In the dark PRS Vidomina & Medi

Han reste sig och såg ner på den skadade Alice. Han suckade.
"Ivan hon kommer alltid vara eftertraktad. Så vad vill du ens? Hon blev märkt som Zoltans ägo." Han pekade mot hennes axel.
"Ångraar du vad du gjorde? Vad hade Markal utlovat dig om du tog henne hit?"

Alice hade börjat gråta av smärtan, tröttheten. Hon förde händerna mot ansiktet och gned in smutsen i ansiktet.
"Ja..." Hon vände bort ansiktet och tömde magen på galla och drog ihop sig. Hon var nu allt svagare och Pul suckade tungt.

Ivan suckade besvärat åt Puls ord. För många frågor. Ivan var inte säker på at Pul var att räkna med, var han stod. "Jag.." Han reste sig upp lika besvärat från golvet. "..Jag ska se ifall jag hittar något bättre rum åt henne.", sa han och bytte en blick med Pul innan han kastade en sista åt Alice för att sedan vända ryggen till.
Augustus såg intresserat efter Ivan, nästan intill stirrade efter honom. Men skrattade bara då han var utom synhåll för att sedan gå fram till Alice och böja sig över henne. "Hon kommer inte att överleva det här.", sa han med en blandning av förtjusning och en allvarsam ton.

Han borstade av smuts och lade sin mantel om Alice kropp.
"Håll käften Agustus. " morrade han och vände sig om.
"Låt henne vara så hon hinner vila. Hennes hjärta kommer inte klara natten om d håller på mera!"
Han gick ut och stängde efter sig.

Morgonen därpå satt Ivan hukad på golvet framför Alice och väntade på att hon skulle vakna. Han hade inte sett några spår efter att Augustus plågat henne mera. Vilket lättade honom. Hon var så skör nu. "Alice.. är du vaken?", viskade han. Dels för att faktiskt inte ville väcka henne, men också dels för att han inte ville dra till sig onödig uppmärksamhet.

Försiktigt öppnade hon ögonen och kved av smärta. Kylan var påtaglig och hennes läppar var svagt blåa.
"Ja... Jag" Hon satte sig upp och lade armarna om sig.
"Vad skulle du få ut av detta?" Hon hade lyckats samla kraften och höjde huvudet.

Ivan pustade lättat ut då hon visat tecken på liv. "Ansträng dig inte för mycket, Alice. Spara dina krafter.", svarade han henne och ignorerade hennes fråga totalt. Det hade inte med henne att göra. Det var iallafall så han kände. Det var mellan Markal och honom. Och Zoltan också kanske.
Han reste sig och såg sig om i rummet, mest för att undvika hennes blick. Kanske skammen ändå hade kommit ikapp honom. Han skulle inte visa sig svag inför henne.
"De kommer att testa dig, Alice. Du måste vara stark."

Hon såg sedan bort och drog handen över axeln. Kände ärret och tårar började bilda sig. Tyst drog hon ihop sig innan hon reste sig upp men hon lutade sig mot väggen igen.
"Jag kommer dö här." Hon sökte hans blick och svalde.

Ivan suckade igen och skulle precis vända mot Alice då han hörde stegen i trappan och stannade upp. Zoltan, med hans släptåg av tjänare visade sig. Augustus hade en plats bredvid sin herre och skuttade fram över trappstegen när de tog sig ner till fängelsehålorna. Till skillnad på så graciöst Zoltan förde sig framåt, nästan intill svävade om en inte kollade noga.
Ivan teg och rätade på sig när Zoltan var tillräckligt nära. "Ers höghet.", sa han och bugade sig för Zoltan.
Augustus bara skrattade, men tystnade då Zoltan gav honom en menande blick. Augustus förstod sin herres order och gick fram till Alices för att greppa tag om hennes arm och dra henne därifrån. Ivan ville säga något, men hejdade sig. Det var läge att han bestämde vilken sida han hörde till.
Zoltan, med de andra vampyrerna, gick uppför trapporna igen för att försvinna bort i slottets korridorer som skulle leda de bort till tronsalen.

Hon stod lutad mot väggen och såg skrämt upp mt dörren och försökte dra sig undan. Hon såg sedan mt Ivan och sedan mot Agustus när han tog i hennes arm.
Med ett kvävt skrik släpades on efter och fötterna släpades i det hårda golvet. Drog upp hennes sår och hon kände hur blod fläckades hennes väg.
"Snälla!"

Augustus drog Alice in till tronsalen där han tappade henne på golvet för att sedan se på henne som ett byte. Ivan kunde svära på att han såg honom slicka sig om läpparna av belåtenhet. Det äcklade honom.
Därefter drog Augustus en kniv och höjde den över Alice, men stannade upp då Zoltan hindrat honom med en handrörelse. Augustus såg mot tronen och Zoltan och sänkte då armen. Han bugade djupt för honom och backade undan.
"När lämnade de goda sitt förnuft? När övergav de goda hoppet och föll till mörkret?", ekade Zoltans röst i salen då han talade till Alice som låg i en hög på golvet.