The cold in our bodies [PRS]

"Jag orkar men ni får inte komma." Hon såg nu oroad ut och såg på dem.
"Jag får inte visa. Ska inte visa..." Viskade hon.

Ivan såg oförstående ut på Alice. Vad menade hon? Hur kunde hon tala så till honom? Hade hon glömt vem hon tillhörde? "Inte komma? Vad menar du?", frågade han och både Rion och Leo lyssnade intensivt på, men utan att visa det. Det försökte dölja sin nyfikenhet genom att plocka i frukosten. "Inte visa vaddå?", tillade sedan Ivan när han inte fick något svar direkt.

"Vart jag kommer ifrån... Det är inte tillåtet.." Hon sträckte sig och tog en bit kött och såg på honom.

"Cecilia- du har tagit reda på varifrån Alice kommer, inte sant? Jag föreslår att vi alla ger oss av och med dig som leder oss i rätt riktning, så hittar vi nog dit så småningom.", sa Ivan viktigt. Han tittade mot Cecilia med en menande blick, han hoppades på att hon skulle förstå. De var tvungna att ta reda på mer om Alice. Och det här kanske var det enda sättet.

Cecilia såg på Ivan och fnyste.
"Tror du inte jag har försökt? Flickan är envis som en ås..." Hon hann inte säga det sita innan hon kände en underbart söt doft som spred sig i rummet.
Alice satt med handen mot sig och såg skrämd ut. Hon blödde från ett litet sår och reste sig upp.

På ett ögonblick hade den söta doften nått till hela sällskapet vid bordet. Leo var snabbast på fötterna och ursäktade sig innan han lämnade rummet kvickt.
Maurice hade ställt sig upp. Han dolde huggtänderna bakom ena handen. "Alice- vad hände?", väste han samtidigt som han försökte gå emot impulsen att kasta sig över Alice för att smaka på blodet.
Rion tittade intensivt på Alice. Hans blick var i trans. Han brydde sig heller inte om att tänderna blottades. Men han sa ingenting.
Ivan såg mest besvärad ut. Han ögnade blodet från Alices hand. "Du är ett lätt byte, Alice."

Hon såg på honom med sorgsam blick.
"Gör det då?" Frågade hon men Cecilia tog hennes hand och pressade sin näsduk mot hennes sår.
"Prata inte strunt." Muttrade hon och darrade lite.
"Ivan är det här annan doft?"

"Kanske.", började Ivan. Han blängde kort på Rion, men vände sig till Alice och Cecilia sedan. "Det kanske är ett tecken på att Alice har tillfrisknat?", gissade Ivan och sneglade mot Maurice som nickade instämmande. "Alice verkar piggare än sist jag såg henne, Ivan. Du har helt rätt.".
"Om du inte vill bli uppäten, Alice, så föreslår jag att du och Cecilia ser till det där såret på momangen."

"Om jag kan skydda min härkomst så har jag inget emot att bli dödad." Sa Alice men Cecilia lade handen om hennes mun.
"Tyst flicka!" Sa hon och drog henne med sig.
"Jag återkommer. Maurice vill du komma med?" Frågade hon.

Maurice skakade av sig begäret att ge sig på Alice och nickade hastigt när Cecilia frågade efter honom. Han gav Ivan en ursäktade blick och följde efter dem. "Alice- vad hände?", frågade Maurice igen när de lämnat salen.