade till honom vred han på huvudet för att se på henne. "Åh..", började han och såg mot taket, åt det håll Halo var inlåst i. Han sänkte blicken och såg på Isabelle igen. "Jag tror en kvinnas tag skulle göra det lättare för henne. Tror inte du? Kan du tala med henne, Isabelle?"