Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Ja det gör jag. Men det är från ön vi var på." Hon log och skakade på huvudet.
"Vi borde inte vara framme än. Vi borde vara framme på kvällen." Hon såg på honom och lade ner kniven.

På däck hade Ethan tillsammans med kaptenen och några till från besättningen samlats för att samtala. De gick igenom planerna för hur de skulle ta reda på skatten. De visste inte riktigt vad som väntade, mer än den tropiska miljön och ryktena om spökena, vilket Ethan och kapten John helt nekade. "Struntprat.", sa John då någon tog upp ryktet igen. "Det är bara sagor.", sa han och harklade sig. De hade satt sig tillrätta vid ett bord med en karta framför sig. De iakttog det märkta krysset vilket skulle leda de till förmögenheterna. "Men..", försökte Roy, men Ethan skakade på huvudet, det var ingen idé att ta diskussionen.
Ethan vred sedan på huvudet för att se ut över vattnet. Det hade börjat skymma. Snart skulle det vara kväll och mörket skulle ta över.

Hon hade tillagat grytan och såg ut på dem.
"Middag. Vill ni ha mat?" Hon log och en härlig doft av mat spred sig. Kiliah såg på Ethan och cände sig sedan om.

Ethan och de andra såg upp då de hörde Kiliahs röst. De såg åt hennes håll och när den härliga doften av den tillagade maten nådde de nickade de instämmande med leenden på sina läppar. Alla reste sig för att gå ner till den lilla matsalen för att äta av hennes mat.
Ethan parkerade sig på en av långsidorna av bordet. John satte sig ner på kortsidan och placerade hatten på bordet. "Du har lagat åt oss igen, Kiliah. Du är för snäll.", sa han och nickade åt hennes håll i tacksamhet.

Hon log bara och såg generad ut.
"men jag vill laga mat åt er." Hon såg sedan på John och satte sig ner.
"Vad tror ni att det är för spöken?" Hon log mot dem och började att äta av maten. Den var lite för salt och hon såg ner i skålen.

"Tack.", sa ha igen och log ett litet tvingat leende åt hennes håll. Han höjde sedan skeden för att smaka av maten. Ethan och de andra gjorde likadant. Efter att ätit i tystnad, och efter Kiliahs fråga stannade John upp i en rörelse för en sekund och satte sedan ifrån sig skeden på bordet. Han tittade på henne med en förvånad min. Han trodde att hon visste. Vill hon testa de?
"Ingen aning. Vet du?", sa John och Roy tittade upp. Han hade, som de andra, också hört frågan och ville inflika med sina tankar. "Jag har hört rykten.", började han och några av männen bytte blickar med varandra som för att okej, det är bara Roys beteende, men Roy låtsades inte om deras blickar och skratt. "Jag har hört rykten.", sa han igen och höjde rösten en aning. "Att det är ett spöke som vaktar skatten, det är därför en inte kommer nära den, det är därför ingen lyckats fånga den.", sa han och kollade åt Johns håll som verkade lite bekymrad över Roys ord, men han sa inget. "Jag tror det vill alla illa som kommer i dess väg. Det är bra om vi är beredda på en fight.". Han svalde. "Det tror jag."

Hon såg på Roy och lade huvudet på sned.
Visste han om det här?
"Så hur tror du vi ska hitta skatten?" Hon reste sig och hämtade mer och började att äta.
"Ska vi göra det på dagen eller kvällen?"

"Jag tror vi ska följa kartan.", klippte John av innan Roy han svara henne. Han kasta en blick åt sin kaptens håll och svalde. Han hyste så stor respekt för John och ville inte säga emot honom. Därför nickade han. "Ja, vi följer kartan.", ekade Roy och tittade på John för att sedan se på Kiliah igen. "Vi gör det så fort vi kommit i land. Vi har ingen tid att förlora.", sa John och såg också på Kiliah. "Om inte du har något bättre förslag. Jag menar, eftersom du känner till ön."

"Men kapten det är mörkt. Det är farligt." Hon såg på dem och hon kände en kyla från ön.
"Men jag kan gå iland om det är det ni vill." Hon såg oroat på John och såg sedan på Ethan.
"Får jag fråga en sak innan vi kastar ankar.
"Om det är spöken hur ska vi göra?"

John fortsatte äta av maten, men kollade upp igen av Kiliahs kommentar. "När tycker du att det passar då? På dagen?", frågade han och torkade sig om läpparna med en servett som låg placerad bredvid tallriken. Han kastade en blick åt besättningen som inte verkade intresserad att delta i konversationen- de hade börjat tala med varandra och lyssnade inte längre på John och Kiliah. "Nej, vi går tillsammans. Vi måste hålla ihop. Är det ett stort hot, så är det bättre att vi går i grupp.", sa John och harklade sig.
När Kiliah sedan frågade efter plan andades han ut i en hög suck. "Vi följer kartan.", sa han i ett andetag och lätt trött på rösten. "Vi följer kartan, den visar vägen. Vi kommer att vara beredd med vapen och en skarp blick. Inget skrämmer oss. Visst?". Han tittade åt besättningen som då nickade, att visst skulle de vara beredda. De hade inte lyssnat, men ett ord från John fick besättningen att hålla med honom.