In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon föll ner på golvet och drog in benen till kroppen. Blicken höjdes men sänktes lika snabbt.
Pul hade anslutit sig till Ivan och han sänkte blicken.
Han sa inget men lyssnade vad Zoltan hade att säga.

Alice blickade upp igen och tårar började på nytt falla.
"Vad vill ni att jag säger?"

Zoltan fnös. "Hon förblir en dåre.", mumlade han, inte så högt att hon skulle ha hört. Han tog ett nytt andetag, fyllde lungorna för att sedan på nytt tala till henne. "Varför har de inte kommit, Alice? Varför har de inte kommit för att rädda dig?", sa han med en mycket högre volym, nästan intill ilsken.

"För jag är inte prästinnan längre. Jag kände det." hon höjde blicken mot honom.
"Jag är lika värd som en annan människa." Hon såg över axeln och reste sig upp och såg på honom.
Hon svalde hårt innan hon vacklade fö att sedan falla ner på marken igen. Tröttheten slog henne och hon föll ihop.

"Du väljer dina vänner dåligt."
Zoltans ord följdes av skratt från de andra vampyrerna. "Nåväl. Augustus." Zoltan såg på den tilltufsade, ovårdade mannen. Augutstus skrattade och höjde kniven på nytt för att göra ett snitt över Alices arm så att blod rann. Han samlade dropparna i en bägare och gick över med den till Zoltan. De andra vampyrerna följde bägaren med en lustfylld blick. Blodet doftade utsökt.

Hon teg men skrek av smärta när kniven bränna och hon föll ihop.

Halo flämtade till och vaknade till. Hon låg på marken och hade Juniv och Léon över sig.
"Ers höghet. tack och lov att du vaknade."

Tårar började rinna och hon tog sig upp och lade armarna om Juniv.
"Jag var Alice. Alice hos mannen som dödade henne."

"Halo! Tack och lov att du är oskadd. Du försvann där ett tag."
Adelaide placerade en hand på Halos rygg när hon höll om Juniv. Gästerna på festen hade kastat undrande, nyfikna, blickar åt prästinnans håll, men lika fort hade vampyrerna där sagt åt de att ge henne plats. De hade tagit med henne till ett mindre rum, ett av de som hon haft möten i och sedan placerat henne på en soffa för att vila.
"Vad hände?"

Hon tog Adelaides hand och kramade den hårt.
"Jag hörde en röst. Se blev allt svart och jag var borta i en dag eller så."

Léon lade en hand mot hennes panna.
"Ingen feber. Ers höghet ni var bara borta fem minuter." Han såg oroad ut innan Halo såg upp.
"Ta mig till tronrummet. Jag har ett tal att hålla. Inga men nu Léon. Jag behöver säga det här." Hon såg på Adelaide.
"Jag såg genom hennes ögon. Det som var hennes sista dagar."

Adelaide nickade lite osäkert, men hjälpte sin vän ut från rummet. "Okej, Halo. Vad du vill.", mumlade hon och bytte blickar med de andra vampyrerna för att sedan följa henne ut till balsalen med de andra gästerna.

Hon gick lutad mot henne och höll henne i handen.
"Jag tror vi avslutar festen därefter. Jag vill sova efter." Viskade hon.

Nikki såg mot sin bror.
"Såg du vad Markal gjorde? Var det han som fick henne att ramla ihop?" frågade han och såg på sin bror. Han hade sett hur de burit bort Halo men nu hade musiken stopats och han såg återigen Hal. Nu såg hon rätt kraftlös ut.
"Vad hände?" viskade ha tyst.

"Är du säker på att det var Markal?" Demitri såg sig om efter deras farbror, men såg honom inte någonstans. Var hade han tagit vägen? "Var försvann han?", mumlade han osäkert och såg på sin bror igen. "Vi kanske får veta nu, det verkar som att Halo ska hålla ett tal."